Jag åkte direkt till Liljeholmen efter jobbet. Där träffade jag en go liten kille som ställde upp på att fotograferas ihop med mig. Vi använda min iPhones “dåliga” kamera dvs. den kamera där man ser sig själv när man fotar. Den ger otroligt dåliga bilder, men ni kan förstå att det här var intressant för lillkillen. Den var ju som en spegel och i den fanns det två knäppa personer…
Som ni säkert såg, så var det lille Mattis jag hälsade på. Hans mor och far bjöd på middag och massor av mys där jag lärde mig att jag t.ex. är bra på att ta emot Meta data. Bara en sån sak!! Jag är mäkta stolt och glad över detta faktum (trots att jag lärde mig innebörden av dessa ord nu ikväll) 🙂
Det är kul att se hur lillkillen förändras från vecka till vecka. Nu har han börjat med att liksom stirra förvånat på mig när jag fotar. Han förstår verkligen mer och mer hela tiden. Det är som om han tänker: “Voffor gör ho på detta viset?”
Det här är en riktigt glad liten apunge!
Här ser det verkligen ut som om han funderar..
Nyfiken verkar han dessutom vara!
Tänk att imorgon bitti är det ARTON år sen jag fick min sista egna lilla bäbis… Tiden går!! Vojne. Vojne.
Hahaha, vilka roliga bilder du tog med telefonen! Och heder åt dig att du antog utmaningen, bra invävt i texten där.
Älskar dig min fina vän!
Man kan ha riktigt roligt med en telefon 🙂
Älskar dig också kära T.