Söndagar.
Jag vet inte om jag tycker om dem eller inte. Å ena sidan är det sjukt sköna dagar då man oftast inte gör något alls, å andra sidan så gör man ju inte ett skvatt och då kommer alltid en känsla av “borde” och gnager.
Vi har precis lämnat Vitsippan och sitter vid färjeläget på Blidö. Vi fick precis se hur färjan fylldes och åkte utan oss. Utanför det öppna bilfönstret hör jag vinden prasslar i de höstgula björklöven och jag funderar på vad jag fyllt den här söndagen med…
Pratat med en syster.
Tänkt på en skadad systerdotter.
Bakat mer knäckekex.
Kramat på Alexander.
Gosat med Maja.
Spelat Wordfeud med Per.
Fikat med pappa och Kina.
Markerat träd att fälla.
Städat Vitsippan.
Pratat med bror och svägerska.
Andats frisk luft.
Njutit av höstfärger.
Jo, det är en bra söndag!!
Ursäkta att jag kommer här och är petig, men hur tänkte du nu när du skrev “hör jag löven rassla i de höstgula björklöven”?? Finns det löv i björklöven?? Eller hörde du hur löven rasslade i de höstgula BJÖRKARNA kanske??
Tack för att du har tänkt på din skadade systerdotter en stund idag.
Puss!!
Nu är det inget som rasslar längre. Nu prasslar det istället. 🙂
Bra, nu är även petiga jag nöjd 🙂
Och du gör ingenting på söndagar….? Det blir en del ändå, eller hur?
Mm, det blir nog en del ändå… Jag vet inte när jag någonsin gör ingenting. Går det??