Listlöst

Problemet är löst. Allt är som det ska igen. Jag har nu varit och kikat på en liten målad rektangel på ett betonggolv och aldrig har ett så anspråkslöst konstverk glatt en person så mycket som det gladde mig idag. Det är slut på kommunala färdmedel. Försöket får sitt slut nu. Jag försökte. Det gick inte. Efter nyår kör jag bil till jobbet igen.

Bevismaterial för att beslutet ovan var rätt taget lät inte vänta på sig. Självklart halkade jag på trottoaren på väg från jobbet och slog mig på handen som är trasig redan. Pendeltåget var sedan försenat men när det kom in på perrongen blev jag förvånad eftersom jag fick en sittplats. Det händer inte ofta! Det var i och för sig då det hände. Ett dörrpar börjar krångla och tågföraren och hans “hjälpreda” fick ta sig in med våld i vår vagn och börja meka. Och de mekade och de mekade. Till slut fick vi gå ut ur tåget och vänta på ett annat tåg som fått krångla sig in på ett annat spår.

I Sollentuna missade jag självklart bussen och fick åka med “sightseeingbussen” istället. Till slut var jag hemma och kände faktiskt mig på ganska glatt humör. Det är okej att vara kär i en målad rektangel på ett betonggolv (även om min är lite sned)!

Det där ovanför hör inte ihop med något alls. Det är bara ett bevis på att det är kallt ute. Bara så där.

Insåg precis att jag inte har någon lista med “att-göra-saker”. Hur gick det till? Vad ska jag handla till helgens köttbullar och kolatillverkning? Vilka grejjer måste jag ha med mig till landet när jag går på ledighet? Ja, ni fattar… Jag får helt enkelt skjuta från höften och hoppas att världen inte rasar ihop eller himlen ramlar ner och allt det där 🙂

    
Idag fick jag höra från några kollegor att jag har det bra här hemma. Det har jag faktiskt. Idag lagade mina män middag(ar) åt mig. De lagade min önskemat från gårdagens blogg OCH lågkalorisoppan som jag tyvärr måste äta idag eftersom lunchen gick på TJUGO viktväktarpoäng (den var dock galet god och jag hade trevligt sällskap, så det var den värd). Kasslern lagades till Per. Han gillade mitt recept från igår. Jag har det bra. Jag har två kockar i huset. Jag behöver kanske diska i och för sig…fast den där jäkla mandolinen får Per diska själv!!! Den är omöjlig.

Ha det bra alla! Underskatta aldrig en rektangel.

/MIA

PS. Jo, jag fattar att man kan få problem när man åker bil till jobbet. Det låg t.ex. en bil i diket i Edsberg när min buss passerade där. Grejjen är att när jag sitter i en bil, så är jag lugn. Då är jag i mitt element. Jag bestämmer över musiken, doften och färdvägen. Men jag fattar…. DS

PPS. Jag fattar till och med att det kan vara farligt att GÅ. Jag halkade ju faktiskt på trottoaren OCH jag glömde nästan att berätta det värsta!!!  På väg till lunchhaket hörde jag och mina kollegor Åsa och Kicki ett högt brak och att det kom uppifrån. Reflexmässigt kastar vi upp våra händer ovanför våra huvudet och SPLAFF/BOM så hade vi snö över våra huvuden! Nu var det, i ärlighetens namn, inga istappar utan hård snö, men vi blev ändå lite skärrade. Det måste jag erkänna. Farligt alltså! DDS