Va? Vad sa du?

Idag har vi verkligen haft väder!

Vi har haft strålande sol som krävde att man klädde av sig till bikini. Ändå svettades man kopiöst när man satt i solen och läste en bok.

Vi har haft mulet med muller långt bort i fjärran så att man var tvungen att sätta på sig shortsen. Somliga som har problem med höften var t.om. tvungna att klä på sig en hoody för att inte bli för kalla.

Vi har haft mitt-emellan-väder där man verkligen kunde säga att halva himlen visade på ett superduperväder och den andra halvan skrämdes med blixtar, så att man var tvungen att stå och filma och fotografera för att man fascinerades så!

Vi har också haft sånt oväder att vi varit tvungna att gå inomhus och huka oss när blixtarna for genom luften. Där man tydligen också var tvungen att gå ut och ställa sig på altanen precis under takfoten där regnet inte kommer åt en…och där försöka fotografera det härliga regnet, när blixten fick för sig att slå ner på pappas tomt som gränsar till vår. När blixten slår ner precis där man står, på t.ex. en altan, så smäller åskan samtidigt och då hör man ingenting på det örat som är närmast åskan….

Va? Vad sa ni?? Jag hör inte så bra!!

Först - fint väder

 

Sen - Mitt-emellan-väder

 

Ännu senare - Mulet med attityd

 

Filmen nedan visar lite av mitt-emellan-vädret dvs. hur det är när man är precis på gränsen mellan fint och “fult” väder. Coolt!

Tröst

Jag köpte 60 stycken påskliljor idag. För att trösta mig själv. Just nu ser de inte så mycket ut för världen, men de kommer sprida precis den glädje jag behöver. Tids nog. Jag lovar!!

20120321-174109.jpg

Varför jag behövde trösta mig? Tack för att du frågar…

Jag var hos tandläkaren idag igen. Det var dags att fortsätta på den krångliga rotfyllningen som enligt kvittot heter “komplicerad kanallokalisation + upprensning, rotfyllning”. Så heter det när nervkanalerna i tänderna ser ut som lockar med hullingar 🙁

Det var dock inte där jag behövde tröst. Att jag har krångliga tänder, det vet jag. Tröstbehovet kom först när titanborren som tandläkaren manuellt förde upp och ner genom nervkanalen gick sönder och fastnade längst ner inne i tanden.

Nu har jag alltså en titanbit inuti tanden och dessutom en risk för att lagningen inte blir bra och att jag får framtida problem. Enligt tandläkaren ska detta gå på någon form av “tandvårdsförsäkring” så jag kommer “inte att få någon högre kostnad om tanden krånglar genom livet”. Han kunde inte fortsätta lagningen utan nu ska det gå en månad där de hoppas på att tanden fixar sig. Då blir det kontroll och beroende på hur det gått så kanske man fortsätter lagningen. Bilder på min tand ska också skickas till någon form av specialist så min tandläkare kan få expertutlåtande.

Suck

Det kan ha varit här någonstans, eller kanske när det drogs 3200 kronor från mitt konto som en delbetalning, som tröstbehovet verkligen skrek inom mig…