Per och jag är lite krassliga. Per hostar som en tok och jag har geggamojja i hjärnan. Vi bestämde oss därför för att inte ha några som helst måsten idag i förhoppningen att bli lite piggare. Vi skulle bara vila och göra det vi verkligen ville göra. Det visade sig att efter att vi vaknat och ätit frukost så ville vi verkligen gå ut på promenad. Så det gjorde vi. Bilden ovanför visar utsikten några hundra meter från vårt hus – Skönvik!
Här har vi kommit till Källviken. Vi bestämde oss för att gå ut på bryggan trots att vattnet är så högt att det är is långt upp på land.
Det var ju lite skrämmande att vi hade sovit så länge att när vi äntligen kom ut var solen typ redan på väg ner….
Det gjorde i och för sig bilderna lite mysiga…
Det var bara där solen verkligen kom åt, som det såg ut som dag.
På andra ställen såg det ut som kväll fast klockan var typ 2…
Vi fortsatte genom fårhagen mot Bergshyddan.
När vi passerade Artur blev Per helt till sig. Han älskar nämligen BM-traktorer och frågar mig VARJE GÅNG vi passerar en sådan vad BM står för….
Jag har äntligen lärt mig, så jag svarade rätt: BOLINDER MUNKTELL
Inne på Bergshyddevägen tog vi av på en stig där jag ALDRIG gått förut. Per blev helt chockad och lite ledsen. “Var du inte alls sugen på att utforska ön när du var liten?”. NOPE – Det gjorde min lillebrorsa Henrik så bra, så jag slapp! Jag satt hemma hos Myran och drack te istället! 🙂
Han berättade att här sprang han i en mörk skog förut och helt plötsligt var hela skogen avverkad och nu är det bara ett levande träd kvar….
…och ett dött!
När solen skiner på det döda trädet är det dock väldigt vackert!
När vi kom ut ur skogen höll jag på att hoppa ur brallorna när “något” helt plötsligt brölade superhögt bakom min rygg. Det visade sig dock vara dessa supersöta får av någon härlig ras, som jag inte sett på ön förut.
Vi fortsatte genom skogen och till slut hamnade vi vid Hemsundet. Ett mycket konstigt namn på något som inte är ett sund utan är en sjö (fast det var ett sund en gång i tiden, precis som Granö, där jag bor, förr var en ö). Att Blidö dessutom har en sjö på en ö är i sig helt otroligt ovanligt! Vackert dessutom 🙂
När vi kom ner till Norrsund gick färjan precis…
Varenda gång jag ska tala om vad den här “bojen” till färjan heter, så glömmer jag bort det…. Det retar mig något otroligt. Jag har suttit en lång stund och funderat, men kommer inte på det… Den är dock väldigt bra att ha när det blåser.
Vi hade nu varit ute och gått i en timme och kände att det var dags för en kaffepaus. Vi packade därför upp kaffe, mjölk och saffransskorporna vi fått av Kina och Pappa i julkortspresent och fikade och hade det mysigt nere vid färjeläget.
Vi stod fortfarande och drack kaffe och knaprade på skorpor när Aurora kom tillbaka. Jag såg hur skepparen kikade på oss. Jag gissar att han var avundsjuk på skorporna 🙂
Efter fikapausen vände vi hemåt igen. Jag stannade till vid den första kurvan som finns på Blidö och skämdes. HUR KAN BLIDÖBORNA GÅ MED PÅ ATT DET SER UT SÅ HÄR????? Om man ska ha reklam för diverse grejer på en ö ute i skärgården så kan man väl för tusan bövlar göra det snyggare än detta hemska elände???? Jag funderar på att gå dit en natt och rycka bort alla skyltar utom de två som visar var Eknäs och Kyrkan ligger….
Nere vid ICA funderade vi en stund på om vi skulle handla något, men insåg att vi har tillräckligt hemma i kylen för att klara oss ett tag till.
Vi stannade dock till vid deras anslagstavla. För att vara en kobbe ute i skärgården, måste man säga att det är ett schysst utbud av filmer på biografen. Jag och Per funderar helt klart på att titta på “En man som heter Ove” den 2/1. Ska du med Pappa??
Flera gånger under vår promenad gnällde Per över att folk här ute på ön är så gnälliga att de sätter upp skyltar om “privat” och “tillträde förbjuden” överallt…jag log lite åt honom och påminde om att vi har en sån skylt till vår väg också. Det hade han ingen aning om, så jag tog denna bild för att visa hur eländigt det faktiskt är… Den här skylten är vi dock inte skyldiga till. Den är nog en så där 35-40 år gammal…
När vi kom hem hade vi gått lite knappt 9 kilometer och det var inte långt nog, så vi gick ner mot havet och tog en vända längs med vattnet.
Det visade sig vara helt rätt beslut, eftersom solnedgången gjorde allt så vackert att det var tvunget att fotograferas!
Eller vad säger ni??
Tack för idag! Nu går vi hem och myser!
En dykdalb heter det! (Den där “boj-grejen” vid färjan alltså).
Tack! Jag fick verkligen inte fram ordet fast jag liksom visste…
Ååååhh, så fint. Bilderna är så bra, och jag får sån hemlängtan. Att gå längs sjöhagen i Källviken är en av mina favorit promenader. Och traktorn! Undrar om den är en av dom gamla som jag lärde mej köra på…
Vi kommer den här sommaren, men tills dess får jag nöja mej med att titta på bilderna. (Jag måste säja, att alla bilderna du tar är så fina, inte bara dom tagna på Blidö). Tack för bloggen Mia, och gott nytt år till er!
Tack Angela!
Ja, det är en härlig promenad att ta! Vi går ofta där.
Traktorn är gammal så det kan nog vara den du körde, fast det är klart, Artur har nog fler maskiner än den där. Coolt att du kan köra!
Kul att du läser bloggen! Och dessutom skriver nåt då och då. Det gör det roligare att blogga!