Jag har lärt mig att sterila kompresser kan vara värdelöst fast det låter så bra, att det som någon tål är allergent för någon annan, att man inte behöver se med ögonen eftersom hjärnan skapar bilder tillräckliga för att bli äcklad.
Jag har också lärt mig att jag inte kan så mycket om kroppen och hur man lagar den när den är sönder, men att Kina kan väldigt mycket om just detta och att jag har tur att ha henne som bonusmor. Utan henne skulle de senaste tio dagarna varit ännu värre än de varit.
Jag visste redan att mänsklig kontakt är A och O och att människan mår dåligt utan den, men jag fick nyligen känna hur en lätt klapp på mitt ben fick oron att skringas och blev påmind om hur viktigt det är med närhet. Tack syster.
Ni hör att jag snöat in på mitt jäkla “hål” i höften va? Ja, det tar fokus tyvärr. Det här är min verklighet:
Idag var jag på läkarmottagningen igen. Idag i sällskap av Kina. Sen jobbade jag resten av dagen från pappa och Kinas köksbord innan jag åkte hem till Solna. På torsdag ska jag tillbaka till ön för ytterligare “besiktning av hål”. Håll tummarna för mig!
