mars 2012 – Sida 6

Tjock is

När vi idag kom hem från ön, så åkte Per direkt vidare mot västkusten. Jag föreslog för Marcus att vi skulle gå ut och köpa oss en frukost (till honom) och en lunch (till mig). Vi kunde ta med dem till Edsviken och mysa i solen. Han tyckte det lät som en bra idé och vi klädde på oss och gick ut.

Efter en kort promenad till den närliggande Shellmacken så gick vi till Edsviks Konsthall och det höga berg som finns där.

Från vår utkiksplats kunde vi se hur långfärdsskridskoåkande människor njöt av samma fina väder som vi.

Vi satt där på berget och åt. Det gjorde inte direkt ont…

Man kan faktiskt säga att vi njöt.

När rumporna började bli lite för kalla för att sitta kvar och när maten var uppäten, så gick vi ner från berget och gick runt viken. Vid Edsbacka slott matades fåglarna som vanligt av snälla småbarn och gamla farbröder.

Marcus stod tålmodigt och väntade medan jag envist försökte fotografera en fågel medan den flög. Det totalmisslyckades förstås…

Här är tråkmånsarna simmandes…

Den här bilden sprider dock lite glädje. Varför? Jo för att det är knölsvanar på bilden. Vad jag förstår är det alltmer sällan man ser den typen. Det är väl mest sångsvanar nuförtiden… Eller nåt. Jag blir glad varje gång jag ser en knölsvan (eller två) i alla fall 🙂

Jag blir glad (och stolt) när jag ser den här bilden också.

Soldyrkande M.

Vi fortsatte till slut vår promenad över till Edsvikensidan av vattnet och kunde då se Edsbacka Slott från andra sidan viken.

Där bestämde Marcus att det var dags att bege sig ut på isen. Den visade sig vara lite hal…

Eftersom “pojkar alltid är pojkar” så skulle det faktumet såklart utnyttjas!

Han sprang omkring och kanade och hade hur kul som helst!

Själv hade jag fullt sjå med att stå still!

Det var nämligen BLANKIS under det lilla lagret av snö som lurade oss att tro att det skulle bli en lätt promenad över viken.

Det syns nästan på våra spår att vi nog faktiskt inte GICK över isen. Vi KANADE och GLED.

Till slut var vi i alla fall tillbaks på vår Landsnorasida av viken och äventyret var över. För den här gången!

Tunn is

(Gillar du inte ormar? Strunta i det här inlägget i så fall….)

Jag visste att jag inte skulle få så mycket tid på ön idag, så jag sprang ner till isen så fort jag bara kunde efter att ha packat mina grejer och ätit frukost.

Isen tjongade, skrek och visslade för fullt och den liksom “kröp” upp mot land centimeter för centimeter hela tiden. Jag gissar att det betyder att snart ger den sig iväg igen. Det var ett kort besök i år. Det var ju inte många veckor sedan den la sig.

Isen såg inte helt kompakt ut.

När jag tittade längst med strandkanten såg det nästan ut som att det var öppna små hål här och var i isen. Dessutom såg den väldigt blöt ut.

Det visade sig dock att även där det såg ut att vara isfritt så fanns det is. Den var bara väldigt blank och genomskinlig. Detta faktum blev tydligare på de ställen där isen fått hinder i form av stenar. Där såg man tydligt det tunna islagret.

På sandstranden kunde man se hur isen kröp längre och längre upp…

Där kunde man också se fina isskulturer.

Utsikten mot södra Blidö var som vanligt vacker.

Utsikten åt andra hållet var svår att se eftersom man var tvungen att kisa ordentligt!

När jag fått njuta av alla vackra isformationer så var det dags att gå hem igen. Per skulle nämligen åka till Göteborg och ville inte komma iväg för sent.

När jag gick på stigen hörde jag hur något prasslade till. Vad kunde det vara?

Nämen titta där!

En huggorm!

En huggorm låg där och solade sig och verkade bli väldigt rädd av att jag kom och störde. Den ringlade dock inte iväg utan verkade gilla solens värme och ställde sig lite i försvarsställning med ansiktet lyft mot mig. “Gå härifrån!” verkade den säga.

Så då gjorde jag det.

Jag lämnade faktiskt hela ön, så nu får den vara i fred.

Ö-eftermiddag

När Per satte sig för att arbeta lite gick jag ut på dagens andra promenad. Jag tog med mig ett sittunderlag och satte mig på en sten vid stranden. När jag “tröttnade” flyttade jag mig en bit och satte mig ner på ett nytt ställe. Jag vet inte hur länge jag satt där nere vid havet, men det gjorde gott för själen!

Jag måste ha varit fast inne i mina egna tankar för jag reagerade inte på ljudet förrän de nästan hade flugit förbi…

Bytt bytt kommer aldrig igen!

Våra handtag på kommoden i badrummet här ute i Vitsippan har inte gjorts av något vidare värst bra material. Det har vi märkt. Den “rostfria” ytan har nötts bort och bytts ut mot gulaktig plast.

Det har tydligen retat min man till vansinne, så han hade köpt nya handtag och satte sig ner och bytte ut de sex handtagen.

Den här gången ska det inte gå att “nöta” bort det rostfria med hjälp av en handduk som sveper förbi handtagen 🙂

Ö-morgon

Det behövs inte så många ord när jag har bilder. Det har jag lärt mig. Jag vill ändå skriva att idag började vi vår morgon med en promenad. Den gjorde att jag mådde bra!