VARNING! Skrolla inte ner om du inte vill se döda tuppar. Jag har inga närbilder och har valt de minst läskiga, men jag vet inte vad du är rädd för så varnar ändå!
Idag åt vi frukost och sen åkte vi upp till min syster och svågers bondgård. Vi tog med oss några sticklingar som present.
Vi bjöds på lunch när vi kom fram och sen gick vi ut till hönshuset.
Där satt nämligen vår middag.
Den här söta hönan behövde dock inte oroa sig eftersom det var tuppar vi var ute efter.
Min svåger pratade pedagogiskt igenom slaktförfarandet medan han förberedde allt han behövde för uppgiften.
Jag vill ha höns när jag går i pension men då behöver jag kunna slakta. Jag hade alltså bett om detaljinformation.
Två tuppar senare….(jag spar er bildbevisen) så bestämde vi oss för att inte flå dem utan att plocka dem!
Det tog lite tid och vissa vingpennor var riktigt svåra att få loss.
Till slut var allt klart och vi kunde städa undan. Nu hade storebror Christer med fru Helen kommit och vi gick ut på promenad runt ”ägorna”.
Här nedanför ser ni vagnslidret och ladan.
Boningshuset och det gamla missionshuset.
Tre av kossorna. De fick mat innan vi fortsatte vidare.
Skogen 🙂
Ladans baksida
Boningshuset och bikuporna
Vallen
När vi kom in igen så fick vi kaffe för att värma oss. Sen satte vi igång med middagen: Coq au vin.
Är man gammal stjärnkock så försöker syskonen alltid få en att laga mat. Så även idag 🙂
Per hamnade också i matlagningstjänst.
Vi andra kom på annat att göra….
Jag var otroligt dålig på spelet men hade kul ändå!
Efter en lång, god och närproducerad middag så intog vi biblioteket .jag blev trött fortast så gick till sängs först.
Tack för ny kunskap!!
Tack för härligt sällskap (och tupp-insats )!