MIAS BLOGG

Konstnären hade varit inne i vårt rum medan vi var och åt middag. 🙂

Sover utomhus på solsängen idag igen….

När vi var i Thailand för några år sen, så snorklade vi en hel dag. Vi var på flera olika ställen där vi kastades i havet och så snorklade vi över olika typer av korallrev. Det var magiskt. Jag var livrädd, MEN helt superfascinerad. Efter det har jag inte snorklat någon mer gång.

Nu här nere på Maldiverna så har vi snorklat lite varje dag. Jag har ju redan sett flera fina fiskar, hajar, rockor och sköldpaddor MEN problemet är att jag är livrädd hela tiden (och att mitt cyklop blir immigt hela tiden, så då känns det extra läskigt eftersom jag inte ser vart jag simmar). Jag andas lugnt, jag simmar lugnt, men inom mig är det kaos. Det är ju galet läskigt och jag slutar snorklingsturen långt innan Per är nöjd.

Imorgon har vi en bokat snorklingstur till ett av de bästa reven här och jag måste ju klara av det. Det vore så himla taskigt om jag bara snorklar en liten stund och sen hoppar upp på båten för att jag är så himla skraj.

Idag hade jag därför bokat en ”Discover Snorkeling”-tur här på Kuredu. Jag tänkte att de kanske skulle lära mig något som skulle göra mig mindre rädd. Tyvärr blev det precis tvärtom. De började instruktionen på land genom att berätta om allt farligt och allt man inte ska göra. ”Om den här fisken kommer nära så ska du simma därifrån. Om den här fisken börjar snurra runt sin egen axel med nosen ner mot botten, ska du backa undan. Om den här fisken fäller ut sin huvudfena, ska du försöka ta dig därifrån fort”. Det är bäst om ni vänder er på rygg och sparkar på fisken med era fenor. Så här ser deras tänder ut!”

Jaha…så var det med det lugnet.

När vi sen kom ut i vattnet och dykinstruktören skulle visa snorklar fenor och cyklop så var det inte så mycket jag lärde mig. Det är typ inte så svårt, men jag lärde mig att en av anledningarna till varför mitt cyklop hela tiden blir immigt beror på att det är nytt och att jag har kvar silikonet. Jag hade trott att det var något jag gjorde som var anledningen, men det var det alltså inte. De hjälpte mig att bränna bort silikonet på dykcentret så nu hoppas jag att det blir bättre sikt imorgon.

Just ja. IMORGON. Då har vi bokat en snorklingstur till Komandoo. De har ett rev som ligger helt skyddat i atollen och som tydligen har helt annorlunda fiskar än det rev som finns här på Kuredu (som också har ett fantastiskt husrev – har jag hört…. Jag har inte snorklat där ännu….)

Jag har dock inga bilder från dagens snorklingskurs, utan har bara bilder på det vi gjorde fram till klockan 15 (då kursen började). Relaxing!!!

Vi låg på den södra udden (som är precis vid våra hus) i skuggan under palmblad och ett parasoll byggt av naturmaterial. Ibland dök vi ut i solen, men som den blekfis jag är så gjorde jag ju bäst i att läsa min bok där jag inte fick solens vassa strålar på mig. UV-index var ju 11 (hysteriskt högt)

Alla tar väl en bild med sina fötter när de är på semester tänkte jag och tog en sån bild 🙂

Här ser ni de två första WATER VILLAS av många på den nordvästra delen av ön. Vi bor i ett sånt hus.

På bilden nedanför ser ni naturparasollet och palmen jag hängde med idag!

En del grejer är LÄSKIGT

När man t.ex. har tagit på sig badkläder, badskor cyklop och snorkel och precis ska hoppa i plurret och det simmar förbi en loj, MEN stor haj en meter från där jag står på badstegen… Då är det LÄSKIGT! Det är också läskigt hur ljust det är här på Maldiverna. Jag kan knappt hålla ögonen öppna när jag tar bilden 🙂

Jag stod där länge och tänkte ”nu har den ju simmat förbi”, och ”det kan ju inte vara farligt nu” och sen vände jag i alla fall upp och struntade i att bada. Per höll faktiskt med. Hajen var ju lika stor som jag är lång…

Det är också läskigt när man sitter på soldäcket och pratar och helt plötsligt ser en rocka på botten under oss. De är ju inte farliga om man inte är dum mot dem, men om man ställer sig på dem antar jag att det räknas som att vara dum, så det känns ”så där” att ha den precis där vi ska bada…

Foto: Per Hertz

Jag har faktiskt hoppat i och badat tre gånger idag. Precis här där vi även har rockor och hajar, men jag tittar mig noggrant omkring innan jag går i.

När jag skulle bada en längre stund gick jag dock in på grundare vatten där jag tänkte att jag kanske skulle hinna springa upp på land innan jag blev uppäten, stucken eller förgiftad….

Jag upprepar vad jag sagt förut: Hur ska jag kunna snorkla här?

En del grejer är LÄSKIGT GOTT

I dag tog vi båten till grannön på samma atoll för att äta en sen lunch i deras undervattensrestaurang ”5.8 Restaurant”

Det kändes lyxigt och fint redan innan vi hade kommit ner i restaurangen, så det bådade gott. Vi åt en härlig meny i deras glasbehållarrestaurang och njöt av både god mat och gott vin. Utanför glaset simmade massvis av fina fiskar. Det går ju inte att visa hur fint det faktiskt var via en bild, eftersom glaset reflekterar ljuset och så, men jag visar några få som ett försök.

När vi hade avnjutit lunchen gick vi upp till ytan och väntade på vår båt som skulle köra oss hem till Kuredu igen.

På vägen hem satte vi oss på båtens ”tak”. Det gungade rejält, men det var mysigt!

När vi kom hem hoppade jag i plurret. Det fanns liksom inget alternativ. Det är ju 30 grader varmt här och så här mycket kläder har varken jag eller Per haft på oss här nere förut. Vi var tvungna att få ner tempen!

Nu går solen snart ner och vi funderar på vad vi ska hitta på till middag. Det behövs inte så mycket efter en så där mysig och stor lunch, men nåt gott ska vi nog hitta. Dessutom är det ”white night” ikväll, så hela ön klär sig i vitt och beger sig till Babuna Bar!

Frukostar som äts under palmblad smakar väldigt gott. Dagens frukost var inget undantag.

Idag gick jag och Per ut med inget annat i händerna än varsin kamera. Vi tänkte fånga hajarna och rockorna som simmar här i vår lagun på film. Det visade sig vara riktigt svårt. Det är jättelätt att se dem, men det är jättesvårt att filma dem. Speciellt när man som jag tänkte filma dem under vattnet. Till slut fick jag nöja mig med att filma dem uppifrån genom ytan. Jag kan tyvärr inte visa resultatet eftersom jag inte har så mycket surf att använda mig av här nere…..

Idag har vi även tagit oss upp till öns golfbana. Där slog Per en hink bollar medan jag satt och gjorde fotavtryck i den mjuka härliga sanden. Vi träffade sedan ett par från Wales som hade spelat en hel golfrunda (hur man nu kan göra det i den här värmen) och som tänkte svalka sig med en öl. Så då gjorde vi likadant.

Lunchen intogs på den norra delen av ön – O’ restaurant. Där är det väldigt öppet ut mot havet, så där var det väldigt blåsigt idag. Maten var dock god och vi satt länge och läste varsin bok utomhus till ljudet av vågorna som slog in mot land.

Vår vattenvilla fotograferades även idag. Jag kunde inte låta bli när vattnet var så turkost och fint.

Ikväll blir det italienskt och just nu har jag vaknat upp från en liten tupplur. Per är inte i närheten. Var har han tagit vägen tro? Jag lär väl hitta honom. Ön är inte så stor 🙂

Uppdatering så här på kvällen:

Killen som körde oss till restaurangen var frågvis och undrade om vi trivdes och var vi bodde. Vi sa som det var; att vi stortrivs här i paradiset!

Det italienska stället Franco’s var bra och vinet fantastiskt!

Vi gick förbi en av barerna på vägen hem. Där drack vi en perfekt iskaffe följt av en GT och njöt av nattstarten!

När vi kom hem till vår vattenvilla möttes vi av, vad vi tror är glädje för bra feedback, konst på vår säng!

Vi vill inte förstöra blomarbetet i form av vår villa, blommor, fåglar, fiskar, palm och vår haj så vi får nog sova på solsängen ute på soldäcket i natt 🙂

Idag gick vi över på den östra sidan av vår kobbe, Kuredu. Vi hade nämligen tänkt att snorkla och se om vi kunde se några fina fiskar och sköldpaddor.

Jag var livrädd mest hela tiden. Detta eftersom jag tänkte på den där ”Triggerfish” som tydligen är farlig, och eftersom jag igår kväll såg en haj på nära avstånd. En haj som var lika lång som jag är….

Vi såg fiskar. Vi såg sköldpaddor. WOW!!!

Det var värt den höga pulsen att få se de där sköldpaddorna. Jag är fascinerad. Minst sagt!!!

Vi gick sedan söderut längs med stranden för att komma till vår ”hemmapool” för att ta det lite lugnt och för att söka skugga under dagens varmaste timmar. Där fick vi besök av en minst sagt cool fågel!!

Efter några timmars bokläsning i en härlig solsäng gick vi ännu längre söderut. Där finns nämligen en väldigt lång sandbank rakt ut i ingentinget! Vackert så det förslår!

Det är svårt att välja bilder från dagens skörd, men jag måste göra ett försök. Vi har bara en viss mängd surf att förbruka och bilder är ju ”dyrt” i surfmängd så jag försöker hålla antalet bilder nere, men OJ VAD SVÅRT!!

Ser ni personen långt där ute som står och viftar med armarna? Det är jag 🙂

Igår kväll satt vi och njöt av solnedgången hemma vid vår villa. Det var molnigt vid horisonten, men det var ändå galet vackert!

Vi gick sedan och åt middag på Sangu restaurant där de serverade Mexikansk mat. Det var gott, som det faktiskt varit alla måltider så här långt. Efter maten tog vi en buggy (typ som en eldriven golfbil som de kör gästerna med på ön) ner till hamnen. Där gick vi ut på en lång pir/brygga och satte oss för att slappa lite och titta ut mot havet.

Vi såg många fiskar som lekte och busade, åt och slogs om vartannat. Vi såg till och med en fisk som sprang på vattnet ”jumping fish”. Där träffade vi på de härliga engelsmännen Phillippe och Maureen. De bjöd oss på ett glas vin och sen bjöd vi dem på detsamma.

Helt plötsligt blev det full fart på paret till höger om oss. De hade siktat något i vattnet….

Fy farao!!! En haj! Den simmade förbi oss, fram och tillbaks flera gånger. Den simmade en meter från där jag satt när det var som ”värst”….

Jag insåg redan då att det skulle bli galet svårt att få ner mig i plurret för att snorkla efter att ha sett den där hajen. Den var alltså lika lång som jag. Minst. Fy farao!! Coolt, men läskigt!

Åh!! Det är så svårt att beskriva hur bra det är här! Det var nästan så att jag tänkte att jag skulle strunta i att försöka mig på det och istället bara visa bilderna från dagen, men det är verkligen några saker jag vill berätta ändå…

En av de ballaste (och läskigaste sakerna hittills) är alla djuren i havet! Det är nästan märkligt hur många fiskar det finns här!

Igår när jag satt och pratade med Per på vårt soldäck och summerade dagens hitresa, så simmade två stora rockor förbi under oss…. De var nog en meter i själva kroppen, sen var ju svansen en meter också. Snacka om chock för en svensk Mia.

Idag när vi var ute och gick runt ön (1,3 km lång, drygt 3 km om man går runt hela ön) så såg vi många hajar, fiskar, krabbor och rockor precis i strandkanten.

Det är verkligen sjö(o)djur överallt. Under informationsträffen idag berättade de att det bara finns en fisk som är riktigt farlig. Den ska man inte träffa på, men det finns massor av den. Jippie liksom! De tyckte dock att det var lätt ”ser du en så backar du därifrån”.

Det här har ju gjort att jag är livrädd för att snorkla. Jag stöter ju på ett djur HELA tiden! Jag har försökt lite längs med stranden idag, men blivit livrädd varje gång det kommit ett monster mot mig. Vi får se hur jag ska klara av att snorkla vid reven…. Min tanke är att jag ska följa med ut på en snorklingstur guidad längs med deras ”husrev”. Det finns ju mycket att se OM man vågar.

Vi bor i de allra bästa husen här på ön. Vi har verkligen den allra bästa kusten, så det känns ju som en lyckoträff! Vi har bästa utsikten, bästa väderstrecket (väster hade ju Per i och för sig valt med flit) bästa stranden (inte så mycket snäckor att gå på) och bara bästa helt enkelt! Jag är så nöjd!

Vi har träffat det urgulliga och trevliga paret, Phillippe och Maureen, ett sjuttioårigt par från England som firar sitt guldbröllop. De har sin son i Sverige och barnbarnet pluggar i Växjö så de älskar Sverige, vilket var bra för oss, för de gillade oss direkt!

Klockan är ny halv fyra. Per ligger i skuggan på vår altan i solsängen. Han lyssnar på musik och ”relaxar”. Jag sitter på balkongen och bloggar till er. För en stund sedan tog jag ett bad från soldäcket. Vi har det verkligen perfekt här hemma vid vårt hus, men nu tänkte vi gå iväg och se om vi kan hitta något skojsigt att göra. Det finns nåt runt varje krök!

Så här såg det ut när vi flög in mot Male idag

Där bytte vi till ett litet sjöflygplan

I fyrtiofem minuter flög vi över den ena turkosa fläcken efter den andra…

Vi kunde inte riktigt avgöra om det var mysigt att kaptenen körde barfota eller om det var livsfarligt…

När vi kom fram till Kuredu möttes vi av precis den vita sand som jag drömt om.

Solen gick dock ner fem minuter efter att vi landat (tjugo över sex gick solen ner) så vi hann inte se så mycket i dagsljus.

Vi åt middag och packade upp, sen satte vi oss på vårt privata soldäck och drack champagne. Där fick jag ett brev från en vän hemma i Sverige uppläst av Per och jag blev mycket rörd, innan jag fick en pust av konfetti över mig! 🙂 Min födelsedag tar verkligen inte slut!!!

Vi har en delsträcka kvar innan vi är framme vid vårt slutmål, men redan nu kan man ana att det ska bli bra!! Jisses!!

Äntligen är det dags för avfärd mot min födelsedagsparafisresa!!! Marcus skjutsade oss till flygplatsen och nu är vi incheckade och klara. Snart åker vi!!