Då och då får jag brev till “Ordföranden i Brf. Skogslinnéan”.
I morse fick jag gå och lämna just ett sånt kuvert till nuvarande ordförande.
Det var ungefär…….sex år sen jag satt på posten.
När tror du att alla adresser är ändrade i alla register?
Jag borde nog göra det snart…
☼
Det är tur att jag alltid har minst två kameror på mig.
I morse kom jag t.ex. på att jag nog aldrig tagit en riktigt tidig morgon-bild.
Så då tog jag en sån!
Jag ser verkligen trött ut på ögonen på morgonen.
(Det beror på att jag är trött inuti).
Just den bilden här ovanför tog jag när jag satt helt stilla i kö.
En besynnerlig och helt oförklarlig sådan i Duvbo.
När jag kom till jobbet fortsatte jag och Åsa med en grej vi började på igår.
Vi letar efter en lösning på ett problem som vi haft “sen Adam gick i kolt”.
Det är bara det att ingen har något bra lösningsförslag. Inte vi heller dessvärre.
Nu har vi dock bestämt oss för att två brudar absolut kan hitta lösningen.
Är man bara tillräckligt envis så…
Så vi kämpade och kämpade.
☼
Vid lunch fick jag besök av mammalediga Linda och hennes söta dotter Emelie.
Vi gick och åt Sushi! Gott!
Barnstolen var alldeles för stor för sex månader gamla Emelie så hon fick sitta i mammas knä
men när vi kom in på sushihaket så insåg vi att där satt ju alldeles perfekta barnvakter.
Cim och Åsa roade lilltjejen medan Linda och jag åt.
Här har Emelie lyckats få Åsa runt sitt lillfinger.
När jag busade med henne…
…fick jag känna av hennes starka nypor.
Vi avslutade lunchen uppe på jobbet i vårt fikarum.
Linda ville ju säga “hej” till fler än mig…
Sötnos.
Lika glad fast mamma lagt ner henne i en av sofforna.
☼
Eftermiddagen fortsatte i precis samma problemlösningssökarstil som förmiddagen.
Precis innan dagen tog slut hade vi hittat LÖSNINGEN med stora bokstäver.
Stor lycka.
När vi fick höra “You are the best”, så svarade vi helt enkelt…”Yes, we are!”
Oj, vad skönt det är när man löser något svårt problem.
Vi blev helt klart påminda om varför vi har de jobb vi har.
☼
Jag kände mig utpumpad och föreslog för familjen att vi skulle strunta i matlagning
och istället ta oss till Stinsen och äta på restaurang.
Det förslaget nappade både Per och Marcus på.
Utanför centrumet kände jag mig tvungen att filma snön som föll.
Jag jobbar nämligen dagligen med folk som aldrig har sett snö förstår ni.
Efter att ha tittat igenom utbudet av restauranger så åt vi…..sushi!
