Nu har hålet i kroppen blivit större vilket känns läskigt, men som nog är bra eftersom “mördarsnigeln” gick att dra ut ur hålet i morse. Det var ju ingen snigel utan var gammalt var och någon form av kapsel men jag är ändå tacksam att den inte bor i mig längre.
Jag vet inte riktigt själv hur det sett ut eller ser ut idag för det är Kina som tar hand om såret varje dag när det inte är en sköterska eller läkare som gör det. Dessutom sitter hålet så jag bara kan se det i spegeln. Jag är dock så äcklad av det jag hör om såret så jag kollar inte…
Nu har min hud också fått nog. Den reagerar med allergi mot all tejp och förband. Den skriker, kliar och bråkar så det blir svårt att lägga förband. Måste gå till läkaren igen imorgon och se vad de kan göra…
Längtar tills allt det här är över.