Morgon i skärgården, dimman och nakenskruden

Jag vaknade innan klockan ringde. Ja, jag hade faktiskt ställt klockan på kvart över åtta, bara för att inte riskera att sova bort hela min härliga fridag. Nu vaknade jag alltså klockan åtta och hoppade direkt in i shortsen. Ja, jag borstade inte ens tänderna innan jag var ute ur huset. Ute på tomten såg jag dimman mellan träden, men jag såg också hur solen verkligen tänkte vinna kampen mot den.

Jag hade tänkt gå till ängarna för att se dimman ligga tät, men drogs som en magnet åt andra hållet. Havet kan jag inte hålla mig borta från. Det går bara inte. Ängen får vänta..

Jag blev inte besviken. Det var tyst och alldeles stilla. Inga mänskliga ljud hördes. Här var det bara natur.

Inne i vassen låg dimman kvar och lurade, men solen jobbade hårt för att ta bort det sista av den och kvar låg ett dis som är svårt att beskriva.

Vattnet var så stilla att det verkligen var, som klyschan, som en spegel! Det är svårt att avgöra var vattnet börjar och slutar. Det är dock en vattenlinje på denna bild här nedanför. Lovar.

På måndag ska det börja muddras här. Det ska inte bli djupt, men det ska bli djupt nog för båtarna som bor här. Idag såg jag att de flesta redan tagit upp både båtar och y-bommar. Sist att ta upp båt är jag och Per. Den andra båten som låg kvar där nere idag, ska tydligen bara byta brygga en stund medan muddringen sker och sen lägga sig på plats igen. Riktiga skärgårdsbor tar ju helst inte upp sina små båtar ur plurret om man inte måste. Jag räknar mig som en sådan och mår därför lite illa över att ta upp Bubbel, men hon kan ju behöva vila lite efter en hektisk sommar.

Här ser ni en av anledningarna till varför det behöver muddras. Här ska det ju ligga båtar. Det är inte meningen att det ska vara sandstrand här 🙂

I skuggan låg dimman kvar längre än den gjorde ute i “det fria”. Solen måste till för att få bort den. Här låg den kvar och var fin. Tycker jag i alla fall. 140919 051

Trots att jag stannade mest hela tiden för att titta på allt vackert jag passerade, så kom jag till slut ut till badbryggan på bryggans yttersta spets. Utanför bryggan såg jag den vita fendern som är fastknuten i flytbryggans kedja. I övrigt var det tomt. Helt tomt. Inte en själ i sikte….

Ja, men då kan jag ju bada, tänkte jag….och tog av mig kläderna och gick ner i vattnet (med kamera och allt – säg inget till min make….tänk om den blivit blöt!!)

Å andra sidan var risken att den skulle bli blöt väldigt liten. Ni ser ju hur “vilt” vattnet var idag….Inte en krusning.

Jag insåg att det var varmare i vattnet än i luften. Det borde jag ju förstått med tanke på dimman, men men…. Jag hade ingen termometer med mig, men jag gissar att det var runt 15 grader.

Det är nog högtryck nu. Det var nämligen otroligt grunt vatten idag. Där vattnet i normala fall går till axlarna, gick det idag bara till midjan.

Jag älskade det “suddiga vädret” och det klara vattnet. Här ser man tydligt att det är sand på botten, men man ser inte öarna tydligt. Konstig vy liksom..

Om jag skulle göra illa mig nu och gråta resten av dagen, så kan jag ändå inte klaga. För den här dagen har redan gett mig så mycket. Vilken härlig start!!

Detta är jag i ett nötskal. Eller kanske i ett hav. Hur som helst – här mår jag bra!!!

Det ger mig så mycket att bada att jag t.om. badar fast det är spindelväv på badstegen. Då fattar ni kanske hur mycket jag älskar vatten!!!

Till slut gick jag upp ur det blå. När jag hörde fiskarna slå mot vattenytan inne i hamnen, kände doften av hav och lät solen värma min svala kropp, så tackade jag tyst mina föräldrar, och mina morföräldrar före dem, att de valde att bo här ute i skärgården så jag fick detta med bröstmjölken. Vad är stan, mot detta???

När jag lufttorkat och klätt på mig vände jag inåt land igen och såg dessa två välbekanta tallar spegla sig i hamnens vatten. Det var jag såklart tvungen att fotografera.

Men vad är upp och vad är ner???

Semesterdag 4

En dag i skärgården. Helt själv. Det är en bra dag när solen skiner.

Jag har mest suttit i en solstol och läst, men jag tog en liten promenad längs med vattnet. Här nedan kommer bilderna från den turen. Skrolla helst inte bara igenom dem. Ta er tid att titta. Det är då bilder är vackra 🙂

Fast mest satt jag faktiskt i den här stolen och läste 🙂

Semesterdag 2

Jisses, vad bra vi har det här på ön! Idag har vi badat, solat, gått en skogspromenad och läst böcker. Martina har dessutom klippt hela vår gräsmatta “bara för att det är skönt”. Bra dag!!

En kväll hos min syster

I kväll har vi lämnat över den egengjorda födelsedagspresenten (en fotobok) till min lillasyster. Vi bjöds på middag och mys i deras pergola. Vi hade mycket trevligt och syster verkade nöjd med bilderna i boken från hennes födelsedagsfest. Min bror och familj var även där. De bor ju grannar!

Lazy Monday

Idag har vi inte gjort någonting alls. Mer än att ha det skönt förstås 🙂

Kallskärs skärgård

Igår kom algerna hit till Blidö. Det är kanske inte så konstigt eftersom det är så väldigt varmt i vattnet, men det är ändå tråkigt. Igår såg det ut som rabarbersoppa i vattnet. Vi badade dock ändå, även om vi duschade av oss när vi kom upp.

Idag såg vi inga alger alls här vid bryggan när vi åkte ut med båten. Längre ut i skärgården fanns de dock. Vi åkte ut till Kallskär som ligger en ganska lång bit ut från Blidö och där fanns det två olika sorters alger. Den “vanliga” rabarbersoppaliknande sorten och sen en blågrön variant som mer liknar en tjock målarfärg. Den såg inte så mysig ut. Den såg verkligen giftig ut så den höll vi oss borta från.

Vi hade tur att hitta en vik där ön var “byggd” så att vinden inte nådde dit. Den var helt utan alger, så där badade vi för att svalka oss. Det behövdes ju!!

Nu var det dock inte bara alger vi såg 🙂 Nä, vi såg otroligt mycket vackert också. Det blåste inte alls, vilket gör vattnet otroligt fint.

Jag älskar när vattnet är så här blankt

Vi “cruisade” genom Kallskär. Det är väldigt vackert där. Det låg båtar överallt. Hit tar sig nog inte så många en blåsig dag, men en dag som idag kan vilken liten båt som helst ta sig ut hit.

Vi gick iland på en liten ö som heter Brännskär.

Som vanligt gick vi runt och utforskade ön för att se vad den hade att erbjuda

De här röda bären ser man ofta på öar. Jag vet ju inte vad de heter, men om jag lägger ut en bild så här på bloggen, så kanske någon av er kan berätta?

Här ser ni båda sorternas alger. Den grönaktiga sörjan är det som i vattnet ser ut som små trådar. Det ljusare partierna är i verkligheten grönblå, nästan turkosa och är mer som målarfärg. Det var första gången jag såg den typen av alger.

Här är vi ute på vår upptäcksfärd

Vacker utsikt, men inte en klippa man vill bada från 🙁

Till slut hittade vi en lite högre klippa där det i alla fall rörde sig lite i vinden. Lite!

De segelbåtar man såg tog sig fram – långsamt

Killarna hoppade i från båten för att bada. Jag hittade istället ett ställe som erbjöd sandbotten så jag kunde gå i. Här var det algfritt! I alla fall så såg vi inga. Vi var noga med att inte få kallsupar 🙂

Jag hoppas verkligen att den här algblomningen håller sig borta från Blidö…

Ett bad någon??

Då och då var jag tvungen att gå en liten sväng. Hettan var ju inte att leka med.

Efter att vi hade ätit lunch gick vi ombord igen och åkte runt bland alla kobbar och skär

Plattvatten

Vi hade tänkt stanna ute på fjärden för att ta en kopp kaffe, men det var så varmt så vi åkte hemåt istället

Blankt som en spegel

Två segelbåtar slörade. Två segelbåtar kryssade. Alla fyra hade en otroligt låg hastighet eftersom det inte fanns någon vind. INGEN båt väjade. Vi trodde verkligen att de skulle köra ihop, men till slut gled de förbi varandra med någon meters mellanrum. Jag undrar om de utbytte några vänligheter innan de fortsatte på sin färd…

En tur med Pappa och Kina

I eftermiddag var det, som det varit de sista dagarna, nästan ingen vind alls. Vi bad dem därför att följa med oss på en tur ut med Bubbel. Vår båt. De följde med och vi åkte ut på havet. Vi åkte bort till där sälarna “bor”, men hittade dem inte. De låg däremot på en annan grynna inte långt från där de brukar ligga. Vi njöt av deras sång och solen innan vi tuffade hemåt igen.

Plattvattendag

Vissa dagar har vinden ledigt. Idag är en sån dag. En dag när man kan åka hur långt ut man vill i skärgården. Så långt ut att öarna har tagit slut. Det gjorde inte vi. Vi tänker göra det imorgon.) Istället åkte vi bara söder om Svartlöga och tog det lugnt och lyssnade på Sommar i P1. Vi lyssnade på programmet med Jonas Eriksson och det med Bounce-Benke. Vi badade och käkade lunch. En mycket varm, men bra dag!

På vägen hem var det nästan svårt att skilja på det blå havet och den blå himlen.

Semestern fortsätter

Idag är det måndag och det är så skönt att semestern fortsätter även denna vecka. Här ute i skärgården är det en stekhet dag som går i lugnt tempo. Vi njuter verkligen! Vi har fikat hemma hos Pappa och Kina. Pappas syster Marianne och hennes man Finn är på besök från Danmark så vi var några stycken runt bordet. Killarna har spelat badminton och så har vi självklart badat!!

Jag säger som Börje Salming…

”Det är här jag har mina rötter, ska jag dö någonstans så ska jag dö här.”

Det tog lite tid, men till slut bestämde vi oss för att åka ut med båten en sväng. Vi åkte först till de två ställen där vi oftast träffar säl. Vi hade tur och fick lyssna på deras sång på båda ställena.

Jag fascineras alltid väldigt mycket av sälar. De sjunger och bråkar samtidigt. Är de glada eller är de arga? Jag vet inte, men jag älskar dem!

Man skulle kunna tro att det skulle räcka med en bild på sälarna, men jag har så svårt att välja så det blev många….

Vi brukar stänga av motorn och så driver vi förbi grynnan där de ligger och vilar sig. Så gjorde vi även idag. De tittar alltid väldigt nyfiken på oss, men vi är tysta och försöker att inte skrämma dem. Å så är vi inte så nära dem som det faktiskt ser ut på bilderna. Idag använde jag teleobjektiv.

Vi åkte sedan vidare till en annan grynna. Den är mycket mindre, så här brukar det oftast bara ligga en enda säl. Idag var de dock tre stycken som försökte ligga kvar trots vågorna som de snabbgående båtarna skapar.

Nu var vi ju inte bara på sjön för att titta på sälar. Nä, vi hade även med oss lunch och började kika efter en kobbe att lägga till vid. Vi var ganska sent ute, så de “vanliga” öarna var upptagna och i “motorbåtsvärlden” visar man hänsyn, så ligger någon redan vid en ö, så åker man vidare. Det är tvärtemot hur det fungerar i “segelbåtsvärlden”. Där verkar en mast inne vid land innebära fritt fram för alla andra segelbåtar att också lägga till där. Jag antar att det har att göra med att man då vet att djupet räcker till för kölen.

Vi hamnade på en lite kobbe söder om Svartlöga där varken jag eller Per hade varit förut.

Oftast har vi med oss brassestolar och det brukar vara svårt att hitta ett ställe som är tillräckligt plant för att ställa den på. Idag hade vi inte haft det problemet. Om vi hade haft några stolar med oss 🙂

Ser ni Per i bilden nedan?

Börje Salming pratade i Sommar i P1 häromdagen. Han avslutade sitt program med orden ”Det är här jag har mina rötter, ska jag dö någonstans så ska jag dö här.” – Så känner jag för min skärgård!