50 och 70 är inte mina favorithastigheter

I vanliga fall så brukar jag lida när jag kör på 50- och 70-sträckor. Det är liksom bara söligt och trist. Nu är dock läget lite förändrat. Jag kör ju nästan aldrig bil längre, så idag njöt jag till och med av dessa sträckor när jag körde från Sollentuna ut till Färingsö. Fartkamera efter fartkamera passerades utan att jag körde en endaste kilometer för fort. Tji fick de som ville tjäna pengar på min fortkörning!!

Resan ut till det krispigt höstiga Kungsberga gjordes för att fira:

Hon hade nämligen 5-årskalas idag och jag tänkte bjuda på några bilder från dagen. När jag gick igenom min kamera, så insåg jag att jag inte har bilder på alla som var på kalaset. Hemska tanke!! Jag hoppas därför att de som inte är med kan ursäkta mig. Dessutom vore det bra om ni nästan gång höll er lite framme, så jag kan ta extra många bilder på er då. Kan vi säga så??

Här har vi födelsedagsbarnet själv!!

Mitt fadderbarn eller min guddotter, hur man nu vill se det.
Maja vill fortfarande inte gå själv, men det är uppenbart att hon skulle kunna…

Lillebror i huset hade en cool frilla dagen till ära!

En av mina lillesystrar. Hur vacker som helst!
Catrin:

Hanna, min systerdotter!

Rödtotten Alexander i fikatagen

Min svåger David med bus i blicken

Svägerskan Frida försöker hålla koll på busungen Maja.

Min lillebror Henrik ute i grönsakerna…

Födelsedagsbarnets far och min svåger Daniel.

Min allra käraste pappa!

Perta ute och granskar min systers ägor.

Systern däremot satt och fikade och umgicks.
Susanna; Födelsedagsbarnets ömma moder.

Kickan, vår extra moster.

Min lillasyster Anna som är närmast mig i ålder.

 Systerdotter Ida verkar väldigt van att posera.
Så är hon riktigt söt också!

Brorsdotter Malin har just fyllt år men har inte haft kalas ännu.
Vill hon inte ha paket?  🙂

Kina, min bonusmamma sen galet många år tillbaka.
 

Storebror Christer utan grimas. (Ovanligt)

Storebror Christer med grimas. (Vanligt)

Svägerska Helen som kan allt som jag önskar jag kunde.

Med en 5-årings iver öppnade Tilda sina paket.

Jag var glad att se att min present föll i god jord…

Jorå, jag var där också!

Efter kalaset åkte vi hem till oss igen. Pappa och Kina följde med och så åt vi en mysig middag. Det var så gott så. Middagen avslutades dessutom med godsaker från Chokladfestivalen.

Helgerna går så vansinnigt fort.
Nu är den slut och jag ska packa träningsväskan och gå och sova.
Imorgon är det måndag igen och vi kör för fullt.

Vrooooom!

En kväll med Ansi och Pers bröder

Idag har vi varit i både Norrtälje och Södertälje. Besöket i det sistnämnda hoppas jag att jag ska minnas riktigt länge. Guldfiskgenerna till trots. Ikväll har vi nämligen varit hos Pers bror och träffat alla bröder (som bor i Sverige) samt Södertäljebrödernas mamma Ansi. Hon mår inte så bra, så vi kände att det var dags att alla träffades och mös ihop. Det gjorde vi!! Här ser ni oss alla i Pers näst minsta brors trapp.

Utsikten är fantastisk även i vanliga fall men kvällens väder gjorde utsikten ännu mera fantastisk. Eller vad säger ni?

Inne var det dukat för fest! Temat som håller alla bröder ihop är ”Afrika” så självklart var bordsdekorationen därifrån.

Under kvällen firade vi Pers äldsta brors stora födelsedag!! Grattis!

Fast mest av allt så umgicks vi med Ansi.

Tack för att jag fick vara med ikväll och dela den med  familjen som alla har samma typ av ögonbryn. Eller som en av bröderna sa ”-Du menar att vi har varsitt?”  Det var precis så jag menade!

Chocolate heaven!

Fredag på er!!

Idag var jag ledig från jobbet och startade med en skön sovmorgon. I alla fall tills jag blev väckt…. 🙂 Först fick jag ett sms och sen spolade Emma så mycket vatten i badrummet med vidöppen dörr att jag trodde jag skulle bli galen. Jag försökte dock ignorera båda dessa faktum och sov vidare.

När jag vaknade åt jag en lång frukost och sen plockade jag iordning här hemma i kaoset. Jag lämnade lite städning åt resten av familjen, men jag hann med lite dammsugning och tvätt också. När det kändes fint här hemma åkte jag och handlade på ICA Maxi.

När jag kom hem var jag värd lite godis. Så jag satte mig och pillade lite med saker på datorn samtidigt som jag åt de här goda grejjerna:

När jag satt där kom Marcus in och bekräftade det som jag själv hade sett på ICA. Det snöade!!!! Är inte det lite för tidigt?

Per kom ganska snabbt efter den snörapporten och då tog vi fribiljetterna som vi fått av Åsa och åkte iväg på chokladmässa på Nordiska Muséet.
 

Eftersom Marcus älskar choklad så följde han med oss till Djurgården.
 

Choklad. Choklad. Choklad. Choklad. Choklad. Choklad.

Och ännu mer choklad! I alla former!!

Vi köpte mer choklad än vad man kan tycka är lagom och nu står den där borta i köket, bara några meter bort…..Hujedamej! Svårt för en stackars viktväktare…

Inte nog med att jag är sugen på choklad. Vilket måste vara en dålig känsla….frosseri känns inte alls långt borta just nu. Jag är avundsjuk också! Pers kompis har beställt den här. Själv äger jag en Yaris…..

Gourmet?

”När katten är borta dansar råttorna på bordet” är det samma sak som att ”När ungarna inte är hemma så slipper man laga mat och vara duktig förälder?” Jag tror nästan det….

Det här åt jag till middag idag. Te och skorpa framför Robinson:

Jag minns vad jag och Per satt och sa så sent som i tisdags: ”Oooja! Vi äter ALLTID bra mat. Varje vardag!!” Eh?! Yeah, right!! Vilka lögnhalsar 🙂 Något som däremot är helt sant är att när man är galet trött då är te och skorpor hur bra middag som helst. EN gång per år är okej, men för att säkerställa att det inte blir en vana (för det vore nog lite katastrof för min viktväktardiet) så har jag faktiskt ringt och bokat en tid hos läkaren. På måndag ska jag gå till doktorn och se om det kan tänkas vara något som inte är som det ska i kroppen. Jag är ju så vansinnigt trött hela dagarna. Tänk om det bara krävs ett litet piller, lite mer vitaminer eller nåt sånt och så är jag pigg som en mört? Då behövs inte soffmiddagar med skorpsmulor i soffan!

Idag har jag hjälpt min mamma med lite ”it-support” och funderar på om hon ska hoppa på Tele2’s lösning med bredband och telefoni via mobilnätet. Kostnads- och funktionsmässigt verkar det faktiskt vara riktigt bra. Det är inte helt lätt att välja bland allt som finns där ute. Speciellt inte när man måste anpassa funktion och kostnad till någon annans behov. Den här lösningen, diverse donglar, bredband via ”tre hål i väggen” och andra lösningar jag hittar verkar allihopa vara sjukt mycket bättre än det min kära moder kör med idag. Modem. Minns ni vad det är?? När mamma ska läsa den här bloggen, får hon vänta i femton (15) minuter innan sidan är laddad, hon kan inte använda telefonen samtidigt och det är inte värt mödan. Klart morsan ska ha något bättre! Det blir nog till att leta lite mer efter en schysst lösning. Jag vill så väldigt gärna hälsa henne välkommen till tjugohundratalet!

Jag kanske har jobbat lite nu på kvällen men imorgon är jag ledig!! Det betyder låååååång sovmorgon!!

 

 PS. Just det! Vågen visade minus 7 hekto den här veckan. Hejja mig! DS

Gäsp

Hallå där!!

Idag är jag trött och funderar på ett tidigt sänggående.
Kudden känns som en skön kompis just nu.

Jag undrar när man går över gränsen från ett barn som inte vill sova när det är trött,
till en vuxen som längtar tills man får gå och sova? Jag är i alla fall helt klart vuxen!

Oj, nu blev jag sugen på en piggelin 🙂

Godnatt!!

Grattis!!

Idag har jag många att skicka gratulationer till!

Min brorsdotter Malin fyller år.
Min kollega Roger likaså. 
Grattis till er båda!!

För att fira ett tredje födelsedagsbarn åkte jag med pendel och tvärbana ner till Liljeholmen efter jobbet.
Jag tog en liten promenad nere vid vattnet och förundrades över hur vackert Stockholm är.

Eller hur?

Efter en stund mötte jag upp Per och vår kompis Peter.
Vi gick sen in till honom och började laga mat.
Här ser ni Per i full gång:

Jorå, jag hjälpte till också!
Jag är ju kallskänkan i familjen 🙂

Peter ansvarade för att det blev fint i lyan och
självklart såg han till att kocken fick det vin som matlagning kräver!

Sen kom födelsedagsbarn nummer tre hem till sig själv…

Idag fyller nämligen min kära vän, och apa, Thérèse år!

Vi lagade middag till henne som en del av presenten.
Hennes ”topp tio” dök upp och tillsammans inte bara sjöng, åt och skålade vi,
utan vi njöt också av Thérèses och varandras sällskap.

Tack för ikväll Tesan
&
Grattis på födelsedagen vännen!!

Ledig och upptagen som bara den

Jag har varit ledig idag, men det känns inte!

Det blev nämligen ingen sovmorgon. Istället gick jag upp tidigt och gav mig iväg med bilen. 

Första stoppet gjorde jag vid Edsbergs Centrum. Jag var ju tvungen att ta tag i den uppgift Dimman gett mig: ”Du måste hitta ett gym!” I Edsberg hittade jag gymet ”Puls & Träning”. Det var litet, men var riktigt fräscht med långa öppettider och riktigt bra ”prylar” för mig som har som uppgift att träna knät enligt Dimmans instruktioner. Deras ”rehabhörna” fick klart godkänt!

Andra stoppet gjorde jag på Sollentuna Badhus. (Jag kan aldrig låta bli att le när jag ser deras skylt på fasaden ”Bad sport motion” = ”Dålig idrotts rörelse”. Jag tror de tänkte sig en annan innebörd 🙂 ) Här var gymet gigantiskt och fanns på flera våningsplan. Deras ”rehabhörna” imponerade inte direkt på mig, men den fanns. Jag kände mig illa till mods när jag gick igenom lokalerna. Uppenbarligen måste de ha haft en träff för alla ”spännisar” idag. Fördelen med badhusets gym visade sig vara att bad och all gruppträning ingår i priset. Inget för mig som inte kan simma, hoppa, springa osv…men för alla andra en mycket bra grej.

Så var det dags för tredje stoppet för dagen. Friskis & Svettis och deras gym. Här var priset grymt bra! Tyvärr hade de ingen ”rehabhörna” alls. Här ingick också gruppträning i priset. Med tanke på mina specifika krav så lär det nog bli det lilla fräscha gymet i Edsberg. Vi får se.

Fjärde stoppet var inte något jag själv valt utan mer av ”måste”. Tandläkaren hade kallat mig och då var det bara att gå dit!

Det visade sig att jag fått en ny tandläkare då min gamla vanliga hade gått i pension. Efter ett litet missöde som innebär att jag nu har ett sår i kinden så får jag väl ändå säga att han fick godkänt. Jag och mina tänder fick det i alla fall. INGA HÅL!

Som femte stopp hade jag tänkt mig en tur in på Biblioteksgatan, men när jag väl var i stan så såg jag att klockan var så mycket att jag inte skulle hinna, så jag rundade Sergels torg och drog vidare söderut.

Förbi hela staden gick resan….

Till slut blev stopp nummer fem en mysig och efterlängtad lunch hos Pernilla och Nora i Farsta.

Eftersom vädret var så underbart varmt (kändes som sommar, på sant!!!) så satte vi oss och njöt utomhus.

Kaffe och solsken. Goa grejjer!

Då blir man på gott humör!!!

Efter kaffet tog vi en promenad ner mot Farsta Centrum (stopp 6). Jag fick turen att vara barnvakt åt den här söta tjejen medan Pernilla uträttade ett ärende. Jag har tur som en tok!!

När Pernilla var klar och jag hade fönstershoppat en stund var det så dags för stopp nummer sju. Viggo skulle hämtas på dagis! Han hade fullt av energi i benen och sprang i förväg hela vägen hem.

Vi hann i och för sig stanna och beundra de fina höstlöven.

Som ”somliga” kastade runt sig i ren glädjeyra.

Väl hemma i trädgården visade det sig dock att det fanns gott om energi kvar.

Även om bilden vill påskina att den till slut försvann, så vill jag hävda att det här var minst lika energiskt. ”Det här är en polisbil” ”Det här är Blixten” ”Det här är en Volvo” ”Det här är en Jeep”. Full koll på fordonen….

Lillasyster var lite småvarm och tog det mest lugnt idag.

Det gjorde inte storebror…

På vägen hem tog jag en sväng förbi stopp nummer åtta. Biblioteksgatan skulle ju fått sig ett besök på förmiddagen, men det hann jag med nu istället. På min färd hemåt log jag åt mig själv när jag insåg att jag ÄLSKAR att köra bil. Fast det är kö. I dag var den dock inte i min körriktning…

Väl hemma i mitt eget kök kunde man se resultatet av mitt åttonde stopp. Nytt kaffe inhandlat!

På tal om det…det är nog dags för en latte nu! Ja, och så måste jag vila också så jag orkar jobba imorgon.

Kram på er!

Fantastiskt sorgligt

En aning sorgligt 1:

Idag sa jag adjö till mina gamla gummistövlar.
Jag har nog varit redo för ett nytt par ett tag, men jag blev ändå lite ledsen igår
när jag insåg att de har börjat läcka in vatten. De har funkat bra i massvis med år. 
Nu måste jag dock ersätta dem för de här ligger numera i en soptunna…

En aning sorgligt 2:

Jag tog fram mina pärlpysselprylar idag för ett projekt som jag inte riktigt kan berätta om ännu.
Så långt ingen fara, men när jag började trä pärlor på tunn genomskinlig tråd då insåg jag att nu har det hänt.
Det där som jag hört talas om men inte trodde skulle hända mig 🙂
Jag har börjat se sämre på nära håll. Åldersseendet är här.
Enligt min bonusbror Anders så är det ingen fara.
Det är bara att ansluta sig till den stora skara som tydligen klarar sig galant utan perfekt närseende.

En aning sorgligt 3:

Medan jag pysslade i köket så höll Per till på baksidan av huset. Han lade lite kärlek på nyupptagna Gurgela.
Sätena skulle plockas ut, smutsen skulle bort och motorn ”fixas”.
Jag kan erkänna direkt att jag inte är så införstådd i vad som ingår i vinterkonserveringen.
En sak förstod jag i alla fall; Pers lite sorgliga blick när han säger adjö till båten och därmed sommaren.

En aning sorgligt 4:

Så hade helgen kommit till sitt slut och det var dags att slita sig från det underbara ljuvliga och åka hem till stan igen. Pappa och Kina tar alltid bra hand om Vitsippan och inte nog med det utan de tar också hand om våra barn. Denna gång t.om. fast de inte var med oss ut till ön. De skickade nämligen med oss  massvis med hemodlade vindruvor!

Innan vi åkte hem tog vi en snabb tur ner till hamnen.
Här fick vi energi så det räcker ett tag…

Jag kunde inte bara känna sorg när jag stod där på bryggan…

…det var ju hyfsat vackert!

Det här kan man leva på några dagar!!!

TioTioTio

Jag vill uppmärksamma att dagens datum är:

TIO TIO TIO

och att klockan är:

TIO TIO TIO

Visst måste det vara något speciellt med ”just nu”?

  

         

Gurgela

Godkväll!

Idag var det dags för Gurgela att tas upp ur plurret.
Hon hade nämligen bara legat så här vid bryggan i flera veckor.

Efter en kort tur på fjärden var det dags för upptagning.
Tack för hjälpen, pappa!

Det gick ganska lätt att ta upp henne trots sandstranden som alltid vill ha lite uppmärksamhet.
(Det är inte alltid man uppskattar djup vit sand….)

Vid ett tillfälle fick jag i uppdrag att stå bakom båten och göra nytta. Då mötte jag den här kompisen.
Det krävdes fullt fokus från min sida för att kunna stå kvar.
Jag fattar fortfarande inte hur det gick till för jag ryser vid blotta åsynen av den här krabaten.

Till slut var hela ekipaget i alla fall uppe på land och vi var klara med dagens ”måste”.

Då drog vi iväg på kalas. Min mamma fyllde nämligen år igår och idag var det öppet hus i Norrtälje. Där träffade vi bland annat min syster Anna och hennes familj. Anton gladde mig genom att faktiskt titta rakt in i kameran. Det har nog aldrig hänt förut så jag är lycklig!

Mamma verkade också lyckligt av besöken från hennes kompisar Noomi och Birger, från min kusin Stefan och moster Kickan, och så av paketen förstås!

Emma och Marcus hade åkt till kalaset med buss från stan. Vi snackade en stund på McDonalds innan vi särade på oss. De drog tillbaks till stan och Per och jag åkte vidare ut mot ön. Här ses Emma ”chilla” i en skön fåtölj på hamburgerrestaurangen. (Bilden som jag tog på Mackan ska jag nog inte visa, för när jag la den på facebook så fick jag order om att ta bort den. Det var ovanligt för att vara honom så jag får nog respektera att han, av någon anledning inte gillar bilden.)

På färjan blev vi påminda om varför vi valt att åka till ön…

Blidö är bra på många saker. En av dem är att leva upp till ”Blidö, ön i solen!”
Som ni ser på den här bilden så den här dagen inget undantag.

Fast när solen gått ner och Per satte fyr på tändröret för att få igång kolen till grillen, då var det beckmörkt 🙂

Pappa och Kina kom över och åt middag och det krävdes ficklampa för att hitta den korta vägen mellan husen. Jag vet inte om det är mysigt eller sorgligt. Det kanske bara ”är”?

Nu sitter jag och muttrar för bloggen har verkligen inte varit på min sida idag. Glädjen försvann liksom i takt med problemen. Fast när jag tänker efter så ska jag nog inte skylla på bloggen. Jag tror att det är datorn som fått fnatt. Jag har verkligen fått kämpa för att få ut bilderna så det fanns ingen ork kvar till texten. Hoppas ni har överseende med det…

Ajöken!