Kategori: Mias dag

Götes födelsedagsblommor sprider glädje varje dag när jag kommer ner till köket här i Killarney!

Vi började dagen med att slappa. Alla fick ta den tiden de behövde. Vi började inte frukosten före klockan var halv elva. En lugn start innan vi åkte ut på en liten biltur.

Vi åkte till Muckross och gick ner till en av de tre ställen längs med sjön där man kan gå i och bada. Jag tror att det kanske var runt tio grader varmt i vattnet.

Vi promenerade lite i nationalparken och såg var Noreen och hennes kompisar stretar vidare för att försöka få bukt med rododendronproblemet de har här på Irland. Det som i Sverige är en prydnadsbuske i villaträdgårdar är här ett jättehögt träd som dödar allt i sin väg.

På bilden nedan ser ni hur man med kemikalier och eld dödat alla rododendron, sågat ner dem och sedan släpat bort resterna. Kvar står några förvånade träd av andra sorter och på marken lever absolut ingenting. Förhoppningen är att detta nu ska förändras.

Vi promenerade vidare i parken.

På långt avstånd hörde vi vatten porla och vi fortsatte fram mot Torq Mountain.

Vi hörde mer och mer vatten och snart började vi även se lite av det.

Göte visste precis vart vi var på väg och varifrån vattnet kom så han ledde oss framåt.

Vi kom fram till Torq Waterfall och kunde se, och höra, var ljudet helt klart kom ifrån.

Här var det väldigt blött och fuktigt i luften. Varenda träd och sten var täckt av något grönt växande som uppenbarligen älskar den fukten.

Vi klev in i bilen och fortsatte vår biltur. Nu tog Noreen och Göte oss upp till Gap of Dunloe. Ett hisnande 11 km långt, smalt bergspass format av glaciärer mellan MacGillycuddy’s Reeks och Purple Mountain.

Vägen vi körde på var så smal att endast en bil får plats åt gången. Flertalet gånger fick vi försöka hitta en liten ficka att släppa förbi den mötande bilen. Flertalet gånger undrade jag hur det skulle gå till och var glad över att det var Noreen som körde, istället för jag själv 🙂

En av gångerna passade jag på att fånga regnbågen på bild!

Det var ju tyvärr rätt mulet, men vackert var det ändå.

Noreen och Göte var tålmodiga och lät mig och Per kliva ur bilen var vi än ville. Ibland klev de ur med oss, ibland inte. Här på slutet av turen fanns en väldigt stor plats där vi kunde stanna utan att stoppa upp för andra bilar, så där passade jag på att ta en bild på bilen 🙂

Vi åkte sedan ner mot Black Valley som tydligen är platsen på Irland som var sist med att få elektricitet. Därav namnet.

Det var en härlig och spännande tur!

Vi åkte hemåt och bytte om. Vi tog oss sedan till restaurang Peregrine på Killarney Park Hotel. Vi åt en till födelsedagsmiddag och gratulerade Göte återigen!

Göte var dock så mätt att vi alla fyra hjälpte till att äta upp hans ”tårta”!

Grattis Göte!

Tack för en otroligt god middag och en otrolig utflykt!

Med väldigt kort varsel bokade Per en resa för oss båda till Irland för att hälsa på hans pappa Göte, och hans fru Noreen, i Killarney. På tre dagar ordnades allt som ska fixas innan man reser bort. Semester ansöktes om, hyrbil bokades, blommor vattnades och väskor packades. Sen drog vi iväg!

Torsdagen hann inte gry innan vi hoppade in i den gula taxin som tog oss mot Arlanda. KLM tog oss sedan via Holland till Cork där hyrbilsfirman gav oss en helt ny liten bil (Suzuki Swift) att disponera över helgen. I fönstret satt en ovanlig skylt vänd in mot oss i kupén. Jag tyckte den var lite onödig och smålog lite. ”Drive on the left”- påminnelsen var dock inte så dum som man först trodde. Det är ju inte helt naturligt för oss att köra på ”fel sida”!

På vägen hem till Göte och Noreen fascinerades jag över allt det gröna. Trots att vi bara är i första veckan i mars så var allt verkligen vår-likt och superfräscht grönt. De har verkligen kommit igång med sin vår här på den ”gröna ön”.

Förra gången jag var här (2022) så fanns det ingen motorväg mellan Cork och Killarney. Det gör det tydligen nu, så vi var snabbt och lätt framme hos mina svärföräldrar. Där möttes vi av stora famnen, glada leenden och en nästan färdiglagad lunch. Göte och Per ser ni här ovanför när de sitter och väntar några minuter medan Noreen ställde fram en jättegod ”Fish pudding”.

Efter maten körde vi ner till Ross Castle. Det hade ju gått att promenera hit ner, men då mitt numera trasiga höger knä bråkar som det gör så skjutsade Noreen oss istället. (Jag kan gå, men det går verkligen inte fort och det smärtar rejält. Jag undrar verkligen vad som gått sönder och väntar med spänning på beskedet från måndagens röntgen)

Den gamla byggnaden är mycket vacker. Vi gick dock inte in i den, då min svärfar inte alls var sugen på den kulturella upplevelsen :

Vi höll oss utomhus och njöt av byggnaden och omgivningarna.

Termometern visade på sju grader, men det brallade på rätt bra här nere vid Ross Bay så lite kyligt var det nog ändå. Även om jag kände våren spritta i kroppen.

Helt plötsligt började det regna, sen kom det lite hagel, men jag var glad och nöjd ändå! Mitt beslut att plocka ut det varma innerlagret från min North Face vinterjacka (vilket gör den lite mer vårig) kändes helt korrekt då den blir mer av en vind/regnjacka i det formatet.

Ankorna var också glada och nöjda!

Vi tog sedan en liten sightseeing i bilen och tog en liten paus när vi kom till Killarney Golf & Fishing Club.

Vi njöt av utsikten.

Vi tog oss sedan vidare på vår lilla rundtur och åkte upp till utsiktsplatsen vid Aghadoe Heights Hotel & Spa.

Härifrån kunde man njuta av det dramatiska vädret och se över hela Killarney. Långt borta åt höger i bild här nedanför ser vi Irlands högsta berg Carraountoohil (1039 meter högt).

På vägen hem släppte Noreen av oss nere i staden. Där köpte vi två nya ”gubbkepsar” till Per och tog den Guinness som man ju ”måste” inta när man är just i detta land.

Kvällen spenderade vi sedan med trevligt umgänge runt köksbordet där det serverades räkcocktail med bubblor i glasen till förrätt, följt av den godaste ankan med potatisgratäng och kokta morötter som jag någonsin ätit. Middagen avslutades sedan med en jättegod äppelpaj med vispad grädde.

Vi började vår dag redan 03:30 så när klockan närmade sig 23:00 var vi väldigt trötta och hoppade ner i den färdigbäddade sängen och somnade som små barn. Den här bloggen fick jag skriva ihop nu på fredagsmorgonen när jag vaknade 🙂