Jag har haft en ledig dag idag. Jag tog ledigt för att jag hade tänkt att jag skulle vara på ön och putsa fönstren. Det behövs alltid ganska akut efter vintern. Här ute i skärgården verkar det liksom blåsa på tvären så fönstren är alltid fulla av skit.
Jag började dock dagen, riktigt tidigt eftersom kroppen tyckte det var arbetsdag så jag vaknade tidigt, med en härligt frukost framför morgon-tv. Det var hur härligt som helst. Sen gjorde jag lite inomhussysslor, bytte lakan, tog in ved och gjorde mig i ordning för dagen. Sen tyckte jag att det var dags att kolla läget i grannhuset så jag gick in till dem och pratade lite.
Vid halv elva åkte vi till kyrkan för att gå på begravningen för en vän till familjen. Precis innan jag gick in i kyrkan såg jag solförmörkelsen på himlen. Det var mulet, men bara precis så mulet, så att jag kunde titta på den utan att använda speciella glasögon. Inne i kyrkan var det vackert och stämningsfullt, precis som det ska vara.
På vägen hem åkte jag förbi affären och köpte lunch. Jag pratade lite med tre personer i affären och det gjorde att jag mådde bra. Jag älskar att känna att jag hör hemma här på ön. Att folk känner mig och att jag känner människorna som bor här. Att personalen i affären pratar med mig och vet vem jag är, frågar vad jag gör på ön en fredag. Jag passar in. På väg in i bilen ser jag en stor lastbil åka förbi och chauffören vinkar glatt åt mig. Det var en gammal pojkvän från ungdomen som körde förbi. Allt detta spädde på min längtan att flytta tillbaks hit ut igen. Undrar om det någonsin kommer att bli så?
Väl hemma klädde jag om och var noga med att få på mig ett omaka par strumpor. Detta eftersom det var dags att rocka sockorna. Alla är vi ju olika och alla bör vi får vara olika. Efter en ensamlunch tog jag ett litet varv med dammsugaren innan jag såg pappa gå ut på promenad. Jag slängde på mig jackan (över one piecen jag gick och skrotade i) och följde med honom längs med stranden. Det var lite kyligt och så började det snöa medan vi gick där. På vägen hem igen såg vi att en av sommargrannarna hade kommit ut och pappa bjöd med dem hem till sig på kaffe. Nu har vi suttit och fikat och pratat en stund och jag tänker att det här har varit en riktigt bra vårdagjämning (fast jag visade mig i en one piece).
Tänk vad mycket man kan hinna med under en ledig dag i skärgården! Precis allt möjligt, utom möjligen att putsa fönstren, som faktiskt var planen. Det började ju snöa…. 🙂
“Jag älskar att känna att jag hör hemma här på ön. Att folk känner mig och att jag känner människorna som bor här.”
Precis så känner jag också, Även om mina besök är färre, och jag har en bit längre att åka för att komma fram. Den känslan förändras aldrig.
Nä, den känslan förändras aldrig!
“…har en bit längre att åka…” Ja, det får man säga att du har 🙂