Japanvistelsen fortsätter!
Dagen började för min del med en frukost med Carina. För Pers del började jobbet. Han gick iväg till konferensen innan jag ens hade vaknat.
Vi tjejer åkte till stan med tunnelbanan och försökte hitta Kejsarens tempel. Vi gick genom en stor trädgård där vi såg många fina saker. Tyvärr är vädret precis bara SKIT så det går inte direkt bra för mig att ta några foton. Jag är ledsen för det. Allt blir färglöst och trist. Sånt är livet…kokhett, fuktigt och mulet 🙂 Vi gick hursomhelst förbi en del fina byggnader.
Vi anade att vi var på rätt spår när guldanvändandet och pampigheten på byggnaderna ökade.
Väl framme vid palatset blev vi dock besvikna. Inte nog med att muren såg hård ut. Vi träffade också de allra första hårda/tuffa japanerna vi träffat sen vi kom till japan. De jobbade vid ingången. De krävde att vi skulle ha biljett för att få komma in. Var kan vi köpa den tänkte vi? Men icke…det är inte så det funkar. Man anmäler sitt intresse och ett dygn senare hoppas man på lycka. Vi kom alltså inte in!
Lomörade gick vi alltså tillbaks in mot stan för att shoppa loss. Vi gick igenom parken, nu åt andra hållet, och där kom vi till en bro. I vattnet under oss mötte vi en söt sköldpadda som så fort den såg oss, vända om och började gapa. Den tiggde mat!! Vi hade ingen mat så vi fortsatte tills vi kom ner till shoppingområdet.
De många kilometer vi hade gått i fuktig hetta tog ut sin rätt så vi satte oss ganska snabbt på “First Kitchen” och tog varsin wrap. Det var inte så japanskt men riktigt gott.
Mätta och glada gick vi så vidare, in och ut ur affärer. Det gjorde vi ända tills vi hittade “Mister Donut”. Där tog vi oss varsin dryck och några mini-donuts. Fyra var riktigt goda. Två var sådär…
Vi shoppade lite till, eller egentligen shoppade vi nog inte så mycket, det var mest tittande. Men OJ, vad vi tittade! Vi lyckades underhålla oss ända tills killarna hade jobbat klart och gjorde oss sällskap på stan. De hade inte ätit någon lunch alls och vår lilla wrap skramlade i magen så vi tog en typisk japansk snabbmatspaus. Yoshinoya!
Efter maten tyckte Per att han och jag skulle shoppa lite till. Så vi knallade iväg…
Men vi vände när vi fick ett sms från Chrille att han hittat en skitbra pub
Vi gav oss dock inte så när vi druckit några mojitos/öl tog jag och Per tunnelbanan till Kyoto Station där de har tre enorma shoppingcentrum bredvid varandra.
OJ, vad jag ville ha de här, men de fanns bara i barnstorlek…
Och jag vet att det inte funkar på bild, men här försöker jag visa att det är ELVA våningar med rulltrappor i det här shoppingcentret. Med ögat ser man verkligen hela vägen ner. Det gör man inte här så den här bilden är egentligen värdelös 🙂
¨
Högst upp på taket kunde man se hela Kyoto. Även här hade det ju helt klart hjälp om solen hade visat sig, men det gör den tydligen inte i Kyoto. Inte medan vi har varit här i alla fall!
Trötta och i princip utmattade av dagens många avverkade kilometrar tog vi oss till slut tillbaks till Kokusaikaikan där vi bor och gick in på en biljardhall bredvid hotellet.
Vi tog in några enkla rätter och förundrades över hur trötta vi var.
Jag var nog tröttast av oss alla. 
Vädret utanför gjorde oss dock inte speciellt sugna på att ta oss hemåt till hotellrummet.
Fast till slut så måste man ju hem och sova, det är ju bara så!!
Idag blir det en tidig kväll. Klockan är bara tio och Per sover redan. Jag ber att få gå och göra detsamma så jag säger godnatt och på återhörande.
M