För mig är den här helgen något speciellt. Det har, så länge jag kan minnas , varit tiden då vi tänker extra mycket på de som lämnat oss.
Precis som så många år förut, så åkte vi till Blidö Kyrka och tände ljus för Johanna. Min syster, som vilar bredvid sin morfar har nu även sällskap av sin moster.
På kyrkogården vilar flera av mina släktingar. Min mormor, morfar, morbror och kusin. Här vilar även andra personer som jag känt och tyckt om. Vi gick ner i minneslunden och sände tankar till dem alla. Vi tänkte även på Pers mamma som lämnade oss för flera år sedan och övriga från hans släkt som inte vilar här på ön.
Sedan tände vi ett ljus för Charles. Vårt lilla fina barnbarn.
Det var fint, men kändes hårt. Morföräldrar ska inte tända ljus för barnbarn. Det ska vara tvärtom.
Efter en stund av att låta känslorna och tankarna flöda, så tog vi varandras händer och gick in i kyrkan och tände ljus för de vi älskar. Fint och stämningsfullt.
