Vi är på landet idag. Emma fyller nämligen 21 år idag och ville vara själv hemma i stan för att fira detta faktum med sina kompisar. Nu hade vi nog velat vara här i alla fall, men nu bad hon oss att inte vara hemma, så då är vi här.

Vädret är grått och fuktigt. Så där som det ofta är i November, så det är inte så kul utomhus. Vi roar oss därför med annat än att sitta på bryggan. Per monterar en parabol och flyttar på den gamla tv-antennen och jag sätter upp alla ljusbelysningar. I alla fall de som jag klarar av själv. Den 37 meter långa ljussllingan som ska upp i en av de stora granarna på tomten får jag vänta med tills Per kan hjälpa till. Det går inte att göra själv. Granen är för stor.

Här inne har Per varit en hel del. Det ska ju dras sladdar hit och dit för att få det bra.

Inne på vinden hittade Per två getingbon och på vindsluckan satt ytterligare ett. Det hade nog varit bra om vi hade hittat dem i våras, men nu åkte de ner idag istället.

Inne i huset ser det superstökigt ut. Det är kartonger, sladdar och prylar överallt, men det är så det blir…

Här är han på gång att dra in parabolsladden…

Här har jag virat en slinga kring räcket på altanen. Det kommer bli vackert i mörkret!

Sen är det faktiskt inte bara jag och Per som fixar – min pappa fixar nästan alltid med något. Sen vi var här sist har han fixat egengjorda snöpinnar så att plogbilen inte ska ploga för långt utanför vägen och göra dikena under snön till luriga fällor att köra ner i. (Ja, det har hänt just i dessa diken vid hans tomtgräns). Visst är det härligt med hemmagjorda vägpinnar? Just de här är i alla fall superscharmiga!!

För en stund sedan satt Per på taknocken för att montera ner den gamla tv-antennen. Den nya ska nämligen sitta på andra sidan av huset. Fåglar har en benägenhet att sitta på antennen och det har resulterat i tråkigt fågelbajs på altanen PRECIS där man går ut genom altandörren, så nu byter vi håll när vi ändå håller på. När jag säger “vi” menar jag självklart “Per”.

Nä, nu tror jag att jag ska klä på mig och klättra in på vinden för att se vad det är som låter så mycket där uppe…

 

Jag klättrade upp för stegen och kikade in på vinden. Per verkar ha kommit långt för antennfästet satt på plats, sladdarna till vanliga tv-antennen och sladdarna till parabolen var på plats. Nu var han längst in och monterade ner antennförstärkaren. Bra jobbat Per!

När jag tänker efter så är det en hel del saker som gör mig glad i vardagen. Den här listan var inte svår att få ihop. Jag kunde ha fortsatt längre. Det känns skönt. Det betyder att jag faktiskt blir glad ofta 🙂

Här kommer fem exempel på saker jag blir glad av:

1 Snöröjare som gör “det lilla extra”

Ibland körs snöplogen på vår gata av någon som bryr sig lite om andra och deras vardag. Det vill säga att han (eller hon) vrider plogen precis i det ögonblick när plogbilen passerar vår infart. Denna lilla handling gör så att vi inte får en snövall som under dagen fryser till is framför infarten. En sån vall är näst intill omöjlig att få bort, så jag ler och blir glad de gånger jag kommer hem från jobbet och ser att jag haft sån tur.

2 Någon som oväntat städat hemma

Inte så ofta, men någon gång då och då, har dottern städat hela huset när vi kommer hem från jobbet. Detta oftast eftersom hon “tyckte det behövdes”. Ibland har maken plockat in all ren tvätt i skåpen, eller städat badrummen. Det är verkligen som en present att hitta rena ytor när jag inte alls förväntat mig det. Då ler jag verkligen och tackar min lyckliga stjärna (och den person som städat förstås!).

3 Ett handskrivet brev i postlådan

I den här datoriserade tiden får man ytterst sällan ett “riktigt” brev, men när det händer så blir jag stormförtjust. Jag älskar verkligen post med frimärken på. Inte för att jag blir ledsen av e-mail och sms. Inte på något sätt. Det är bara det att ett handskrivet brev oftast har tagit mer tid i anspråk från den som skickat det. Det ska ju skrivas och läggas i kuvert och så ska det skrivas adress, sättas på frimärke och så läggas på lådan. Post är underbart! Någon har verkligen brytt sig om mig.

4 Grönt ljus när jag kommer till en korsning

Jag kör bil varenda dag. Jag är så lugn och fin i min bil att det bara inte går att åka buss eller pendeltåg. Där blir jag alltid superstressad.  (Till er som kommer kommentera detta: Jo, jag har försökt.) I min lilla bil är jag alltid lugn och avslappnad. Jag blir aldrig stressad av köer eller korkade medtrafikanter, som jag vet att andra kan bli. Jag blir ändå lite extra glad när ett trafikljus är grönt när jag närmar mig det. Det känns som att jag har “flow” 🙂

5 När jag lyckats ta en bra bild

Lyckan är total de få gånger jag lyckas ta en riktigt bra bild. Det är svårt att överträffa sin egen förmåga, men ibland har jag tur och då blir jag alldeles lycklig. Jag försöker komma på vad jag gjorde för att få till det så bra och försöker lära mig något av det. Det är ju nämligen inte kameran som inte är duktig nog för att alltid ta bra bilder, det är jag som inte kan tillräckligt för att utnyttja allt den kan. Så en lyckad bild, på ett lyckat objekt – happiness!!

…att sjunga i en kör!

När jag var liten sjöng jag ofta/alltid med mina systrar. Vi hade olika röster och olika förmågor. Någon sjöng ljust, någon sjöng mörkt. Någon kom ihåg alla texter och någon annan alla melodier. Vi sjöng och sjöng och sjöng. Överallt, närsomhelst och om vad som helst. Vi var kända för att sjunga “hela tiden”. Vi måste ha varit jättejobbiga 🙂

När jag blev lite större var jag på spela-sjung-läger. Även då med mina systrar. Det var fantastiskt kul att sjunga hela dagarna (och att busa och leka)!

När jag var tonåring var jag med i skolkören. Jag sjöng altstämman och älskade att jag alltid fick sjunga den konstiga, men galet coola stämman i alla låtar! Dessutom fick jag ju ledigt från tråkiga lektioner för att sjunga…

Några gånger, och av olika anledningar, har jag sjungit i kyrkan. DET är ballt! Ljudet är galet häftigt och alla i kyrkan lyssnar verkligen. Det är i och för sig därför jag nästan dött… Jag klarar inte riktigt av blandningen av scenskräck och exhibitionism…

Sen blev jag vuxen, fånig och medveten och slutade sjunga.

Senaste gången jag sjöng (förutom i duschen, eller för ett födelsedagsbarn) var när jag och mina syskon sjöng för vår far. Han gick i pension (bästa kyrkovaktmästaren skärgården någonsin haft, och någonsin kommer att få) och hade firats stort i kyrkan och präst och församling såg det som logiskt att hans barnaskara firade detta med (mer eller mindre) bra sång. Så en av syrrorna skrev en sång och så gjorde vi det vi alltid gjort: Vi sjöng!!

Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle jag börja sjunga i kör!

BRYGGAN – Härifrån har man den bästa utsikten. Här finns lugnet.

Härifrån kan man ta båten och dra ut på det stora blå!

Härifrån tar det bara fem minuter så är man på besök hos sälarna.

Härifrån kan man dra iväg för att lägga sig vid en ö och ta en kaffepaus.

Härifrån hittar man utan sjökort till ytterligare ett favoritställe – “vår” ö!

Här är jag som gladast.

Oj! Ska jag blogga om ett filmtips?! Det känns som en evighet sen jag senast såg en ny film. Gamla filmer ser jag ofta eftersom vi har tv- möbeln full av dvd- och blue rayfilmer, men ett tips om en ny film blir värre.

Varför är det så? Jag funderar på det och gissar att det har många orsaker. Jag jobbar mycket, åker alltid till landet när jag är ledig, det har varit ljusa årstider som gjort att det inte känns lockande att sitta inne på en biograf och dessutom går mitt biobesökande alltid i vägor.

Mitt tips får bli: Ta er tid att gå på bio. Varför inte mitt i julstressen? Välj en film helt enligt din egen smak 🙂

Rött + Grönt = Höstfärgen som jag antar är brunt?

Jag gillar färgskalan som är nu. Fast det är klart…jag gillar alla årstider. Fast hösten är lätt att fotografera.

Sonen hjälpte till att plocka isär gamla soffan…

Dottern hjälpte till att plocka ihop nya soffan…

Så nu har vi en ny soffa som rymmer fler rumpor än den förra!

Det här med att jag ska blogga om något som är bestämt av någon annan känns så där just idag… Men här är en hund jag ritat (det var inte första försöket).

Då ska vi se…vad borde jag ta tag i?? Jag behöver inte fundera jättelänge för att komma på saker jag borde göra. Dagens blogguppdrag blir nog lätt…

1. Julklappsinköpen – eller åtminstone fundera ut vad jag ska köpa

2. Pensionssparslutandet och amorteringshöjandet – de nya reglerna gör ju att pensionssparande inte är lönsamt. Nä, det är bättre att sänka lånen tills det är dags för pension.

3. Saffransbullsbakandet – det är ju sååååå gott och saffran har jag!

4. Brevskrivandet – vad är roligare än att få riktig post? Alltså är det även kul att vara den som skickar den.

5. Slappandet – jag gör för mycket. I huvudet alltså. Jag borde träna fysiskt så jag slappnar av psykiskt.

Det gick fort att få ihop gem saker! Å jag skrev inte städningen, tvättningen, strykningen, bantningen… 🙂 Att komma på saker man borde är lätt. Det är nog svårare att komma på vad man inte borde.

Tryggheten i livet.

Anledningen till att jag finns.

Min far!

Det måste ha varit härligt och enkelt att vara min far…

Det var länge sen jag firade fars dag med frukost på sängen, men tanken är densamma. Jag har tur som har dig som far!!

GRATTIS PÅ FARS DAG!!