Nä, 43 är ingen ålder…

Jag älskar mina glasögon med slipning för närsynthet och astigmatism. De är så praktiska när jag vill vila ögonen från linser någon dag. Jag kan lätt ta av mig dem när jag vill ligga ner och titta på tv och de skär in i tinningen. Å sen när/om jag inser att jag inget ser, så är det ju bara att ta på dem igen!

När jag ömsom tittar på tv (titta långt bort) och i reklampauserna, ömsom spelar wordfeud (titta nära), så är det ju så smidigt också att jag kan lura åldersseendet genom att ta av och på mig glasögonen hela tiden. Utan dem ser jag ju så mycket bättre på nära håll.

Vill jag inte ta av och på dem, så kan jag ju faktiskt titta över, eller under, glasen. Så skulle man ju aldrig kunna göra med ett par linser. Skulle se dumt ut om jag försökte.

Nä tacka vet jag glajjor! Av och på bara. Hela tiden. Perfekt! Inte jobbigt alls att synen försämras som om jag vore gammal när jag har mina kära glasögon.

20120822-224050.jpg

Var la jag dem nu då…?

Det här inlägget postades i Mias dag. Bokmärk permalänken.