På Pers sida av landet

Vi satte oss i bilen för att åka ner till västkusten så tidigt på morgonen att jag blev enormt förvånad över hur otroligt mycket trafik det var på vägarna söder om stan. När klockan var lite över sex var det redan KÖ in mot Stockholm. Hur kan man ha det så där? Jag insåg när jag körde i motsatt riktning att jag har en riktigt bra väg till mitt jobb.

Foto nedan: Per Hertz från passagerarsidan.
Ni behöver inte känna någon oro att jag fotar när jag kör bil.

Anledningen till vår tidiga färd till Sveriges västra kust mitt i veckan berodde ju tyvärr på Pers mors bortgång. Vi åkte ner och träffade Pers bror Thomas och hans fru Ninni. Tillsammans åkte vi till Kungälvs Sjukhus och tog farväl av Ing-Britt, min svärmor sedan trettio år.

Det var, som väntat, oerhört många känslor och tankar som flödade genom oss, men det gjorde även kärleken. Det var hemskt och fint på en gång. Ni som har blivit tvingade att gå igenom en förlust av en kär vet vad jag pratar om.

Passande nog passerade vi just kärleken på vår väg till begravningsbyrån.

Det är många saker som ska tas om hand och avklaras när något sånt här händer. Det var skönt att himlen var klarblå, som om vädergudarna gjorde var de kunde göra för oss, när vi tillsammans tog oss igenom några “måsten”.

Efter många långa och tunga timmar på sjukhus, begravningsbyrå och i svärmors hem, så gav vi oss dock “hemåt” mot hotellet. Vi var helt utpumpade och trötta, och då gav även vädergudarna upp och gav oss ett väder som passade våra känslor.

Det här inlägget postades i Mias dag. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Informera mig om kommentarsuppdateringar för detta inlägg. Du kan också prenumerera utan att kommentera.