När man är van att vara två, tre eller fyra så blir det lite konstigt att vara “en”. Man får liksom roa sig själv. Det har jag gjort idag!
Jag tog dock lite hjälp av släkten och hälsade på två syskon på dagen på väg ut till ön. På ön satt jag sedan länge och njöt (mellan baden) på stranden. Där fick jag gott sällskap av grannarna.
Jag hade dessutom tur som en tok och blev bjuden på middag hos pappa och Kina så jag kanske klarar “en” den här veckan också!
Han reser en del…
Idag bar det av till Japan.
Jag har alltid uppskattat Pers matlagning. (Det är det många som gjort genom åren.) Fast när han nu varit en vecka i Norge och sen en vecka i Uppsala och dessutom drar iväg till Japan imorgon för ytterligare en vecka….då uppskattar jag den här kvällen (när han mellanlandar hemma) med hans matlagning ännu mer!
Att få ha klänning med bara ben så här i september är ju helt ljuvligt!!
Jag passade på att njuta lite av vädret efter att jag ätit lunch. Jag kände mig lite vissen och hade huvudvärk så jag satte mig på en bänk med utsikt över Karlbergs slott.
Jag vann inte över vissenheten så jag åkte hem tidigare än normalt och sommarvärmen var fortfarande kvar!!
Hela helgen ska visst vara så här!! Nice!
Varje gång jag kör ut eller in på vår gata så tävlar jag. Mot mig själv. Jag kan inte låta bli.
Mitt på gatan ligger, på två ställen, påskruvade farthinder i samma färg som getingar. De ska sänka bilarnas hastighet är det tänkt. Det verkar dessutom fungera.
Tävlingen går ut på att alltid passa in hjulparen på min lilla Toyota så de hamnar mitt mellan hindren och alltså gör att däcken inte nuddar hindren. Det är tajt, men mina däck sitter tätt och är smala så det går att göra.
Jag vinner oftast och glider förbi getingarna utan att nudda dem. Idag märkte jag att tävlingsinstinken drar igång även när jag passerar dem till fots. Jag klarade “inte nudda geting” idag också! 🙂 Å hopp!!!
Så här glad ska vi vara nu. I alla fall om man tror pärmen som följde med den nya värmepanna som installerades idag.
Jag satt nämligen hemma och jobbade idag. Det gjorde jag eftersom pann-gubbarna skulle komma hit och maken är bortrest. (Det är ju annars ett mansjobb att snacka värmeprylar…)
Så här såg den gamla pannan ut. (Den vita “plåtgarderoben” närmast köket.) Jag hörde från övervåningen hur gubbarna svor och höll på, men ganska snabbt var den utburen.
Den fick stå i solen och vänta medan jag bjöd gubbarna på kaffe.
Oj vad jag tyckte det var pinsamt när jag såg hur skitigt det var där pannan hade stått…
…så jag städade snabbt som attan medan de packade upp den nya läckerheten.
De ilskna orden fortsatte komma medan de installerade den nya värmepannan. Tydligen var det ena riktiga “klåpare” som installerat den förra. Det ska man tydligen se när man ser hur de var tvungna att koppla in den nya…eh?!?
Nu har vi i alla fall både varmvatten i kranarna och varma golv så de lyckades ju hur som helst! Å nu ska jag alltså vara lycklig. Det ser man på informationen 🙂
Idag var det tuuuuuuuuut klockan tre. Precis som sig bör så här första helgfria måndagen i september. Jag fick en pratstund, mitt i första bokslutsdagen, med min bästa Thérèse. Vi hörs ju alltid när det bjuds flyglarmstest. Lite vänskap är aldrig fel!
Tidigare hade jag ägnat ytterligare bokslutstid åt att gå till doktorn för att kolla upp fotleden och örat igen. Örat är friskt! Jippie. Dropparna funkade och nu kliar inte hörselgången längre. Foten gör dock ont så de tog lite blod för att se om jag har nån infektion, eller var det inflammation (?), i leden. Sen fick jag tabletter och remiss till magnetröntgen. Vi får se vart det leder….
Nu på kvällen har jag rensat bort allt från tvättstugan för imorgon ska vi få en ny värmepanna. Den vi har får tacka för sig och bli pensionerad. Maken står och stryker eftersom han ska bort igen, sonen sover bort ett migränanfall och dottern…ja, var är hon?
Idag tänkte jag bjuda med er på promenad. Jag tänkte att vi först går hem till pappa och Kina och dricker kaffe och sen fortsätter vi längs med vägen som leder till stigen som leder till bryggan och havet. Oftast brukar jag gå direkt ner mot havet och sedan gå längs med stranden för att komma till bryggan, men idag tog jag promenaden motsols. Hänger ni med?
Pappa och Kina ropade över oss för att dricka kaffe. Per satt och jobbade så det var bara jag och Marcus som gick över och antog det snälla erbjudandet. Vi fyra hade sen en trevlig stund i solen på altanen.
När vi fikat klart gick jag längs med den lilla grusvägen som leder mig förbi alla sommagrannar som jag känner sen barnsben.
Efter ca hundra meter tar vägen slut och där börjar “stigen”. Den som min pappa har klippt med gräsmattan sen 70-talet. Inga problem att ta sig ner till bryggan med barnvagn direkt 🙂
När stigen svänger ser man havet mellan träden.
Nere vid stranden såg det ut precis som det ska. Barn som leker i sanden!
Idag blåste det västligt vilket gjorde att tempen i vattnet gått ner rejält. Idag var det nog närmare 15 grader…
Jag satte mig på gräsmattan och tittade ut över fjärden. Det var ju inte direkt någon dåligt vy.
Eller vad säger ni?
Grannen Anders konstaterade att det var lite kyligare idag, men funderade ändå på att ta sig ett dopp… Jag vet inte hur det blev med det.
Jag gick nämligen längs med stranden på stigen i skogen och begav mig hemåt.
Helt plötsligt fick jag sällskap och vi stod och stirrade på varann som en sorts utmaning. Vem skulle röra sig först? Om man står helt still syns man nämligen inte?! Jag förlorade eftersom jag inte kunde stå där hela dagen. Jag traskade hemåt istället.
