Vår påskafton började med rejäl dimma. När jag och min syster Susanna gick en promenad ner till havet så såg vi verkligen ingenting. Det var mörkt och konstigt, men det blev ljusare för varje minut som dagen fortskred. Tur det!
Här kan man nästan tro att det är kväll, men det var det alltså INTE!
Jag fick ta bilderna med blixt för att kunna få det allra minsta lilla ljus på syrran.
Här tror jag att ni får en känsla av hur dimmigt det faktiskt var. Här brukar man se havet och öarna som ligger utanför oss.
Vi fick kisa lite med ögonen eftersom solen ändå försökte göra sitt bästa, men dimmigt var det verkligen.
Tittade man rakt ner i vattnet såg man dock stenarna på botten. 🙂
Vi gick längs med stranden hela vägen bort till bryggan.
Vid bryggan såg man inte heller så mycket, så jag körde samma trick där. Här har ni botten vid badstegen…
Inte mycket utsikt att prata om….
Det blev dock bättre!
När vi kom upp till Pappa och Kinas hus så sken solen faktiskt så mycket så att dimman hade börjat ge med sig.
Alla var utomhus och min syskonson Noah hade lagt sig bekvämt i pappas nybyggda gunga. Det såg inte alls dumt ut.
Vissa stod mest och hängde och babblade. Helt plötsligt ropade dock brorsan och frågade om vi ville ha kaffe. Det ville vi så klart!
Sagt och gjort. En picknick packades ner och så satte vi oss vid bastun och mös. Nu var det nästan soligt.
Kafferep.
Efter en stund gick Per och jag upp till huset och gjorde oss i ordning för lite motion. Jag passade på att beundra de fina tulpanerna som vi fick igår!
Brorsans fru Frida hade fått besök som kommit på cyklar. Jag blev lite avundsjuk när jag såg att de hade fina röda Kronancyklar…
….men fick nöja mig med min 31 (!) år gamla cykel. Jag tänkte nämligen cykla med när Per sprang sin vanliga löprunda.
Han sprang och jag cyklade 🙂
När vi kom tillbaks från vår tur runt ön var jag hungrig som en varg.
Det är inte ofta jag äter sill (eftersom ingen annan i familjen gillar det), men nu är det ju ändå påsk så idag slog jag till och frossade rejält. Jag åt inlagd sill och skärgårdssill. Jisses så gott! Marcus och Per åt självklart inte det här utan frossade i resterna från grillbuffén vi åt igår kväll.
Helt plötsligt fick vi (inte helt oväntat) besök av sex små påskkärringar. De sjöng en egenskriven påsksång och gav oss hembakta kakor och ett fint påskkort (ni såg en bild av det överst i detta inlägg.) Vi gav dem massor av gotter!
Nu hade solen helt och hållet vunnit kampen över dimman, så vi satt kvar på altanen när maten var uppäten. Marcus som går på KTH skrattade gott åt alla roligheter i BRUX-anvisningen som han säljer för att finansiera Quarnevalen. Har ni läst tidningen eller sett quarnevalen någon gång så vet ni nog hur rolig den tidningen är.
Efter en stund ropade havet på mig igen, så jag tog en ny liten tur ner till vattnet. Nu var det helt klart fritt på dimma.
Jag gick i skogen på vägen hem och knäppte av några bilder även där. Grönt är ju skönt!
Ett av träden i skogen består av två stammar som växt ihop. I ögonhöjd finns ett litet hål där stammarna inte riktigt växt ihop. Jag har många gånger kikat igenom det hålet. Idag tog jag även en bild.
Jag gick hem till pappa och mötte mina syskon med respektive så jag stannade kvar där. Efter en stund kom även min nyfikne make och undrade vad vi gjorde. Där satt vi sedan och bara ”var”.
När klockan slog ”wine o’clock” så gick vi hem till vårt hus och bjöd alla på årets första glas utomhusrosé. Eller…nästan alla. Min svåger Daniel fick nöja sig med Påskmust eftersom han är chaufför idag och ska köra hem till Färingsö efter middagen.
Med lite god vilja, några filtar och med hjälp av solen så går det faktiskt att sitta utomhus på påsken!!
