Månad: maj 2011

Vad gör man?

Idag har jag haft 25,7 grader i skuggan här hos mig. Jag tog därför med mig ett stort glas med vatten ut på altanen och tänkte att jag skulle sola benen lite. De mår ju så bra av sol!! Problemet var att om det är 25,7 grader i skuggan så är det varmare än 25,7 grader i solen. 🙂 Jag gick in när jag kände svettpärlor mellan brösten. Det var inte skönt längre. Det behövs ett hav, ett glas rosé, en brygga och lite mer energi inom mig för att klara sån här värme. (Jag klagade inte. Jag gick inomhus.)

Vad gör man då när man inte riktigt är frisk och inte riktigt är supersjuk? När energin börjar komma tillbaka litegrann, så där så att man vill göra “någonting” i alla fall.

Jag fotograferar.

Jag kände att energin inte riktigt fanns för den aktiviteten heller. Jag orkade inte riktigt arrangera motiven, ändra vinklar, fixa med ljuset, lägga mig på marken osv, så där som jag brukar, men det var roligt så länge jag orkade!!

Man KAN fota vad som helst!

De här säljs med skotern
Undrar om vi får sålt?
Två likadana, men olika
Röd eller Blå?
Vårt träd blommar!
Så ni ska hitta hit
Dåligt målat, men funkar!
Bevis på att jag vilar

Plötsligt händer det!

Egentligen är inte det här som jag ska visa er en orm, MEN om man nu längtat i flera veckor efter att få se en orm, så duger den gott som ett substitut! Välkomna att möta kopparödlan som slingrade sig utanför mitt köksfönster alldeles nyss. Tyvärr har även grannens katt mött den, så Per har fått rädda livet på den flera gånger redan. Jag tror inte den lever till kvällen….   🙁

…och så i rörlig form eftersom jag inte fick in några bra stillbilder. Den är ju snabb!!

Nu kom sjunket

Precis som igår så känner jag att den här sjukan har vänt och är på väg åt rätt håll. Det borde jag vara glad för, men tyvärr går det alldeles för långsamt för att hindra mig från att bli gnälligt deppig. Jag har ett sjunk.

Enligt läkaren, som jag träffade idag igen, så är det vanligt att man blir “lite nere” när man ligger hemma en längre tid. Jag är normal. Så bra då…

Någon inuti mitt huvud dunkar hårt på tinningarna. Jag antar att det vill ut. Utanför fönstret skiner solen och gör så att jag har lust att göra detsamma på fönstret.

BLÄ!

Som tur är så har jag inte bara sura, svarta gubbar inom mig som gör mig sur och grinig och gör mig illa inifrån i min personlighet. Jag har även en idé om att man kan vända sitt humör själv, med hjälp av ren och skär vilja. Därför gör jag den här listan och så får jag läsa den gång på gång tills det blir bättre med humöret:

MIAS TACKSAMHETSLISTA

  1. Jag har tur som har så bra kollegor att de kämpar på hårdare i bokslutet nu när jag inte är där och tar hand om min bit av kakan. Tack snälla ni!
  2. Jag är lyckligt lottad som har en stor och varm familj som stöttar mig när jag är sjuk och gör mina dagar lite lättare. Kram på er alla!
  3. Jag är tacksam för att solen skiner utomhus. Det gör att jag inte bara hör fåglarna som kvittrar och barnen som leker. Det gör också att jag vet att snart är det sommar. Bara tanken på bryggor, myggor, bad, båtar, sol, rosé, utomhusmöbler och grillkvällar gör mig lite piggare!
  4. Jag är snart på benen igen eftersom den “sjuka” jag har bara är en simpel luftrörskatarr. Sådana försvinner med vila, vätska och empati. Tänk vilken tur jag har!!
  5. Jag är begåvad med underbara vänner som hör av sig då och då medan jag ligger här hemma och bara är grinig. Underbara vänner som inte hör mitt gnäll utan bara fortsätter att ge mig av sin positiva energi! Tacksamhet till er alla!!

/Mia

Bröllopsdag nr: 18

Den åttonde maj för arton år sedan var det faktiskt också varmt och soligt. Precis som idag! Vitsipporna blommade som galningar och jag bytte efternamn från Erlandsson till Hertz. Per och jag gifte oss nämligen i Blidö Kyrka idag för arton år sen! 

Tänk att vi firar vår 18:e bröllopsdag…
Härligt!!

Jag är tyvärr fortfarande sjuk så flaskan med champagne (en Louis Roederer som stått på kylning just för detta ändamål) står fortfarande oöppnad. Det är ingen idé att spilla så rara droppar i min hals… Jag har fortfarande feber och hostar och hackar. Jag känner mig dock, för allra första dagen, lite bättre idag. För det är jag väldigt tacksam! Jag har inte behövt ligga ner hela dagen, utan har faktiskt suttit upp hela tiden. Visst blir jag matt och trött ibland, men det känns ändå att det har vänt nu! Jag blir hemma från jobbet några dagar till skulle jag tro, men nu har hoppet om tillfriskning fått sig en liten boost.

Min söndag, VÅR bröllopsdag, har sett ut så här:

Tidigt i morse fick jag en fråga om gårdagens inlägg där jag kaxigt tyckte att jag minsanna kände igen en fiskmås när jag såg en. Var det inte en trut? Jo, det var det visst 🙁 Jag fick helt enkelt gå in och rätta min egen blogg och mitt ego fick sig en liten törn. (fniss)

Tidigare skulle jag alltså ha sagt att fågeln på bilden nedan är en Tärna, men idag vågar jag inte säga mer än att den kan flyga 🙂

Ombord på en båt blir det ofta kallt och dragigt. Per lämnade därför mig på land och åkte iväg på en liten tur för sig själv. Det gjorde nog lika ont i honom som det gjorde i mig. För visst ser det härligt ut att vara på sjön, men visst vill man ha sällskap?

Han drog ut på fjärden…

…och jag fotograferade fler fåglar (och Per syns i horisonten). Trutar och Skrakar, skulle jag vilja säga, men ni vet vad jag säger idag….

…..de kan flyga!! 🙂

Igår visade jag hur Pappas och Kinas hus ser ut från min altan. Idag får ni därför se hur Vitsippan ser ut från deras altan. Det ska vara rättvist.

Det är inte bara fåglar som flyger här på Blidö. Ibland flyger det något så ovanligt som DC3:or över våra huvuden också. Jag kanske borde skriva “flygplan” så jag inte säger fel, men jag är modig idag igen och drar till med det exakta namnet – DC3.

Min lillebror är nästan alltid på gott humör. Idag kom han hit ut till ön igen. Jag antar att han kommer hit bara för att göra mig på gott humör. Vad skulle det annars vara??

Fokus på tam blomma.             Fokus på vild blomma.
Same same, but different!!
 

Det finns dock en till sorts fågel som jag inte vågar sätta namn på. Den är gjord av trä….

 

Fru och Fröken Erlandsson på besök

Idag fick jag besök av Frida och Maja. De vågade komma över trots att jag har feber. Jag tog dock inte på någon av dem, så de ska nog klara sig utan att bli smittade.

Det var inget långt besök, men jag hann ta några bilder på de båda söta rödluvorna ändå.

Maja klättrade upp för altantrappan och visste mycket väl var kameralinsen befann sig 🙂

Söta unge!

Idag var Maja verkligen full av energi och glädje och hon sprang runt på tomten som en duracellkanin. Då och då vände hon sig om och vinkade till kameran och mig.

Jag fotograferade henne dock inte bara framifrån. Såna här söta ungar är söta från alla håll nämligen…

Bild 1 – Maja springer med glädje mot vadå??

Bild 2 – Jag tror minsann att jag kan ana kärlek i de där ögonen…

Bild 3 – Jaha!! Det var till Mamma Frida hon ville!!

Altantrappan fick nytt besök…

Det fick även vår grovhuggna trädgårdsmöbel.

Till slut var det dock dags för flickorna Erlandsson att gå hem till sitt och de vinkar adjö till mig…HEJDÅ!!

Harig

Trots att jag fördriver den mesta tiden i soffan (som är helt underbar och helt klart värd sina pengar) eller i vilstolen på altanen, så märker jag att det är väldigt mycket djur här på ön. I går när jag gick ner till havet så höll en liten stackars hare på att skrämma livet ur mig när den antagligen tyckte att jag kom lite väl nära så den satte iväg i full fart från mig. Jag hade ju inte sett den och blev därför galet rädd när något en halvmeter från mig rörde sig så snabbt. Snacka om att jag kände mig harig!

På kvällen såg jag den här söta ekorren på altanen, men innan jag fått fram kameran så satt den i trädet:

Jag klädde även idag på mig ordentligt och begav mig ut på en långsam och kort promenad ner till havet. Jag letade efter orm hela tiden, men kunde inte hitta någon. Min kollega Åsa har sett ett helt gäng så jag vet ju att de vaknat till liv…

Det som jag däremot såg mest överallt var ju olika typer av fåglar. Inte för att jag kan alla namnen på dem, men fina är de!

Jag satte mig ner på en hemmagjord bänk och njöt. De här växte bredvid mig.

Jag funderade på om jag någonsin sett någon använda de där möblerna….

Mönstret på botten får mig badsugen t.om. nu när jag är sjuk 🙂

Idag syns inte en enda båt på fjärden.

Skärgården är vacker.

Jag siktar kameran uppåt himlen och ser att en sorts fågel inte är svår att identifiera i alla fall: Detta är en fiskmås! (Skrattmåsar har svarta huvuden)

(Rättelse 8/5: Även denna fågel är svår att identifiera 🙂 Detta är en trut. Det kan man t.ex. se på att den har en röd fläck på den understa näbben. Suck! Jag kan alltså inte ens identifiera denna typ av fågel. Tack Åsa för rättelse!)

Jag siktar kameran nedåt och ställer om kameran litegrann och då kan man identifiera roliga mönster i det rörliga vattnet.

På väg upp från havet möter jag på, vad jag tror är, samma rådjursmamma med kid som Pappa och Kina matade så flitigt i vintras. Nog för att jag går långsamt, men lite konstigt är det att de inte blir rädda för mig…eller minns de äpplena från i vintras kanske?

Väl hemma vid Vitsippan ser jag att Per klyver de björkkubbar som han fått av Pappa och Kina. Vi har tidigare fått färdigklyvd ved från Pappa, men nu har Per köpt en egen klyv och det ser ut som om han tycker det är lite småroligt att använda den 🙂

Just nu ser jag att nästan alla grannar är utomhus i solen. Precis som man ska när solen skiner från klarblå himmel och allt är helt underbart!! 

Själv ligger jag i soffan och tittar på fåniga tv-program. Den här sjukan är INTE rolig längre. Snart gör jag som ett litet barn och lägger mig på golvet och sparkar, gråter och skriker “JAG VILL INTE VARA SJUK LÄNGRE”….fast just ja, självömkan var ju inte klädsamt….just ja!!

Skärpning!!

Jag sätter mig på altanen istället. Då blir det säkert bättre!!

Herrarna Erlandsson på besök

Från min altan, där jag halvlåg och vilade, såg jag att min brorsa Henrik kom och hälsade på hos Pappa och Kina. Jag känner i och för sig inte igen bilen eftersom alla mina syskon har samma bil i mina ögon, men Per kan identifiera dem. Enligt honom är det bara färgen som är väldigt lika 🙂

Jag tog mig i kragen och linkade över till Pappas tomt när jag hörde att Alexander och Pappa var ute och jobbade/lekte. Jag satte mig i en trädgårdsmöbel och från min position tog jag de här bilderna:

Växthuset ska göras iordning och Alexander hjälper sin farfar så gott han kan. Han frågade “Vad är det här?”, “Varför gör du så?”, “Farfar, vems är det här?”, “Vad gör du nu?” precis hela tiden. Jag imponerades över Pappas förmåga att svara på alla dessa frågor med glatt humör. Jag mindes mig tillbaka och insåg att min pappa nog svarat på miljarder frågor under sitt liv. Han har ju “en del” barn och barnbarn och har ju dessutom haft dagbarn under många år.

Alexander undersöker ALLT han hittar.

Sötaste rumpan idag!!

Stolt kille. Han har just fått hjälpa sin farfar med att slänga saker i soptunnan.

Titta vilken pinne jag har!!

Min underbara lillebror Henrik försöker roa mig när han märker hur lite energi jag har.

Han lyckas också! Jag har så tokiga syskon. Det är helt underbart!! Tack för att ni finns.

Soffan är här!!

IKEA hade lovat att leverera vår hörnsoffa idag. De höll sitt löfte. Redan vid tiotiden kom lastbilen vi väntat på!

Per hjälpte de två killarna att lasta ur paket efter paket…
Förväntan!!

När alla delar var uppackade ur sina kartonger var Vitsippan full av soffdelar och Per satte igång att montera.

Själv halvlåg jag mest och läste monteringsbeskrivningen. Är man sjuk så är man 🙂

Per han skruvade och skruvade…

…och till slut så var Karlstad monterad och klar!

Nu saknas bara de två vita borden som vi köpt från EM-möbler (tyvärr kommer de inte på fyra veckor) och en matta, så är det klart i den här hörnan. Jag provlåg direkt soffan för att kunna godkänna “mitt” hörn och JAPP, det funkar 🙂

När jag hade fått ligga ner en stund så tänkte jag att lite frisk luft kanske inte är så dumt… Jag har ju inte varit utomhus (förutom när jag åkte till doktorn) på en hel vecka och havet måste jag ju ner till när jag är på ön. Så jag klädde på mig fånigt mycket kläder och gick ut!

Idag blåste det från söder så där härligt så det “låter”. Det syns nog lite också för det bildas småvågor på ytan som solen glittrar sig i.

Utan att ha sett någon väderprognos så kan jag lugnt säga att det är “fint väder”. Vattnet är otroligt lågt och det som brukar vara botten är numera strand. Det har varit så ett par veckor nu. Härligt.

Den här snäckan föll jag för så fort jag såg den. När jag nu ser bilden på den, så måste jag nog säga att det är en av mina favoritbilder på senaste tiden.

På Granö växer självklart granar hela vägen ner till havet.

Här är beviset på hur förståndigt klädd jag var. Jag vill ju inte bli sjukare.

Väl hemma igen provade jag att hälla kokande vatten i handfatet tillsammans med tre droppar Oleum Basileum. Det lutade jag mig sedan över och så la jag ett badlakan över alltihopa. Där andades jag en lång stund och jag tror faktiskt det hjälpte. Det kändes bra både i lungorna och i näsan i alla fall.

Nu ska Per och jag göra oss bekanta med soffan och verkligen njuta av att äntligen kunna ligga ner och titta på film!! Ha det så gott. Vill ni se vågorna? Se i så fall filmen nedan.

Kram på er!!