En promenad längs med omvägen

Idag tänkte jag bjuda med er på promenad. Jag tänkte att vi först går hem till pappa och Kina och dricker kaffe och sen fortsätter vi längs med vägen som leder till stigen som leder till bryggan och havet. Oftast brukar jag gå direkt ner mot havet och sedan gå längs med stranden för att komma till bryggan, men idag tog jag promenaden motsols. Hänger ni med?

Pappa och Kina ropade över oss för att dricka kaffe. Per satt och jobbade så det var bara jag och Marcus som gick över och antog det snälla erbjudandet. Vi fyra hade sen en trevlig stund i solen på altanen.

När vi fikat klart gick jag längs med den lilla grusvägen som leder mig förbi alla sommagrannar som jag känner sen barnsben.

Efter ca hundra meter tar vägen slut och där börjar “stigen”. Den som min pappa har klippt med gräsmattan sen 70-talet. Inga problem att ta sig ner till bryggan med barnvagn direkt 🙂

När stigen svänger ser man havet mellan träden.

Nere vid stranden såg det ut precis som det ska. Barn som leker i sanden!

Idag blåste det västligt vilket gjorde att tempen i vattnet gått ner rejält. Idag var det nog närmare 15 grader…

Jag satte mig på gräsmattan och tittade ut över fjärden. Det var ju inte direkt någon dåligt vy.

Eller vad säger ni?

Grannen Anders konstaterade att det var lite kyligare idag, men funderade ändå på att ta sig ett dopp… Jag vet inte hur det blev med det.

Jag gick nämligen längs med stranden på stigen i skogen och begav mig hemåt.

Helt plötsligt fick jag sällskap och vi stod och stirrade på varann som en sorts utmaning. Vem skulle röra sig först? Om man står helt still syns man nämligen inte?! Jag förlorade eftersom jag inte kunde stå där hela dagen. Jag traskade hemåt istället.