Det är svårt att inte lägga ut bilder på den här söta, goa tjejen!




Det är svårt att inte lägga ut bilder på den här söta, goa tjejen!




Efter att ha handlat lite mat på Flygis i Norrtan så åkte vi ut till ön. Där träffade jag Henrik, Alexander och Maja. Efter lite bus och mat satte sig Alexander för att spela lite på iPaden och som vanligt så fascineras jag över hur mycket så där små ungar kan…

Maja satt bredvid och kikade. Jag gissar att hon insuper varje detalj för att kunna spela hon också…

Titta här!!

I går var jag och Per hemma hos min lillasyster och hennes familj. Vi tyckte att det var dags att umgås utan att någon fyllde år, några julklappar skulle delas ut och utan att ha hela huset fullt av människor. Det var en bra idé! De var otroligt avslappnade och gjorde det lätt för oss att vara gäster. Vi stannade ända tills idag, så för att inte var otrevligt mot dem igår, så bloggar jag om det idag.
En grej som fick ganska mycket fokus under besöket var de här små liven:

Syrran har alltså en katt som fått fem kattungar!!
Hur mysigt som helst! (Trots min allergi)
En del av dem hade öppnat ögonen.

Här hålls den ljusaste ungen av min systers varsamma händer.

Tre kattungar är riktigt mörka.

På eftermiddagen slet sig syrrans ungar från kattungarna och vårt sällskap för att bege sig ut på påskkärringpromenad. När de kom tillbaks såg kaffepannan riktigt tung ut, så det var nog en givande tur 🙂

Vi vuxna slet oss faktiskt också och gick ut på en långpromenad där vi nästan höll på att trampa ner den här lilla snyggingen:

Den lilla kattmamman bor i en kartong med sina ungar och oftast lät vi henne faktiskt vara, men ibland kunde vi inte låta bli att lyfta på handduken och se vad som fanns i den…

Ibland lyfte hon dock ut ungarna ur lådan och la dem på andra ställen. Vad jag förstår så lägger hon dem oftast under eller i saker, vilket gör att familjen hittar kattungar lite här och var. I morse lade vi dock ungarna på köksmattan och mamman kom direkt efter för att passa dem.

Kattungarna å andra sidan kröp mest ihop i en hög och bara gosade på som om ingenting hade hänt.

Till slut tyckte mamma att det var dags att gå tillbaks till kartongen och började bära tillbaka unge efter unge i nackskinnet.

Jag hann dock fotografera några ungar medan hon höll på.

Söt va?

När jag höll på och packade ihop min väska så kom kattmamman faktiskt upp med en unge till mig. Hon lade henne på golvet bredvid mig och lade sig själv bredvid för att vila. Jag passade såklart på att fota den lilla ungen.

Till slut trotsade jag t.om. allergin och plockade upp den.

Foto: Per Hertz
Innan vi lämnade min systers hus för att åka och handla den sista påskmaten och bege oss ut till ön så ställde jag och min syster oss på hennes balkong och njöt av vädret och utsikten.

Tack för besöket syster!
Idag var det dags att fira Marcus 20-årsdag med familjen.
Det gjorde vi i Vitsippan på Blidö.
Här ser vi födelsedagsbarnet och hans flickvän.

Per hade lagat lunchmat av rang (jag hade hjälpt till lite också…). Det var en buffé som verkligen inte gick av för hackor. Allt var klart. Det enda som saknades var gästerna.





Tyvärr var det många i familjen som inte skulle komma, men jag insåg när jag tog fram de arton tallrikarna, de trettiosex besticken och de arton glasen, att vi nog skulle bli hyfsat många ändå. Inte med vår familjs mått mätt, men ändå…

Strax före tolv kom gästerna!
Anton busar i Emmas våningssäng.
Pappa David håller sällskap.
I storstugan pratas och kramas det.

Presentöppning

Systerkram – Jag och Susanna.
Kina i samtal med födelsedagsbarnet
Syster Catrin!

Besök i trädgården

Syster Anna och Syster Susanna kramas.
Syskonbarnen underhålls av elektroniken.

Bror Henrik och Syster Susanna kramas.
Anna får iPadutbildning av lille Noah, Tilda håller koll.

När kalaset började gå mot sitt slut tog några av oss en kort promenad.

Solen sken ju som en tok så vi kunde inte låta bli.

Syster Catrin och Svåger Daniel kan inte ens titta, så stark är solen.

Tillbaks uppe vid Vitsippan igen så fascineras vi över hur snabbt det växlar mellan sommarkänsla och vinterkänsla och vilket fint mönster den stora tallen gör på vårt hustak.

Några kramar och vinkningar senare var huset tomt. Per gick och la sig på soffan och jag gick ut och gick. Första bilden blev på en gran och solen bokeh.

Andra bilden blev på solens glitter i havsytan och på vassen.

Även förra årets vass, helt utan översta topp, fick vara med på bild.

I strandkanten, i sanden, hittade jag dessa vårtecken. Tussilagona hade dock slutit sig helt eftersom det bara var en plusgrad utomhus.

Kallt, men vackert.

Så kallt att vattendropparna stelnat och blivit till isdroppar.

Med iskalla fingrar knackade jag på hos Pappa och Kina. I deras varma hus såg jag de här påskliljorna. Vårtecken!

I trädgårdarna på ön ser man även detta vårtecken:

Tack för idag, alla ni som var här!!
Oj, vad skönt det är att vara på ön!! När solen skiner och fåglarna kvittrar finns det verkligen ingenting som mäter sig med skärgården! Idag har jag försökt att vara utomhus så mycket jag bara kunde så jag har räfsat rent en del av tomten från kvistar, barr och löv. Det blir ju en del ”skräp” på tomten när man fällt träd… Nu har vi gräsmatta runt huset igen och jag har fått mycket syre på köpet. Visst finns det mer att räfsa, men det kommer fler helger 🙂
Per och jag är faktiskt kvar på ön fortfarande i ett försök att dra ut på helgen. Dessutom säger ryktet att huset inne i stan är fullproppat med artonåriga tjejer som gör sig i ordning för studentskiva så vi avvaktar med hemfärden en aning…
Här kommer några bilder från min dag så här långt!
Vi slutade elda ris vid halvtre tiden igår. Det brinner fortfarande i askan ett dygn senare. Man förstår hur det uppstår gräs- och skogsbränder…

Vi har som sagt eldat ris och släpat kubbar i helgen. Det ligger dock kvar en hel del i högar på tomten. Vi ska släpa dem till huggkubben och sen vet vi vad vi har att göra i sommar…

Hur jag än försöker beskriva skärgården som ALL GOOD, så har jag faktiskt ett problem. Det stavas P O L L E N. Oj, vad jobbigt det är när det blir vår! Jag har pumpat mig full med tabletter, nässpray och ögondroppar, men det kliar och svider ändå. Ordentligt. Hua! Här är boven:

Igår när min syrra Susanna och hennes man Daniel hade varit nere vid stranden så försökte de beskriva ett konstigt fenomen av flytande vassbitar. ”De stod liksom upp och flöt”. Det lät ju lite underligt, men idag fick jag se det med egna ögon! Varför gör de så där? (Sandbotten gör mig badsugen….)

Snödropparna har ploppat upp på Pappas och Kinas tomt. (Jag har inga planterade blommor på mina ägor…)

Tilda i sin Buff – cool huvudbonad.

Noah – Cool i sig själv 🙂

Fikapaus på Erlandssons värme- och kaffestuga

Jag är tacksam för att SMHI ofta har fel vad gäller väderleksrapporter. Enligt dem skulle det vara mulet både igår och idag. Så har dock inte varit fallet!

Jag längtar tills man kan gå barfota här och inte som idag, i gummistövlar.

Blått. Vått.

Alen må ha pollen, men den kan vara vacker också så den är nästan förlåten.

Och ja, jag minns att det är sommartid nu. Jag vet t.o.m. vad klockan är! Vet du?
Idag var det återigen dags att försöka sig på operation ”rensning av tomten”.
Det såg ut så här när vi började.
Jag drog riset från tomten till brasan.
Per han eldade och eldade… 
Tio i elva kom Susanna och Daniel ut till ön och de hoppade raskt in i jobbarkläderna och hjälpte oss att bli av med ”skräpet”.

De hade självklart med sig sina barn!
TILDA

När det var dags för kaffe ropade Pappa och Kina över oss till dem. Där möttes vi av uppdukat bord på altanen. Syster Anna var där med sin familj också! Eftersom det är våffeldagen imorgon så tyckte pappa att man kunde tjuvstarta med lite våfflor. Det tyckte vi också 🙂


ANTON

Ett hjärta!


Noah och Tilda i sina bästa ”ut-och-jobba-kläder”


När ryggarna började värka belönades vi med en riktigt god Amarone.
Vi satt ute på altenen i solen och mös.

Vid lunchdags var det alldeles för mycket drag på brasan för att barnen skulle kunna grilla sina korvar. Det visade sig dock gå bra att grilla över en vanlig kolgrill också 🙂

De övervakades av sin ömma moder.

Susanna

Vid skymningen såg havet ut så här.
(För er som såg morgonblogginlägget så kan jag meddela att alla isflak nu var helt smälta)

Nu är jag trött i kroppen och sätter mig i soffan och känner mig nöjd med dagen.
Trevlig lördagskväll!
Alexander, Ida och Maja satt och fikade och helt plötsligt började Maja visa vilka grimaser Ida lärt henne under dagen. De andra hängde snabbt på. Till slut hölls en grimastävling utan dess like 🙂









Av någon fånig anledning har jag tvättat en hel del den här helgen. Speciellt riktigt varma lakantvättar i 95 gradigt vatten. Vattenrören går ju nära varandra tänkte jag och hoppades på att isproppen i toalettröret skulle smälta om jag körde kokhett vatten hela dagen i det andra. Det misslyckades självklart….
Annat jag gjort under dagen är t.ex. att busa med den här lilla söta saken:

När lilltjejen gick in hoppade hon direkt upp i fönstret och höll mig sällskap ändå. 🙂

Jag gick inte ner till vattnet förrän solen hade börjat gå ner, så det blev lite mörka bilder idag. Här är dock: HAVET!!

Isen ligger sedan en vecka. Det vet ni trogna bloggläsare.

Det gör att jag kunde hoppa ner på isen och inspektera den trasiga bryggan.

Då kom Jidde och hans polare förbisusande på sina skotrar. Det såg väldigt härligt ut!! Jag vill också ha en!

Man kanske skulle köpa sig en skoter?
Hur som helst….brygginspektionen fortsatte. Den ser inte så frisk ut.

Här fångade jag inte bara bryggan på bild utan även grannen Ove som inte bara byggt den här bryggan utan även lär åka på att få bygga uppföljaren framåt vårkanten. Vi snackade en stund innan han skulle gå och basta.

Åker ni långfärdsskridskor? I så fall kan vi meddela att det är läge nu. Nästan ingen snö, men 20 cm tjock is. Perfekt!

På vägen hem funderade jag på något som Ove sa… Är det dags att flytta hit till ”det vackra”?

Helt plötsligt kom Henrik, Frida, Alexander och Maja till ön. Småtrött och heläcklig i flottigt hår gick jag därför självklart ut för att prata lite med dem. Det slutade med att vi tog en promenad ner till stranden.
Maja och Alexander

Maja fyller 2½ år idag!
GRATTIS

Här ser ni mitt allra yngsta syskon: Min lillebror Henrik.
På axlarna sitter Maja – en glad liten skit!

Nere vid bryggan frågade brorsan om vi skulle ta oss ett bad. Jag måste erkänna att jag inte ens bemödade mig med ett svar. Det var så självklart; NEJ!!

Maja ramlade ner från matbordsstolen härom veckan. Hon landade på en drickaback. Därav den nu bleknande blåtiran. Det är inte jag som slagit henne…

Alexander passar i blått vid det blåa.

Hemma hos en granne tjöt det för fulla muggar, så vi fick ta och undersöka saken. Det visade sig vara deras brandlarm som satt igång. Det var bara att hämta extranycklarna från pappa och Kina och leka hjälte! Det brann dock inte. Det var batteriet som gett upp 🙂
Maja och Frida hängde på och var hjältar!

Till slut var promenaden över och Maja ”sprang fort”
mellan pappa Henrik och farbror Per.
Väl hemma hos Pappa och Kina igen så kallade Maja mig för ”älskling”. Hon vet precis vad hon ska göra för att få mig att glömma bort allt vad jobb heter…
Avslutningsvis vill jag gratulera mitt andra fadderbarn, Mattis, på hans 6-månadersdag! Stora killen! Oj, vad tiden går fort!!! GRATTIS!!