Blödig pga minnen från förr

Dagen som började med snö, slutade i gassande solsken. Snacka om vårväder!

När jag gick över till pappas tomt för att titta till elden som vi var delvis skyldiga till eftersom vi lagt mycket ris på den efter trädfällningen så råkade jag titta uppåt mot den blå himlen. Där såg jag den här vackra blomknoppen. Fin va?

Per och jag gick ner till bryggan och tog oss en kopp kaffe och det var helt ljuvligt där nere. Solen sken och även om det blåste en del så satt vi i lä eftersom det blåste från norr (då har vi alltid lä).

Det är väldigt lågt vatten just nu. Båda våra storstenar är lätta att nå torrskodd.

Ni kanske ser hur ljuvligt vi hade det?

Strax före klockan fem åkte jag ut och hämtade Emma vid bussen. Det är första gången sedan jul som hon är ute på ön och ön tog emot henne väl! Hon blev nämligen direkt bjuden på champagne av en av grannarna (som är en gammal barndomsvän till mig). Självklart intogs även den nere vid bastun.

Efter champagnen gick vi upp till grannen för att äta middag. Först hade dock hennes barn satt upp en tipspromenad. Vi blev indelade i lag och fick tipskuponger att fylla i. Jag, min barndomsvän och hennes fyraårige son blev indelade i ett av lagen och tillsammans försökte vi besvara alla frågor.

Den här glassfrågan var det faktiskt fyraåringen som kunde svaret på! Utan honom hade vi inte haft alla rätt! Underskatta inte småkillar säger jag bara!

 

Sen började jag nästan gråta… Jag såg nämligen det här “huset”. Somliga kallar det vedbod, men i min ungdomsdagar (alltså för ca 35 år sen) så var det här en tidningsredaktion. Tidningen MALO utgavs under sommarhalvåret och det var jag och min kompis som stod för allt från nyheter, annonser, serier och korsord i tidningen. Oj, vad vi lekte i den där boden som på den tiden innehöll ett bord och en träbänk (inga vedträn så långt ögat nådde). Hur kan boden stå upp ännu? 

När äldsta dottern i grannhuset såg min glädje över att se boden, så sprang hon och hämtade nyckeln, och jag fick kliva in….

Det var verkligen jobbigt/roligt/härligt/underbart/sorgligt att gå in där. På insidan av dörren såg jag våra barnbokstäver där vi skrivit att det var mitt och vännens hem…. På väggarna satt fortfarande de tapeter som vi fått av pappa och Kina för att pynta vår redaktion, på en av väggarna fanns fortfarande vår “namnlista” kvar. Där brast det lite….i alla fall inombords. På den väggen kunde jag läsa alla mina barndomsvänners namn. Dessutom fanns föräldrar och syskons egenhändiga namnteckningar där. Min mamma har inte bott på den här ön på evigheter, men hennes namn finns där. Min lillasyster Johanna finns inte med oss längre, men i boden finns hennes namn skrivet. Jag stod länge i boden och insöp känslan. När jag klev ut ur boden fick jag sällskap av en annan granne som är född samma år som Johanna och som lekte med henne som liten. Han berättade om hur de brukat leka ihop. Vi delade en tyst tanke och sen låste vi boden om barndomen igen.

Stor kväll! Tack för att jag fick uppleva den, kära vänner!