Jag hoppas på ytterligare en snöstorm

Efter att ha legat framför tv’n mest hela dagen (Benjamin Buttons otroliga liv är verkligen bra!) så tog jag farväl av den idag regniga ön och alla som var där.

Lilla Maja som tydligen drömde sig ut…

Stora duktiga Alexander som sopar upp det han spillt.

…och så grenen som hänger helt livsfarligt över vår grusgång.

Hoppas det kommer en ny snöstorm om någon dag, så den där jäkeln ramlar ner av sig själv.
Det var nämligen inte helt lätt att få ner den med våld.
Trots en sex meter hög stege och en fem meter lång stångsåg så nådde vi inte riktigt.
Vi får som sagt hoppas på att den ramlar ner av sig själv.
(Helst då när ingen är under grenen i fråga…)

Sol Snö Slask Släkt Skitsnacksgubbar Slappande

Bloggen tar idag, som så många andra gånger från skärgården, formen av ett fotoalbum.
För att slippa få skäll från webhotellet som är min bloggs hemmabas så har jag gjort dem ”mindre” i pixlar.
Jag hoppas ändå att ni ska få en känsla av hur en dag i skärgården kan spenderas.

Här kommer min dag på BLIDÖ!!

I morse när jag och Per gick utomhus så träffade vi på syskonen Erlandsson.
Storebror Alexander drog lillasyster Maja och han verkade mycket stolt över bedriften.

Maja verkade inte klaga över att bli dragen av brorsan.

Efter ett tag ville dock Maja upp ur pulkan och då fick hon gå själv med mamma Frida.
Hon kan gå. Hon har bara inte förstått det själv 🙂

Jag vet inte riktigt hur han hamnade i den här ställningen.
Han verkade dock vara mer fokuserad på kameran än på att ta sig upp därifrån.
Som fotograf klagade jag inte på det….

Frida kände att vädret var ett perfekt ”snögubbebyggarväder”.
Hon och Alexander byggde den här fina morotsmannen.

Snygg va?

Med tanke på temperaturen, så undrade jag hur länge den skulle stå kvar….

Den var i alla fall fin så länge den fanns. (Några timmar senare fanns den inte längre)

Vi gick in och värmde oss och Maja drog ut böcker ur Kinas bokhyllor.

Alexander lekte med gummiormar.

Per byggde tåg. Lusten att göra det verkar aldrig gå över för pojkar…

Självklart fick vi kaffe av Kina.
Fikapausen spenderade Maja hos farfar Rune. (Min kära far)

När kaffet var uppdrucket tog jag mig ner mot havet. Det är ett MÅSTE varje helg.
Bor man hundratjugo meter från havet så kan man nästan inte låta bli….

The ocean.

Allvarligt talat……Bryggan är GRYM oavsett årstid!!

Vår granne har snö i båten.
Dags att ta upp den kanske?

På väg upp från vattnet fascineras jag återigen över snölagret på backen.

Kall om tårna och näsan gick jag till Vitsippan och värmde mig.

Utanför sken solen men det kan man ju njuta av även inifrån 🙂

 Till lunch blev det en grönsakssoppa som i färdig form såg helt annorlunda ut, men i själva tillagningsögonblicket tyckte jag att det var en fröjd för ögat, så kameran kom fram direkt!

PRECIS över gången mellan Vitsippan och vår bil hänger en tallgren som man INTE vill ha i huvudet.
Den såg vi idag. Den måste bort imorgon. Det finns alltid något att göra om man har ett (eller två) hus.

På eftermiddagen tog vi en tur bort till Blidö Kyrka.
Där hämtade vi pappas trasiga (för miljonte gången??) moped och ringde i kyrkklockorna.

Jag passade på att hälsa på min syster när Per och Pappa surrade fast moppen.
Hej Johanna. Jag tänker på dig.

Jag gick också runt bakom kyrkan och tog en bild ut mot kyrkviken.
När jag precis hade tagit bilden hörde jag hur någon sa ”Den där bilden kan du kasta”.
Jag vände mig om och där stod en gammal gubbe med långt grått skägg.
Han berättade för mig att jag har helt fel teknik och därför borde jobba på det.

BARA därför får ni nu ser min bild. Den som jag tog för att jag gillade skenet på himlen.
Värdelös??

Dumma gubbe!

Jag skakade av mig gubben och gick och tog en bild på kyrkan också.
Varför sluta fotografera bara för att någon säger att man ska det?

Inne i kyrkan fick Per sätta igång kyrkklockorna.
Det var hans första gång. Rookie!

Höstblommor är bra fina. Jag önskar jag hade några.
Just de här växte i en fin kruka utanför kyrkporten.

Nu har jag kommit hem och sitter och slappar medan Per lagar mat.
Detta är mysigt!!

Förutsägbar rubrik : SNÖ

Jorå, jag inser.

Jag fattar att hälften av alla svenska blogginlägg idag kommer att handla om snö.
Fast vad är fel med att vara lite normal?

Alltså:

Döm om min förvåning när jag, trots alla väderleksrapporter, såg snöfall utanför fönstret när jag vaknade.

Jag funderade en stund på att gå ner i källaren och hämta vinterjackan eftersom snö = kyla.
Nu blev det inte så för jag tänkte att snön lär försvinna och så blir det vanlig höst igen.
När jag en timme senare gick till jobbet så var den dock fortfarande kvar  🙂

När jag kom till jobbet så pryddes Karlbergs tak av ett lite vitt puder och träden var frostiga.
Jag kanske borde ha hämtat jackan ändå….?

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Idag fick jag besked från läkaren. Jag är frisk som en nötkärna.
Inget fel på vare sig njurar, lever eller sköldkörtel.
Inte har jag sockersjuka eller borrelia heller.
Alla blodvärden var faktiskt riktigt riktigt bra.
Läkaren gratulerade mig till de fantastiska värdena och där satt jag som ett fån.
Jaha, vad är det då som gör mig så trött??
Det är klart att jag är glad över att vara frisk, misstolka mig inte.
Jag vet bara inte vad jag ska göra åt tröttheten som nästan tar musten ur mig.

Min lösning fick bli att planera in en hel helg i Vitsippan på Blidö.
Där jag ska, endast iklädd pyjamas (jag kan variera färgen på den om jag vill skoja till det) ta det så lugnt jag bara kan.
Det MÅSTE ju göra läget liiiiite bättre.

Sagt och gjort. Jag åkte till ön!

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

På vägen ut till ön passerade vi (förutom ambulanser, brandbilar, bärgare och bilar i diket) min mamma i Norrtälje och McDonalds i samma stad. Deras kycklingsallad mättar en hungrig mage, men det är inte så mycket mer än det egentligen, va? På vägen ut från Norrtälje fascinerades vi över hur mycket snö det fallit.
 

När vi kommit så långt som till vår egen lilla Granöväg på Blidö så var det verkligen helvitt.

Fritidshuset Vitsippan gjorde verkligen skäl för namnet VITsippan. Är det oktober?

Nu sitter vi här inne i huset och hör brasan spraka. Utanför är det massvis med snö och jag funderar på var vår snöskyffel befinner sig. Jag satsar mina pengar på att den ligger på vinden. Per lägger inte riktigt lika mycket energi på den frågan. Detta eftersom det visat sig att båda presenningarna, som ska hjälpa Gurgela (vår båt) att hålla sig torr och varm under vintern, helt plötsligt fått för sig att flytta på sig.
Det blir nog till att fixa det imorgon….

Men nu:
Tjockvin och pyjamas. Jag är ju, ja just precis, trött!

🙂

Slitage utan dess like

Kan det vara så att bara för att jag vet att mina provsvar snart kommer att berätta för mig om jag har
någon brist eller någon sjukdom(vilket jag verkligen inte hoppas), så känner jag mig ännu tröttare? Idag har jag i alla fall fått kämpa hårt mot den där tunga tröttheten. Efter lunch trodde jag knappt att det var sant. Jag drack t.om. kaffe i hopp om att det skulle få mig att piggna till. Som tur var har jag haft fullt upp med uppgifter jag inte kunde någonting om. Jag var tvungen att fokusera hela tiden. Nu ligger jag dock utslagen i soffan och kommer som vanligt att gå och lägga mig tidigt. Det gör ju alltid nytta med sömn.
Om inte annat så för skönheten 🙂

 


Idag har min dotter lyckats förstöra sin FEMTE mobiltelefon. Hon fick den första för cirka fem år sen, så det är alltså en om året som hon förbrukat. Jag tror jag blir galen. Nu ska man som förälder väga ”fördelen av att alltid kunna få tag på henne och veta att hon kan få tag på oss” mot ”den läxa man också vill ge henne genom att inte ge henne någon ny telefon utan låta henne förstå värdet av pengar och material”.
Vilken sida vinner den fajten? Jo, vi vet vilken sida det blir MEN det vet inte hon ännu…

 


På tal om telefoner så har ju jag numera en iPhone. Jag är inte helt inkörd i alla dess funktioner (kan man bli det?) men jag gillar den verkligen! Idag försökte Per och Marcus att hitta ett fint/roligt skal till den när de ändå var på Webhallen. Vi vill ju inte att jag ska göra ”en Emma” så jag måste ju göra vad jag kan för att skydda den. Jag har dock fått låna ett skal, så jag klarar några dagar till, men snart måste jag hitta ett fint. Vad sägs om ett bling-bling-skal?

Uschlig dag med ett stänk av regn

Hur gör man nu då?
När dagen varit helt ”superusch”, men man inte hade tänkt sig att dela med sig av sån svart gegga??

Jaha, man letar efter halmstrån?
Dåså, här kommer mina små positiva bitar från dagen:

  • Jag gick ner fyra hekto den här veckan, trots att jag under veckan ätit en STOR bit chokladtårta och varit på chokladfestival.
  • På lunchen var jag och Åsa på Raw på Rörstrandsgatan. Vi hade trevligt och åt en god sushilunch.
  • En tjej på jobbet välkomnade mig, med stort leende och glada ord, till iPhonevärlden. Hon förstod min glädje utan att jag ens försökte förklara. (Hon har en själv, såklart!)
  • Jag missade inte pendeltåget på vägen hem från jobbet utan hann med fint. Fick dessutom sitta ner på tåget.
  • Vid vår dörr köpte Emma två buntar med tulpaner till mig. ”Eftersom du tycker om såna, mamma!
  • Per står och lagar, precis som alltid, god och nyttig middagsmat fast det är en mörk och regnig tisdag. Detta medan jag slappar = bloggar.

There is always a silver lining?

En epok är över?

Måndag igen!

I morse tränade jag antagligen mitt sista pass hos (och med) Dimman. Det kändes riktigt tungt att gå därifrån och lämna den där glada och peppande greken bakom mig. Han log när han såg min sorg, som syntes som små blänk i mina ögon, och sa ”- Det kommer att gå fint det här Maria. Du kan ringa mig när som helst om det blir några problem!” Så nu är det alltså upp till mig att träna på gymet uppe i Edsberg två gånger i veckan och visa att jag lärt mig hur man tar hand om ett skadat knä på allra bästa vis! Det känns just nu väldigt svårt, men om jag tänker på kryckor, värktabletter och den knäprotes som blir nästa steg om jag inte tränar, så borde jag väl kunna hitta motivationen? Imorgon är det dags för första träningspasset utan Dimman. Då har de nämligen provträningen på gymet och då tar de också emot nya träningsdårar.

För att fylla dagen med inte bara en ”vårdare” (i form av en sjukgymnast) så gick jag idag också till min läkare. Där förklarade jag hur trött jag känner mig. Detta trots sömn och vila. Den oro jag hade känt över att vara så fånig att jag går till doktorn med symptomen ”jag är trött”, försvann så fort jag berättat klart. Då blev jag nämligen bombarderad med frågor om alla möjliga privata saker. När han hade klämt och känt, lyssnat och haft sig, så skickade han iväg mig för provtagning. Blodet de tappade ur mig ska tydligen visa om jag har något problem med njurar eller lever, om sköldkörteln strular eller om jag har sockersjuka. Dessutom ska det ”allmänna blodstatusprovet” visa alla möjliga och omöjliga andra värden som kan vara boven i dramat. Nu är det bara att vänta tills i slutet av veckan… Är det något fel på mig eller behöver jag bara sova lite mer?

Ikväll har jag suttit och försökt få igång en smart telefon istället för den dumma (?) jag haft förut. Det har varit ett roligt äventyr och nu ser jag fram emot kvällens sudoku som jag inte kommer behöva penna till för att lösa 🙂 Vilka appar rekommenderar ni? Jag är ju värsta oskulden i den här världen och vet ju inte riktigt vad som är ”måste”. Hittills har jag fått ett tips. Den appen har jag nu!

Nu är det nog Sudokudags va??

PUSS och KRAM

Märy

50 och 70 är inte mina favorithastigheter

I vanliga fall så brukar jag lida när jag kör på 50- och 70-sträckor. Det är liksom bara söligt och trist. Nu är dock läget lite förändrat. Jag kör ju nästan aldrig bil längre, så idag njöt jag till och med av dessa sträckor när jag körde från Sollentuna ut till Färingsö. Fartkamera efter fartkamera passerades utan att jag körde en endaste kilometer för fort. Tji fick de som ville tjäna pengar på min fortkörning!!

Resan ut till det krispigt höstiga Kungsberga gjordes för att fira:

Hon hade nämligen 5-årskalas idag och jag tänkte bjuda på några bilder från dagen. När jag gick igenom min kamera, så insåg jag att jag inte har bilder på alla som var på kalaset. Hemska tanke!! Jag hoppas därför att de som inte är med kan ursäkta mig. Dessutom vore det bra om ni nästan gång höll er lite framme, så jag kan ta extra många bilder på er då. Kan vi säga så??

Här har vi födelsedagsbarnet själv!!

Mitt fadderbarn eller min guddotter, hur man nu vill se det.
Maja vill fortfarande inte gå själv, men det är uppenbart att hon skulle kunna…

Lillebror i huset hade en cool frilla dagen till ära!

En av mina lillesystrar. Hur vacker som helst!
Catrin:

Hanna, min systerdotter!

Rödtotten Alexander i fikatagen

Min svåger David med bus i blicken

Svägerskan Frida försöker hålla koll på busungen Maja.

Min lillebror Henrik ute i grönsakerna…

Födelsedagsbarnets far och min svåger Daniel.

Min allra käraste pappa!

Perta ute och granskar min systers ägor.

Systern däremot satt och fikade och umgicks.
Susanna; Födelsedagsbarnets ömma moder.

Kickan, vår extra moster.

Min lillasyster Anna som är närmast mig i ålder.

 Systerdotter Ida verkar väldigt van att posera.
Så är hon riktigt söt också!

Brorsdotter Malin har just fyllt år men har inte haft kalas ännu.
Vill hon inte ha paket?  🙂

Kina, min bonusmamma sen galet många år tillbaka.
 

Storebror Christer utan grimas. (Ovanligt)

Storebror Christer med grimas. (Vanligt)

Svägerska Helen som kan allt som jag önskar jag kunde.

Med en 5-årings iver öppnade Tilda sina paket.

Jag var glad att se att min present föll i god jord…

Jorå, jag var där också!

Efter kalaset åkte vi hem till oss igen. Pappa och Kina följde med och så åt vi en mysig middag. Det var så gott så. Middagen avslutades dessutom med godsaker från Chokladfestivalen.

Helgerna går så vansinnigt fort.
Nu är den slut och jag ska packa träningsväskan och gå och sova.
Imorgon är det måndag igen och vi kör för fullt.

Vrooooom!

En kväll med Ansi och Pers bröder

Idag har vi varit i både Norrtälje och Södertälje. Besöket i det sistnämnda hoppas jag att jag ska minnas riktigt länge. Guldfiskgenerna till trots. Ikväll har vi nämligen varit hos Pers bror och träffat alla bröder (som bor i Sverige) samt Södertäljebrödernas mamma Ansi. Hon mår inte så bra, så vi kände att det var dags att alla träffades och mös ihop. Det gjorde vi!! Här ser ni oss alla i Pers näst minsta brors trapp.

Utsikten är fantastisk även i vanliga fall men kvällens väder gjorde utsikten ännu mera fantastisk. Eller vad säger ni?

Inne var det dukat för fest! Temat som håller alla bröder ihop är ”Afrika” så självklart var bordsdekorationen därifrån.

Under kvällen firade vi Pers äldsta brors stora födelsedag!! Grattis!

Fast mest av allt så umgicks vi med Ansi.

Tack för att jag fick vara med ikväll och dela den med  familjen som alla har samma typ av ögonbryn. Eller som en av bröderna sa ”-Du menar att vi har varsitt?”  Det var precis så jag menade!

Chocolate heaven!

Fredag på er!!

Idag var jag ledig från jobbet och startade med en skön sovmorgon. I alla fall tills jag blev väckt…. 🙂 Först fick jag ett sms och sen spolade Emma så mycket vatten i badrummet med vidöppen dörr att jag trodde jag skulle bli galen. Jag försökte dock ignorera båda dessa faktum och sov vidare.

När jag vaknade åt jag en lång frukost och sen plockade jag iordning här hemma i kaoset. Jag lämnade lite städning åt resten av familjen, men jag hann med lite dammsugning och tvätt också. När det kändes fint här hemma åkte jag och handlade på ICA Maxi.

När jag kom hem var jag värd lite godis. Så jag satte mig och pillade lite med saker på datorn samtidigt som jag åt de här goda grejjerna:

När jag satt där kom Marcus in och bekräftade det som jag själv hade sett på ICA. Det snöade!!!! Är inte det lite för tidigt?

Per kom ganska snabbt efter den snörapporten och då tog vi fribiljetterna som vi fått av Åsa och åkte iväg på chokladmässa på Nordiska Muséet.
 

Eftersom Marcus älskar choklad så följde han med oss till Djurgården.
 

Choklad. Choklad. Choklad. Choklad. Choklad. Choklad.

Och ännu mer choklad! I alla former!!

Vi köpte mer choklad än vad man kan tycka är lagom och nu står den där borta i köket, bara några meter bort…..Hujedamej! Svårt för en stackars viktväktare…

Inte nog med att jag är sugen på choklad. Vilket måste vara en dålig känsla….frosseri känns inte alls långt borta just nu. Jag är avundsjuk också! Pers kompis har beställt den här. Själv äger jag en Yaris…..