Höst på ön är bra grejer!

Idag åkte vi ner till den södra delen av Blidö.
Vi tog oss till naturreservatet Linken.
Vägen är minst sagt charmig den sista biten.

Solen sken från klarblå himmel och solen värmde verkligen!

Jag älskar när solen leker med ekblad…

Vid Linken, eller Linkudden som det egentligen heter, finns det många gamla träd. Jag gillar dem verkligen!

Vi gick i skogen och mös.
Vi visste ju vart vi var på väg och tog gott om tid på oss.

Det var hit vi ville!

Havet och Solen!

Helt plötsligt såg jag hur Per hade hoppat ut på en sten och stod så vackert i solskenet. Klart jag knäppte en bild!

Efter en stund satte vi oss på den mest perfekta sten som jag någonsin sett. Snacka om att den var formad som en soffa.

Vi satt i solen och njöt av solen, Pollytestning (ni ser testresultatet i ett tidigare inlägg), varandras sällskap och kaffe.

När kaffe var uppdrucket gick jag som vanligt omkring och fotograferade. Per satt dock still och tog en påtår.

Jag låg på alla fyra för att hitta den perfekta vinkeln. Ibland ler jag stort när jag tänker på vilka ställningar jag intar för att få ”bilden”.

Den här bilden satt jag t.ex. och väntade på ”länge”!
De små rackarna ville sätta sig PÅ mig istället för bredvid mig.

De här med lite strån, sten, hav och himmel är nog ändå mina favoriter.

Även om skuggor mellan träden är fint också…

Eller känslan man får när man ser hur skogen helt plötsligt blir hav.

Vackert.

Även när de sedan länge är döda är ekar fina.

Till slut var det dock dags att ge sig av hemåt och då hittade jag den här fina tisteln.

Nästan framme vid bilen hittade jag bevis för varför jag har så svårt för naturen.
SPINDLAR och deras NÄT

Tur att jag hittade nåt annat att fota direkt efter den synen.

PRECIS innan vi skulle gå ut ur naturreservatet så mötte vi de här snyggingarna.

Jag har så svårt att fotografera helsvarta djur, men jag fortsätter försöka.
(Svårt med fokus)

När vi kom hem till Granö igen gick jag runt och letade efter min pappa. Till slut hittade jag honom vid bryggan. Han var kaffesugen och vi gick tillsammans upp till hans hus för att koka kaffe och för att hämta de här två busungarna.

Nere vid bastun/bryggan hölls ett stort kafferep. Alla grannarna var samlade för att dricka kaffe efter att de jobbat hårt hela dagen. De har fyllt grus i hålen i vägen, fällt träd, röjt sly och städat för fulla muggar i området. Det luktade gott av eld lite här och var när de gjorde sig av med ”skräpet”. Nu fick de ”lön för mödan” och trevligt umgänge i solen!

Maja sprang runt på stranden efter att ha druckit sin saft.

Storebror Alexander och Lillasyster Maja.

Jag var lite orolig att Maja skulle tippa framåt när hon intog den där ställningen.
Det gick dock hur bra som helst. (Otippat.)

Visst ser man hur trevligt vi har?!

Den här lilla killen kom faktiskt gående helt ensam i morse. Han räckte upp sina händer och ville kramas och jag som gillar kramar kramade såklart tillbaks. Nu träffades vi igen och jag passade på att fotografera honom. Han var ju så himla söt och glad!! (Han är son till en av mina barndomsvänner som bott här på ön sen ”urminnes tider” 🙂 )

GULLUNGE

Man måste inte ha en båttrailer eller bil för båtupptagning.
Inte om man har tillgång till fem starka män!

Nu är fikastunden över. Dags att gå hem!

Farfar är så busig och häller ut ungarna på uppfarten.

Vi har faktiskt gjort lite nytta idag också…

Per har jobbat i flera timmar på taket. Vi har ju alldeles för många tallar runt huset och de både skuggar och ”smutsar” ner vårt tak vilket gör att mossan vill växa. Det får den inte!!

Själv har jag impregnerat Bubbels (båtens) kapell.

Nu är det mörkt ute och vi har korkat upp tjockvinet. Idag blir det kyckling, potatis och senapsås till middag och antagligen sätter vi snart igång brasan för att få rätt feeling. Det är inte direkt synd om oss idag 🙂

PS. Efter att Per hade läst detta blogginlägg så fick jag en bild på ”behind the scenes” när jag tar bilder vid Linken. Tydligen hade jag intagit betydligt roligare poser, men den här var ”visningsbar”. Jag bjuder på den då…. DS

Sista september

När man är på Blidö händer det nästan alltid någonting skoj. I alla fall om man är liten och hänger i farfars spår. Man får t.ex. vara med och elda.

Har man tur får man till och med se på när farfar sågar ner stora delar av det gamla körsbärsträdet.

Sen kan man ju alltid cykla upp och ner för backen eller gå en liten promenad till postlådorna.

Man kan busa också… På bilden nedanför har jag precis sagt ifrån till Maja som gång på gång gned sin fina jacka mot en smutsig båtkärra. Man kan verkligen se på henne hur hon inte alls vill sluta och tycker jag är lite smådum. Alexander visar mig sin fina tröja, men drar så mycket i den att hans pappa får säga ifrån. Busungar alltså! 🙂

Hur skoj Per hade på en skala mellan 1 och 10, vet jag faktiskt inte, men han satt i alla fall uppflugen på taket i flera timmar. Där borstade han rent takpanna för takpanna från mossa och annat skräp. Maja var mycket imponerad och sa att när hon blir stor ska hon minsann också klättra på en stege upp på taket!

Själv klippte jag gräset för kanske sista gången i år. Det är ju första oktober i morgon och det kan ju innebära att gräset inte växer så mycket mer, å andra sidan kan det ju bli tokvarmt och soligt och då åker väl klipparen fram igen. Vi får se.

Flugsvamp, goa ungar och bubbel

Idag var det dags för båtupptagning! Min bror Henrik följde med mig till Bromskär där vi tänkte ta upp Bubbel ur havet.

Vi väntade in Per, som kom med Bubbel, sjövägen. Henrik och jag hade dock roligt när vi tittade på alla andra som skulle ta upp sina båtar. Jisses, vad de höll på. Vi var många som tänkte ta upp båten idag, men till slut var det vår tur att backa ner trailern.

Vi gissade att vår jeep skulle kunna dra upp båten oavsett vilket ”spår” vi valde, men valde ändå ett lite mer till vänster än de andra hade gjort före oss. (Många hade haft stora problem med att dra upp sina båtar…)

Per kom med båten, jag drog i en lina i fören, Henrik var redo på trailern och Per hade en lina i aktern. Gick som en dans. Sen var det bara att långsamt och fint dra upp hela ekipaget…

Väl uppe på land var flertalet båtägare avundsjuka på vår jeep och vi fick äntligen känna att det finns anledning till att äga just en sån 🙂 Vi spände fast Bubbel ordentligt innan vi drog oss hemåt..

Det är tampar både här och där innan man är klar…

Jag hoppade till slut in i baksätet på bilen och lät ”karlarna” sitta i fram. Helt plötsligt ropade Per att det var en orm på vägen och tvärstannade. Jag hoppade ur bilen och drog fram kameran, men tyvärr var det här allt jag lyckades fånga på bild. Jag hann dock se att det var en huggorm. Per såg en idag. Per såg en igår. Är de ormtider nu igen?

Väl hemma igen sken solen och gjorde att jag nästan ångrade att vi tagit upp Bubbel…

Maja och Alexander tyckte det var riktigt roligt med båt på land, så vi roade dem i alla fall…

Jag älskar de här ungarna!

Det är ju inte klart bara för att Bubbel är på land. Nä, då ska det tvättas och grejas… Jag funderade dock på att sätta mig på bänken i solen och läsa en bok.

Det gjorde jag dock inte. Nä, istället gick jag in till Pappa och Kina och drack kaffe. (Det gjorde faktiskt Per och Henrik också.) Under fikastunden lyckades jag ta de här bilderna….

När fikat låg och mös i magen gick Per tillbaks till Bubbel och jag tog mig ut i skogen.

Jag är född på ön. Jag är Rospigg ända in i hjärteroten. Ändå är jag nästan lite rädd när jag går i skogen. Mest rädd är jag i och för sig för spindlarna. Träden är helt ok…

Det är ju ganska vackert…

När jag kom ut ur skogen och kom närmare vattnet så hittade jag den här farliga saken.

Jag hittade också 12 sekundmeter.

Jag har många fler bilder men vårt internet bråkar ordentligt med oss idag, så det får lov att sluta här. Istället för att sitta vid datorn tänker jag istället titta på Harry Potter, äta lammfilé med rotfruktsgratäng och rödvinsås och mysa med min make. Det låter väl inte helt fel?

Kram på er!

En helt vanlig söndag på ön

Jag är så himla less på att vara förkyld!! I morgon har jag dessutom en tandläkartid där jag förväntas sitta med munnen öppen i 50 minuter. Hur kul är det när man är tokförkyld och hostar och fräser? Jag ska ringa dem imorgon bitti och se om vi kan skjuta på besöket…

Det här är min dag om man bortser från alla näsdukar och nysningar:


Vi köpte ju virke på brädgår’n och självklart skulle det bli någonting…


Jag har märkt att Per nästan blir glad när jag ber honom bygga ihop något praktiskt…


Maja verkar också tycka att det är skojigt.


”Titta! En jätteliten skruv, Per! Ska du ha den?”


Det Per byggde var en liten ”dölj-det-där-fula-vattenlås-röret” -grunka. Norrtälje Kommun vill ju dessutom att tomtnumret ska vara tydligt utpekat och jag gillar INTE skylten.


Det löste Per genom att bygga en liten uppochned-vänd låda som jag kanske kan ställa en kruka på? Det ser i alla fall inte lika fult ut…


Den kan man ju sitta på!


Helt plötsligt såg jag hur Alexander kom gående med ett vattenpass och någon underlig stålpryl i andra handen. Ska han också bygga nåt?


Nä, det visade sig att han och hans far (min kära lillebror Henrik) var i full färd med att knäcka till min altandörrs gångjärn. Hela dörren hänger nämligen snett. Alexander skulle självklart hjälpa till!


Det visade sig att det inte räckte med att knäcka till järnen på dörrkarmen utan helt plötsligt åkte hela dörren av och så knäcktes det lite järn även på den.


Hepp! Nu hänger den rakt!!!
Tack söta bror! Vad skulle vi göra utan dig??


Sen kunde ju inte jag låta bli att ta några små turer ut i det gröna. Det blir lätt så när solen skiner. Här ovan ser ni t.ex. att hösten – det är spindlarnas årstid! Hua!


Än så länge har lövträden kvar mestadelen av sina löv och mellan dem ser vi bokeh.


Minns ni flugsvampen jag tog bild på igår? Jisses!!! Den har växt massor bara över natten! Jag hoppas verkligen att alla som går förbi den här svampen låter den vara ifred, så att jag kan se hur den ser ut på torsdag kväll. Växer den i den här takten så lär den vara stor som ett hus då….


Jag har gått om ormbunkar hemma i Sollentuna, men även på landet växer de och frodas.


Blåbär från odlad buske.


Vackra små strån vid havet.


Hack Hack Hack Hack Hack


Sen kan jag så klart inte låta bli att ha en liten radda med bilder på gosungarna….


Busunge – det kan man se i blicken


MIA!!!
(Maja och Frida hade gått och letat efter mig när jag var ute på promenad.
Här hittar de mig!)


Här vill hon egentligen inte fotograferas, men hon ställer upp för min skull.
Hon kan verkligen det här med att modella!


Alexander tränar cykling.
Snart är det dags att höja upp stödhjulen säger hans ömma fader…


Varje gång Per satte igång sågen sprang Maja runt huset för att rädda sina öron från oljudet. Hon var sååå söt! ”Vi måste gömma oss nu, Mia!”


Alexander är en så underbar storebror. Här har han lämnat sin egen cykel och hjälper Maja genom att putta hennes lilla trehjuling där hon tycker att det lutar för mycket.


Det jag tänker på när jag ser den här bilden är att Maja är lärd av sina kloka föräldrar att ”cykel = hjälm på!” Så även för en trehjuling. Hon lär nog inte glömma hjälmen när hon blir stor.


Maja har pallat äpplen från farmor Kinas träd.


Underbara rödhåriga gosunge!

Det regnar idag….

Det är skitväder på ön (och på många andra ställen i Sverige om jag förstått det hela rätt) och att det är lågtryck det syns tydligt på de två stenarna som min morfar lämnade kvar vid strandkanten en gång på det tidiga 70-talet när han gjorde iordning båthamnen. De här stora stenarna brukar alltid stå till tjänst med att visa oss vattenläget. Sten på torra land=högtryck och lågt vatten. Sten helt dold av vatten=lågtryck och galet högt vatten. Idag är de dolda till lite mer än hälften vilket betyder att det måste vara en knapp halvmeter högre vatten än normalt. Dåligt väder alltså!

Jag gillar när man kan gå och sätta sig på den svarta stenen torrskodd.
Då är det fint väder!!

Solen har verkligen haft det tufft idag. Det gick bara inte för den att tränga igenom molnen. Även om vi på den här bilden faktiskt kan ana den där uppe i skyn.

Vattenringar

Utsikt mot Svartlöga

Per funderar på om det är dags att ta upp båten…

Ormbunkar i underbar höstskrud

Några av våra tallar har gula barr. Enligt vissa internetsidor är det ett tecken på en säker död. Enligt andra sidor på samma internet är det bara vissa tallars sätt att göra sig av med de barr som gjort sitt. I vår får vi svaret på vem som har rätt.

På förmiddagen åkte vi till Stämmarsunds Trä och köpte lite virke.
Här ska byggas!

På pappa och Kinas tomt växer den här härligt röda och farliga svampen.
Flugsvamp utan ”flugor”…

De här bor på vår tomt!
Flugsvamp med gott om ”flugor”.

 

Sval söndag

Idag var det riktigt fint väder och enligt SMHI skulle det inte blåsa så mycket som det gjorde igår. Vi gick ner till bryggan och såg det här…

Det var allt vi behövde se för att genast ge oss ut på havet.

Mitt ute på fjärden stannade vi till och bara andades. Jag önskar ni bara via bilden kunde känna hur havet luktar salt och frihet. Det är ljuvligt!

Ganska snabbt förändrades himlen. Det var inte mörkt, men det var ändå massvis med moln som drev in. Som tunna skyar eller hur man nu ska beskriva det..

Vackert det också på något sätt.

Det är väldigt högt vatten nu pga lågtrycket så våra favoritöar ser ut som helt andra öar. Den nedersta halvmetern saknas liksom. Mycket konstigt…

Vi åkte till ”sälgrynnan”, men insåg att den inte längre låg vid ytan utan var helt dold i vatten. Vi åkte därför vidare till nästa sältillhåll och där hittade vi några små sälar.

Vi kom inte så nära och sälarna lade sig aldrig på land, så deras små nyfikna huvuden var allt vi fick se idag.

De verkar lika nyfikna på oss som vi är på dem 🙂

Fast helt plötsligt gav de sig iväg!

Vi åkte vidare i den kalla vinden och kikade.

Vi gick inte iland någonstans eftersom vi inte hade några handskar. Jag tror att en längre båttur hade krävt det. Det är kallt på hösten! Vi åkte istället tillbaks till Blidö och tog en kopp kaffe hemma i Vitsippan.

Nu är vi hemma i stan igen. Det vankas Lasagne!

Varmare i vattnet än i luften?

Folk luras så lätt att tro att sommarens simturer tar slut när lufttemperaturen sjunker, men de har ofta fel. Vattnet tappar inte värmen lika fort som luften gör. Kom ihåg var ni hörde det!

Jag kunde inte sova så bra i natt. Det förvånade mig inte ett dugg. Igår klättrade nämligen en spindel på min mage när jag satt på Pappas och Kinas altan. Några andra spindlar fick samtidigt för sig att släppa ner sina trådar från taket och dingla hotfullt i luften bredvid mig. Jag gissar att de kan lukta sig till min skräck. Efter en sån grej kan jag aldrig sova. Det slår aldrig fel. Jag har i och för sig spindelmaror ibland även utan att ha drabbat samman med en verklig sådan, men om jag sett en så slår det aldrig fel…. Jag gick därför upp väldigt tidigt i morse.

Jag åt frukost och funderade på dagen. Bakom huset låg det huggen ved, så jag gick helt enkelt dit och staplade vedträn i en timme. Det är naturligtvis inte en bra syssla om man är rädd för spindlar, men ibland måste man ju utsätta sig för sina fobier och det gjorde jag i morse.

Veden har legat under bar himmel ett par veckor och det syntes tydligt hur våt den var när jag väl hade fått in den i vedskjulet. Torr ved i botten. Blöt ved ovanpå.

När jag var klar tittade jag åt andra hållet och insåg att det kommer bli mer vedträn än vad som ryms i vedskjulet. Vad ska vi göra av den?

Det brydde jag mig dock inte om. Den får Per lösa 🙂 Jag satte istället igång med gräsklippningen. Veckans regnskurar har ju verkligen gjort att gräset satt fart!

Efter nästan 90 minuter av gräsklippning var jag galet varm och hoppade i bikinin. Dags för bad!

Det var inte direkt soligt och somrigt, men ni minns vad jag sa va?

När jag torkat och klätt på mig letade jag reda på syrran och hennes familj. Jag hittade dem i upptäckartagen längs med stranden och de lutande träden som snart lär falla. Det höga vattnet har letat sig ända upp till deras rotsystem.

Den här tjejen har blivit så stor att hon blir mycket medveten när kameran kommer fram. Det har därför blivit lite svårt att få ett naturligt leende på bild. Fast söt det är hon alltid!

Syskon i lektagen!

Den här killen har å andra sidan blivit mer av en linslus än han någonsin varit!

Det kan bero på att han fortfarande är så liten att han inte bryr sig om vad andra tycker och tänker. Han vet själv vad han tycker. Han tycker t.ex. om sin mamma!

När Kina ringde och frågade om vi ville kaffe vid bryggan eller hemma hos dem så tog vi oss alla upp från den lite blåsiga stranden.

Hemma hos Pappa och Kina fick vi glass och kaffe. Jag tror lilla Noah åt sandwich. Vad tycker ni det ser ut som kring munnen?

Han tycker om sin pappa också! Pussmunskille!

Innan jag lämnade ön hann jag knäppa några bilder till:

Tilda

Noah

 

Jag lämnade ön före lunch. Hemma i stan fick jag träffa både son och dotter och det var riktigt skönt för det var länge sen jag såg dem. Vi verkar ha olika dygnsrytm. Emma drog i och för sig snabbt iväg till en kompis, men Mackan och jag åkte in till stan och shoppade och gick på bio. Mys.

Det har varit en bra helg, även om jag saknar mannen och räknar dagarna tills han kommer hem. Varför går helgerna så fort?

Varför går helgerna så snabbt?