I morse efter frukost gick Per ut till bilen för att hämta något. När han kom tillbaks fick jag ett paket och en förklaring att det var dags för mig att få “mina första egna”. När jag öppnade paketet såg jag att jag fått ett par vita pjäxor och ett par stavar. Tydligen ska det ingå längdskidor i presenten också, men de får bindningen fastsatt idag, så de får jag imorgon eller på måndag.
Jag har en tro att jag, trots mitt trasiga knä, skulle kunna åka längdskidor. Detta eftersom fot, knä och höft hela tiden är i linje med varandra. Jag vet såklart inte, men jag svarade så härom veckan när Per pratade skidåkning… Jag har inga positiva erfarenheter av skidåkning. Istället minns jag hur jag halkat omkring, eller tvärtom tvärfastnat i snön tills ilskan kokat, så jag bävar en hel del inför denna present, men hoppas att jag inte ska göra maken besviken genom att åka i tio minuter totalt innan skidorna pensioneras…
Per köpte samma utrustning, men svarta pjäxor, till sig själv. Så vi ska kunna åka tillsammans. Det här kanske är bästa presenten någonsin?? Vi ska inviga dem nästa helg!!