Teamsmöten är räddningen

Idag var det mulet och trist och det blåste ganska rejält. Per ville ”skrota” vilket på vårt språk betyder att han ville vara på hemmaplan och bara göra det som föll honom in, vilket oftast brukar betyda att han gör massa ”nytta” men utan någon som helst plan. Det kan också betyda att han inte gör så mycket alls, men han behöver såna dagar när han gör det han känner för. Idag betydde det att han fixade lite teknik inomhus, grävde bort en stubbe, gav humlen ny jord och nytt skyddsnät för rådjur och lite sånt. Detta gjorde han medan jag tvättade och gjorde mycket mindre nytta än vad han gjorde.

En sak jag gjorde medan Per skrotade var att jag gick ut på promenad. Där kunde jag se att det ”dåliga” vädret inte var dåligt för alla. Tjugo kitesurfare lekte på för fullt i den långgrunda sandviken.

Coronviruset är ju hela tiden i fokus och det börjar bli tungt. För tre månader sen kunde man krama vem man ville och man kunde träffa de man ville. Idag är jag tacksam för tekniken. Ikväll hade vi en Teamsvideoträff och jag är så glad att den möjligheten finns!