Det här som ni ser är VITSIPPAN. Det är mitt ”sommarställe”. Fast det är ju såklart ett fritidshus eftersom man kan vara här året runt. Dessutom är det byggt med vinterstandard så det är lika bra, eller bättre, om man jämför med hur vi har det hemma i Murklan. Just nu sitter jag vid köksbordet och skriver det här blogginlägget. Jag har packat upp galet mycket mat, tänt massor av levande ljus för mysfaktorn och brasan för värmens skull. Just nu ser jag hur Per och barnen kommer åkande och jag tänker helt enkelt låta det här bli dagens inlägg. Jag behöver samla kraft. Imorgon blir det kalas för tjugotre personer 🙂
Torsdagar lyckas alltid tränga sig fram som dagen då ALLT ska hända! Det är ingen skillnad på den här torsdagen mot andra.
Det är ju galej i helgen eftersom Emma firar sin 17-årsdag och vi åker till Blidö direkt efter jobbet imorgon så då måste allt fixas idag! För min del innebär det att jag måste tvätta, hänga tvätt, handla mat inför kalaset, packa kläder och annat som måste med ut till ön, diska undan det som av någon anledning står på köksbänken och hinna med allt möjligt tokigt. När jag skriver det här har jag just lyckats bocka av alla punkter utom två på listorna. (Ja, jag har kom-i-håg-listor. Jag är bra på såna.)
Det som återstår är: ”Handla mat till buffén” och ”Ladda ner en bok i min iPhone”. De grejerna tänkte jag klara av så fort Per kommer hem från jobbet.
Emma är på jobbet och sliter och Marcus har kört Sollentuna runt i sin jakt på ”Posten i Hammarbacken”. Vi hade ingen aning om var det låg förrän det slog mig att min kompis Thérèse nog snackat om det stället någon gång när hon jobbade på Speedo.
Vi har varit utan ugn sen i somras och det har varit en pärs. Om vi har satt på ugnen så har resten av huset slocknat och dessutom har ugnen ändå inte blivit varm 🙂 Om några dagar levereras dock en splitter ny ugn till oss! Det är den här på bilden. Fin va?
Jag kom på, när jag laddade bilder ur kameran nyss, att jag inte visat det iPhoneskal som jag fått.
Det är inte glittrigt och blingigt men det är rosa, lila och tjejigt! Fint va?
Tack C!
Idag träffade jag min kusin Ingela och vår gemensamma klasskamrat och vän Helene efter jobbet. Jag behövde inte gå långt eftersom vi sågs på Rörstrandsgatan. Vi möttes upp på Classic Tea Room där vi smaskade i oss gott te, små söta snittar och scones med diverse pålägg. Vi försökte hinna med så mycket som möjligt på 1½ timme, men när vi delade upp oss och begav oss hem fanns det otroligt mycket babbel kvar inom oss alla. Vi tänker absolut göra om det här. Det finns ju fler tehus i Stockholm som vi kan testa 🙂
Just ja!!
Jag fick en present av Helene också. Jag fick en guldfisksnyckelring!
Gulliga Söta Helene mindes att jag aldrig kan skilja min hemmanyckel från min fritidshusnyckel.
Hon har dessutom full koll på att jag har minne som en guldfisk.
Min nya nyckelring är SÅÅÅÅ fin!
Jag vet att ni vet. Jag har bara inte förstått det själv.
Det är vinter och mörkt!
Så här såg det ut när jag åkte hem…
…men mitt dåliga humör fortsatte tyvärr in i ”idag” och när jag vid lunch insåg att jag inte sett en enda möjlig ”bild” för mitt inre, så tog jag fram mobilen och tog den här bilden. Jag brukar kunna se dagen i bildform. Bilder som jag kan visa er framåt kvällningen. Idag var jag som sagt blind för såna bilder. När den här bilden tas så värms min matlåda i den högra mikrovågsugnen på den nedre raden och min kollega Kicki säger ”Ska du ta bild på det där?” Det skulle jag 🙂
När jag nu ser den här bilden så inser jag att vi har fyra olika sorters mikros på jobbet och att det inte ser ett dugg proffsigt ut. De gör dock maten precis så varm som den ska bli. Alltid något! När jag ser fortsätter titta på den här bilden så vill jag också tacka mannen till vänster i bild som lyssnade tålmodigt när jag ömsom spydde galla och ömsom sökte empati och omtanke idag. TACK!
När maten först blivit varm och sedan uppäten gick jag ut och traskade helt solo i solen. Det kunde ju inte skada tänkte jag.
Ett samtal till min svägerska, lite god middagsmat i magen och de två sista avsnitten av Solsidan senare, så börjar dagen ordna till sig. Måndagen är snart överstökad. Imorgon blir det en betydligt bättre dag. Åtminstone framåt halv sju. Det ska ni få höra om (och antagligen få se också) imorgon!
Det känns som om jag har ätit surpiller och därför går omkring och morrar hela tiden.
Jag tror att detsamma litegrann gäller för Per. Marcus och Emma känns som solstrålar jämfört med oss två. Jag vet att man inte alltid kan vara glad, men idag retar jag mig verkligen på vad andra människor säger och hur de beter sig. För att få ihop den här soliga och underbart lediga dagen så får jag helt enkelt se det som att ”Det är ok att ha en dag när man inte kan vara som en solstråle, så länge man inte förstör någon annans dag” och så gick jag vidare.
Det här är min dag:
09:00
Jag börjar min dag med att plocka iordning och vika massor av tvätt medan övriga familjemedlemmar fortfarande ligger kvar i sängarna.
10:00
Frukost på helgerna är nästan den bästa måltiden så den drog jag ut på riktigt länge. Hela familjen satte sig framför tv’n med varsin frukostbricka och kikade på första avsnittet av ”Solsidan”. Lite humor och skratt kändes helt rätt.
11:00
Vi kikade på andra avsnittet av Solsidan. De är helt klart roliga och ger så väldigt mycket ”känna igen sig”-känsla.
12:00
Under en liten stund kikar jag på idol och blir helt till mig av låten som Jay framförde. Ni kan läsa texten längst ner på det här inlägget.
13:00
Jag och Per tar en promenad ner till Edsviken. Solen skiner och det är vackert.
T.o.m. när vi går förbi kraftledningen så tycker jag att det är vackert….
Fast det är klart….vatten slår ju ledningar!!
Vid Edsbacka slott fanns det, som alltid, gott om fåglar.
Det ovanliga idag var att det bland alla änder även simmade fyra svanar.
De brukar alltid hålla sig lite längre ut från stranden. Inte idag.
Bäcken som rinner från Edsbacka värdshus ner till Edsviken är fin även när vattnet nästan är is.
Uppe vid konsthallen ”Edsvik” har man vidsträckt utsikt mot Stockholm.
Undrar om den här kommer att användas mer i år?
14:00
Jag putsar alla fönster på övervåningen och fascineras över att det är så skitigt mellan glasen. Ut- och insidans smuts förstår jag mig på, men MELLAN glasen är det ju ingen som smutsar ner. Skumt.
15:00
Så här dags på dagen drar Per iväg för att fixa ett nytt filter till vår köksfläkt, Emma och Marcus städar sina rum och jag (som redan gjort min del av städningen) sätter mig ner och surfar runt lite på nätet. Jag ser att Geir åkte ut ur Idol och det känns så fel…. Var inte han en av de bästa??
16:00
Per kommer hem från sin ”shoppingrunda”. Jag får den andra SATC-filmen på DVD och fläkten får nya reservdelar och blir som ny. Vi kikar på Solsidans tredje avsnitt. Jag börjar skriva på bloggen medan Per sätter igång med middagen. Emma pluggar. Marcus vilar eftersom han fått huvudvärk och är ordentligt förkyld.
17:00
Vi äter dagens enda lagade mål mat. Risotto med kyckling och sallad för alla utom mig själv.
Jag äter kokt broccoli till kycklingen.
Gott!
18:00
Vi sätter oss vid tv’n och avnjuter några till avsnitt av Solsidan och slappar oss igenom slutet på den här helgen. Veckan som kommer är inte lika fullbelamrad med ”att-göra” men det känns ändå som att vi behöver relaxa lite idag.
Ta hand om varandra. Det ska vi försöka göra nu!
”Here Without You” – 3 doors down
A hundred days have made me older
Since the last time that I saw your pretty face
A thousand lies have made me colder
And I don’t think I can look at this the same
But all the miles that separate
Disappear now when I’m dreaming of your face
I’m here without you baby
But you’re still on my lonely mind
I think about you baby
And I dream about you all the time
I’m here without you baby
But you’re still with me in my dreams
And tonight it’s only you and me
The miles just keep rollin’
As the people leave their way to say hello
I’ve heard this life is overrated
But I hope that it gets better as we go
I’m here without you baby
But you’re still on my lonely mindI think about you baby
And I dream about you all the time
I’m here without you baby
But you’re still with me in my dreams
And tonight girl its only you and me
Everything I know, and anywhere I goIt gets hard but it wont take away my love
And when the last one falls
When it’s all said and done
It gets hard but it wont take away my love
I’m here without you baby
But you’re still on my lonely mind
I think about you baby
And I dream about you all the time
I’m here without you baby
But you’re still with me in my dreams
And tonight girl its only you and me
Idag har känslorna varit lite överallt. Uppe. Nere. Inte påslagna alls. Full sprutta. Många känslor. Idag har himlen fått en ängel till och vi saknar en ibland oss.
Idag har jag funderat mycket, längtat och dessutom hunnit varit sur och grinig på mina familjemedlemmar. Högt och Lågt. Livet springer på och jag har städat, putsat fönster och letat efter en ny spis. Idag har jag kramats, skrattat och myst. Det är Uppe. Det är Nere. Full sprutta. Så är livet. Livet är bra på det här sättet, det finns plats för allt.
Nu är det helg och hela familjen är samlad. Jag ska gå till dem.
Idag jobbade ”alla” människor halvdag eller inte alls. Så kändes det i alla fall när jag tittade på statusarna som mina vänner skrivit in på facebook. Jag var mycket avundsjuk, men vid dagens slut kom Per och hämtade mig och vi tog en promenad från Karlberg ner till Klarabergsviadukten och WAGAMAMA och då släppte känslan. Då hade ju även jag Allahelgonahelg!!
På Wagamama startade vi helgen med varsin drink. Jag sippade mig igenom en Apple Martini som smakade riktigt bra! Per höll sig till klassikern Dry Martini.
Efter en stund kom en av kedjans främsta förespråkare in och gjorde oss sällskap: Min kära vän Thérèse, aka ”Apan”! Efter en stund kom även Peter och vi tog oss an det stora äventyret att förstå oss på menyn. Thérèse guidade oss igenom den samtidigt som hon tydligt njöt av upplevelsen.
Min stora favorit från mitt första besök på Wagamama blev de saltade bönor som de serverade som snacks, samt de vegetariska och ångkokta små knyten, som jag beställde som en förrätt. Jisses vad gott!!
Det här åt jag:
edamame
ångkokta gröna sojabönor med havssalt och vitlökssalt
yasai gyoza
ångkokta och grillade gyozaknyten fyllda med lök, morot, vattenkastanj, lök, selleri och kinakål. serveras med en dippsås gjord på chili, vitlök, sesam och soja
Shrimp chilli men
sobanudlar med wokade tigerräkor, zucchini, rödlök, svamp, paprika och sockerärtor i wagamamas chilli men-sås
Efter middagen åkte vi hem till Peter och Apans lya i Liljeholmen. Där spenderade vi sedan några skönt avslappade timmar i deras soffor. En perfekt avslutning på en jobbig vecka!! Tack Pete & Tess!
PS. P & T; Jag måste döpa om Gowallapunkten..så där kan vi inte ha det! ”PÅ @” Vad är det liksom? DS.
OJ, vad jag är trött!! Det här har verkligen varit en händelserik dag!!
När jag tänker tillbaka på den delen av dagen som hunnit passar så började den med att jag spände mig i väntan på att få ett sms. När det kom blev jag i och för sig riktigt glad! Det jag gick och väntade på var nämligen beskedet från Marcus om hur hans uppkörning hade gått. När sms’et kom ”Jag klarade det! 😀” så fick jag faktiskt applåder från alla mina kollegor. Det passade utmärkt in känslan jag kände. Att den jublande skaran trodde att min telefons sms-signal var ett pling från vår avdelnings klocka som visar på att någon löst ett ärende spelar ju ingen roll 🙂 Jag har skrivit det förut här idag på bloggen, men det tål att sägas igen: GRATTIS MARCUS! Det är stort att ta körkort. Jag minns den dagen jag tog mitt körkort och då måste det ju vara stort. Jag minns ju nästan ingenting…
Bokslutsvecka som det är så fortsatte dagen i full fart, och framåt lunch när Marcus, på sin första körkortsdag, kom körandes i min bil in till Stockholm (cool kille!) var det fullt ös och kriser överallt. Eftermiddagen sprang verkligen iväg medan alla på avdelningen jobbade ihop som en väloljad maskin. Det var skoj att se (även om det såklart är trist när allt inte flyter som det ska)! Vi löste kriserna och vi lärde oss många nyttiga saker som vi kan ha användning för i framtida bokslut.
I bilen på väg hem med min granne Anita kände jag hur huvudvärken kröp på mig och jag ligger nu i soffan hemma och andas för att försöka få bort den. Det dunkar för fullt och jag funderar på hur jag ska göra med middag idag. Huset är tomt. Per är ju i Tyskland ett par timmar till och min bil står inte på uppfarten så jag antar att Marcus är ute och kör. Emma däremot vet jag inte var hon befinner sig…. Ska man verkligen behöva laga mat bara åt sig själv? Något borde jag kanske få i mig för att mota huvudvärken på dörren….vi får se.
Dagens aktiviteter tar dock inte slut nu. Fram till klockan tio i kväll har jag bokslutsjour för vår avdelning. Jag måste vara redo att hoppa in om jag behövs. Jag håller tummarna att det flyter på bättre ikväll än vad det har gjort under dagen….
Idag fyller ”min Kina” år. Grattis på födelsedagen! Hoppas du fick något gott att äta hemma hos brorsan!!
Nu ska jag ta en tablett eller två…..
Bevismaterialet:
Stolt körkortsinnehavare (Det riktiga kortet kommer på posten):
Första gången man parkerar efter att man fått kortet så ska man självklart parkera i ett trångt garage.
Bredvid en Porsche…
