Nagpur 7:e Mars

Det börjar kännas som att jag har varit i Indien i en evighet. Det känns inte alls som att det var tredje arbetsdagen idag.

Det är i och för sig lång arbetsdagar och jag är faktiskt sjuk. Så det kanske är en del av förklaringen.

Vi får roa oss bäst vi kan här nere och en sak som blev en snackis idag är att Jeanette får små söta handduksdjur inne på sitt rum. Det är det INGEN av oss andra som får! Vi är klart avundsjuka. Hur i hela sjutton kan hon få det? Vi är övertygade om att hon betalar städaren, Vishal, stora belopp dagligen.

Idag ignorerade jag helt och hållet febern och gick resolut ner i matsalen och käkade frukost. Jag hade i alla fall fått en bra nattsömn och jag tänkte att det gör nog under!

På vägen till jobbet tog jag bilder på lite allt möjligt (som vanligt). Den här killen blev riktigt glad när jag tog en bild 😉

Jag tog även en bild på mina fina kollegor, och den före detta bloggerskan Camilla vet hur man tar en bra bild och tittade snällt in i kameran.

Jag förstår att de här bilderna på trafiken inte är speciellt kul för er, men ni får tänka på att vi inte ser någon annan verklighet än just den här dagliga bilfärden. Resten av dygnets vakna timmar är vi instängda. Så ni får stå ut!

Jag har klagat lite på att jag aldrig är beredd när det går kossor över vägen. Här hör jag om kossor som stoppar upp trafiken, hör om kossor som blir dragna i rep över vägen, kossor som står och betar i mittfältet och till och med om getter som blir slaktade på trottoaren, men själv har jag missat allt sånt. Idag såg jag dock några kossor OCH jag hade telefonkameran i högsta hugg.

Det är svårt att ta sig runt här på kontoret. I alla fall utan att gå igenom någon form av säkerhetsanordning. Det blippas med passerkorten mest hela tiden. Här ser ni en korridor. I slutet av korridoren är det spärrar. Precis som i tunnelbanan.

Så här ser det ut mellan de hus där vi jobbar och det hus där vi äter. Man får självklart inte fotografera här, så det gjorde jag.

Det är så varmt här nu i Mars att jag faktiskt tycker att det är skönt att de har små tak man kan gå under för att få lite skugga. Ändå ska vi bara gå typ tvåhundra meter. Jeanette njuter dock och tycker att livet är ljuvligt!

Så här ser byggnaderna ut. Alla fönster ni ser är i korridorerna. I själva rummen där vi sitter finns inte ett endaste fönster. Det är en konstig konstruktion. Varför har man inte fönstren där människorna är? Är det nåt med värmen?

Ytterkanterna av huset ser alltså ut så här – långa korridorer. Fönster på ena sidan och dörrar in till rummen på den andra.

Det händer mycket på jobbet, men inte så mycket att blogga om. Vi åkte till jobbet kl 10 idag och vi åkte hem klockan 22. Klockan 02 stängde jag av datorn för att sluta jobba och snart ska jag stänga ner paddan för att sova. Klockan 10 åker vi till jobbet igen. Runt runt går det. Middagen intogs någon gång vid 23-tiden. Jeanette höll mig sällskap. Jobbmiddag a la Indien.

GODNATT hörni. Nu måste jag sova!