Titthålsoperationsdagen

Klockan fem i morse klev min Kina upp ur sängen ute i skärgården. Sånt gör man tydligen när ens “barn” ska in på sjukhus. Hur snäll är inte hon??? När hon kom in till stan tog vi tillsammans en taxi upp till Löwet och “checkade” in klockan tio.

Jag fick snabbt byta om till den osexigaste utstyrsel jag haft på mig på länge. Det jag klädde på mig var en snedvriden, urtvättat långskjorta och en sorts gasvävstubstrumpor som gick över knäna. Inte så fint som man kan tro. Piffig som bara den fick jag lägga mig i en säng och vänta en liten stund innanför den här dörren:

Läkaren från igår kom in och tillsammans enades vi om att det är vänster knä som de ska öppna. Han signerade mitt ben och gick till operationssalen.

Sköterskorna satte en kanyl i armen på mig och de blev lite oroliga när jag tog bilden nedan.
“Är det nåt fel??” ” -Näää, jag måste bara dokumentera lite”, sa jag!

Tjugo i elva rullas jag in till operationssalen. Jag fick vira upp håret i en knut och gömma hela burret i en skyddsmössa. Skönheten är total!!

En av sköterskorna kände och klämde på mitt knä och satte foten i någon form av hänganordning. Hon såg ju mina gamla ärr och samlade ihop alla de andra sköterskorna och narkosläkaren och så skrattade de. “Så här gjorde man titthålsoperationer FÖRR I TIDEN” och så fick jag vända och vrida på mig för att visa hur mitt knä är uppskuret på Norrtälje sjukhus (läs slakthus) även på baksidan. Kul att man kan stå till tjänst med ett skratt 🙂 Vi småpratade lite en stund och sen sa de att “du kommer bli lite trött och sen somnar du”. I nästa mening frågar de om jag känner nåt och jag svarar “mmm….” (Mia sover)

…..operationen pågår……jag sover gott…..

Jag vaknar upp tjugo i tolv i uppvaket och då kommer Kina in till mig. Vi dricker lite te (jag) och kaffe (Kina). Jag äter några smörgåsar och försöker vakna helt.

Jag fick själv gå i korridoren bort till läkaren som opererat mig. Det är tydligen ett test för att se att jag är okej och för att sprida lokalbedövningen bättre i knät. Det gick finfint!!

Min läkare, Per, visade på en bild vad som hänt och hur mitt knä såg ut inuti. I korta ordalag kan jag säga att Dimman hade alla rätt i sin diagnos! Jag hade en Plica och den har de klippt bort. Jag har ett trasigt korsband. Det är inte helt av men helt klart trasigt och uttänjt. Det är dessutom tunnare än vad det ska vara. Det ena fästet på korsbandet är inte heller okej, utan sitter dåligt fast. Tyvärr kan de inte fixa det…det är en för gammal skada.

Prognosen är att jag bör ha stor nytta av ingreppet (borttagningen av Plican) och kan fortsätta träna om 3-4 veckor. Om besvären tilltar så kan man inte byta ut halva leden som man brukar  (eftersom korsbandet är paj) utan då får de istället kapa av benet direkt under knäleden, sätta ihop det igen så jag blir en aningens kobent och alltså sätta större press på den del av knät som har menisk. Det ska köpa mig 5-10 år innan jag behöver byta ut hela knäleden. Jag kanske inte behöver säga att jag hoppas på alternativ 1 dvs. Dimman och träning träning träning!!!

Kina och jag åkte taxi från sjukhuset till Norrtälje. Jag mådde illa hela tiden och var tokigt trött. Narkosen brukar göra så här mot mig tyvärr. Väl ute på färjan (ja, jag kanske glömde säga det, men att ligga en helg med högt knä, det gör man precis lika bra på Blidö som i Sollentuna) så inser jag att Blidö verkligen är ön i solen!!

När taxischabraket lämnade av oss insåg jag att det nog snöat en del här ute för trots en vecka med varmt väder som gjort att vallarna sjunkit ihop en halvmeter så är de galet höga.

Det har gått så där med mitt försök att vakna “helt”. Jag har mest legat på soffan hela dagen. Jag försökte blogga vid sjutiden men det gick bara inte… 
 

Jag har dock varit uppe och gått lite då och då eftersom jag inte ska ligga och slöa till. Knät ska jobba direkt. Dessutom har Kina fortsatt ta hand om mig och har lagat mat, fixat god kaffe latte och varit helt fantastisk hela dagen från början till slut. Tack Kina!!! Jag är tacksam.

Jag har inte ett dugg ont, men det kan bero på de där små pillrena….
Nu längtar jag mest till att få sova en hel natt!!

Sov gott allihopa!