Jag blir just nu helt galen på att jag är för korkad för att fatta när det blir fel. Jag hälsar alltså bara från en härlig dag på ön och återkommer när jag har mer tålamod.
Författare: mia
LÖSS
Allvarligt talat så har jag det så härligt här ute på ön i Vitsippan att jag inte riktigt hinner med er! 🙂 Det är ju faktiskt riktigt underbart att det är så, men samtidigt så får jag ju lite dåligt samvete. Jag vill ju att ni ska vara med mig varenda dag, oavsett om ni har mycket eller lite att göra, så då borde jag ju kunna skriva några rader till er i alla fall. Det är inte mer än rättvist!
Det som kommer till mig när jag tänker på dagen som gått, är förutom migrerade rapporter som gjorde precis som de skulle, det faktum att vi kom ut hit klockan tio i sju och nu har ju klockan tickat på i en och en halv timme, så man kunde tycka att jag hade förträngt det som hände på vägen ut hit, men ICKE!
Hur i hela fridens namn kan man sova på nätterna och hur lever man med sitt samvete om man bor på Eknö och gör precis så som de förutfattade meningarna säger om en Eknöbo? Vad menar hon nu undrar ni? Okej…jag ska förklara mig:
Eknö ligger på vägen ut från Norrtälje mot färjeläget på Furusund. Väldigt nära Furusund. Mitt allra första minne av Eknöbor är att någon säger ”Den där väglusen bor bergis på Eknö”! Eknöborna behöver ju nämligen inte alls anpassa sin hastighet efter färjturlistan utan de kan åka precis hur fort eller hur LÅNGSAMT de vill. Den förutfattade meningen är ju självklart att de åker extra långsamt bara för att de vet att alla Yxlan- och Blidöbor då missar sin färja och alltså får stå och frysa vid Furusund i en halvtimme. Man kan nämligen inte köra om på så väldigt många ställen på vägen ut mot färjan. Hamnar man efter en väglus/Eknö- eller Furusundsbo så är man körd! Fattar ni nu?
Nu till själva händelsen:
Per och jag kom ikväll åkandes i godan ro, klart medvetna om hastighetsbegränsningar och om hur trist det måste vara för de som bor längs med vägen om folk kör i hundranittio förbi knuten (vilket självklart är den förutfattade meningen om Blidöbor). Vi hade precis lagom med tid för att klara färden i laglig takt mellan Norrtälje och färjan (Jo, jag vet EXAKT hur lång tid man behöver från Norrtälje, från Penningby, från Höga bron osv. för att hinna med färjan. Sånt lär man sig med bröstmjölken här ute!), men någonstans vid Solö så hamnar vi bakom en rad med bilar där den första i karavanen uppenbarligen kände för att jävlas så här på fredagskvällen. Jag skojade lite och sa att ”-Den där bilen ska inte med färjan. Han bor nog på Furusund eller Eknö” (att det var en HAN i bilen var det ingen tvekan om med tanke på vilken bilsort det var…). Det gick absolut inte att köra om kön av bilar, så vi såg liksom hur minuterna tickade ifrån oss. Att köra långsammare än hastighetsbegränsningen är verkligen inte schysst här ute. Självklart svängde förstabilen åt sidan vid just Eknö och alla vi andra missade färjan. Med EN enda minut! Härligt. Han visste PRECIS vad han gjorde. Han gjorde det med flit. Den förutfattade meningen är inte så förutfattad. Den är sanning?
Nu ska jag dock släppa bilar, vägar och löss.
Ta hand om er nu!
Det ska jag göra!
Förberedelser och programmering
Torsdagsmorgonen visade sig vara iskall! Jag fick plocka fram curlingkängorna igen. Vi hade ju minus tolv grader här i Sollentuna. Det är antagligen helt okej med tanke på datumet, men det känns som om vi har haft vinter JÄTTELÄNGE. Visst gör det? Jag försöker tänka positivt och minns vintrar där allt bara varit slabbigt och blött och då blir det ju LITE bättre, men kallt!
Arbetsdagen fylldes av musik i hörlurar och sista tokfokuserade slutklämmen på arbetsuppgiften jag ägnat hela det här året åt. Det kändes konstigt nervöst och tomt när jag insåg att hela förändringen går in i produktionsmiljön i natt. Det blir väl rätt nu?? En sak är säker….det blir som det blir!!
Väl hemma var det absolut inga problem att fylla tiden med ”torsdagsmåsten”. Det var städning av badrum och nedervåning för mig och badrum och övervåning för Marcus. Emma gjorde matteläxan medan jag gick vidare till tvättstugan och vek tvätt, hängde annan tvätt och slängde in ytterligare en annan tvätthög in i maskinen. Sen var det dags att fundera på vad som ska packas med till skärgården och förbereda middagen så långt det gick. När Per sen klev in igenom dörren med famnen full av matkassar, så slutfördes middagslagningen. Puh!
Imorgon ska jag få smaka på en tjockvinsnyhet. Nyhet för mig vill säga! Vinet heter Millefiori Rosso Delle Venezie 2008 och enligt Per såg det mycket lovande ut när han läste om det. Jag ser fram emot provsmakningen imorgon kväll!
Mätt och glad…tänkte jag skriva…, men jag menar såklart; Mätt och småförkyld sitter jag här och hör hur Per och Emma jobbar med ett av Emmas projektarbeten. Den där ungen är för smart för att vara min avkomma!! Den lilla sjuttonåringen sitter och programmerar i JScript. Hon kommer gå långt!! Det bådar gott inför min ålderdom 🙂
Kärlek: En oemotståndlig drog?
Maria här!
Jag har gått omkring hela dagen i tron att det är tisdag. Sent nu på kvällen berättar man för mig att det faktiskt inte alls är så. Det är onsdag! Tjohej liksom, där kom jag en hel dag närmare skärgården utan att göra någonting alls. Ibland är livet bra gött!
Förkylningen kryper närmare och närmare. Snart kommer den…..men inte till helgen väl?? Idag, när jag hade nyst mina tre typiska nysningar på rad, frågade en av mina skrivbordsgrannar -”Var inte du förkyld nyss?” och jag insåg att…JO, det var jag ju! Inte bra…
Någon skillnad?
Om jag lägger ut den här bilden som tydligt visar hur den främre bilen skiner och gnistrar i sin renhet och hur de bakre bilen liksom får be om ursäkt där den står och skitar ner garagegolvet….tror ni då att jag får hjälp med att tvätta min bil? (som råkar vara den bakre) Vi får se. Det kan funka.
Minns ni barnprogrammet ”Den vita stenen”?
Det gör säkert inte jag, men jag minns vissa partier. Framförallt minns jag den ljushåriga tjejen och hennes sätt att hålla stenen mot kinden och mot läpparna. I mitt minne kan jag känna hur len och fin stenen var. Jag har skaffat mig såna fina stenar. Mina ”vita” stenar! De är jättemysiga och de bidrar med ett lugn. En sten är ju så bra på att bara ”vara”.
Love and other drugs
Vårt hus var ikväll fyllt av unga vackra damer så vi flydde därifrån och lämnade stället och damerna till det prat om hemligheter som vi vet att de antagligen satte igång så fort Marcus satt på sig lurarna och hoppat in i något datorspel. Per och jag drog på bio i Kista och kom hem alldeles nyss med tårarna vackert utspridda i ögonfransarna. OJ, vilken sorglig film det visade sig att ”Love and other drugs” är…
Helghandlingslista
Dagens ”nytta” fick bli att skriva en inköpslista för allt det som vi behöver till helgen. Mer än så blir det faktiskt inte idag. Jag ska istället göra som man bör om man nu är född med namnet Eva Maria Erlandsson.
Ja precis: Jag ska dricka te!
Ha det så gott så länge!
Puss och Kram
Gratis provträningsvecka gav mig sällskap på gymet!
Hej på dig!
Jag har känt hur ”svidet” har krypit sig på mina ögon senaste dagar. Jag gissar att det är en helt vanlig förkylning som är på gång och har därför använt glasögon istället för linser. Det har dock inte hjälpt mot svidet så idag tog jag mig bort till apoteket och köpte en förpackning ”Visine”. Snacka om att den ögongelen är som balsam för onda ögon!! Jag blir inte friskare i ögonen, men jag känner mig mjuk och len igen…
☆
Efter att ”Dimman” (min sjukgymnast) gjorde slut med mig så har jag gått och tränat på Puls & Träning, det vet ni. Den här veckan erbjuder gymet i Edsberg gratis träning så man kan prova om man gillar stället. Jag drog därför med mig Per dit. Vi tränade under en timme och han var helt klart nöjd. Nöjd med hur hårt jag tränar 🙂 och nöjd med hur bra maskiner stället har. Vi får se om han byter från SATS eller stannar där han ”är van”. Det var hur som helst trevligt med sällskap en kväll. Jag behöver träna för tisdagsvågen visade tyvärr inte på ett enda hekto mindre idag än förra tisdagen.
☆
Ikväll såg jag hur två klasskompisar från LÄNGE SEN pratade på facebook om att ses över en fika i nästa vecka. Jag tog chansen och hakade på, så nu ska jag träffa dem båda två på onsdag. Det är ju galet roligt och läskigt! Jag tror inte att jag har träffat den ena killen på över tjugo år! Jisses! Vi har i och för sig pratat en hel del via mail, men ändå…. Hur beter man sig? Vad pratar man om? Om det som hänt de senaste, låt säga, tjugo åren kanske 😉
☆
Brukar ni titta på The Mentalist? Jag gillar programmet eftersom det är ”enkelt” att titta på och eftersom jag gillar att jag inte alltid vet vad som ska hända. Idag sa Patrick Jane (huvudrollen) en totalsanning som gjorde mig medveten om att det är dags för en fika!!
Tea? It’s like a hug in a cup!!
Arg Arg Arg
Ibland blir det bara för mycket. Idag är en sån dag när det kokat över och jag fått nog och skriker!!
Det får vara nog nu. Det känns som om jag bara är född till jobba och slita hela dagarna för att få in pengar och leverera dem till de hungriga gamar som bor här hemma, och så ska jag tvätta, städa och hålla ordning tills det är dags att gå tillbaka till jobbet och jobba ihop mer åt gamarna. Ingen tacksamhet, uppskattning eller återbetalning får jag i utbyte för allt slit. Det är som om jag vore osynlig! Idag är jag arg, arg, arg, arg. Om det inte vore olagligt så hade jag kastat ut ungarna ur huset med huvudena först!
Som tur är så har de där gamarna två föräldrar. De ska tacka sin far för att de får vara kvar i huset idag. Jag ska antagligen också tacka honom för att jag inte gjorde eller sade något som jag får ångra. Växeldragning är bra i föräldraskapet. Minns det alla ni som är gravida eller har så små ungar så det än så länge inte blivit riktigt allvar. Ibland orkar man och ibland orkar man inte. Det är vid de där tillfällena med ”inte” som man hoppas att den andra föräldern kliver in.
Tack Per!
En rubrik, en rubrik, the pressure of a rubrik…
Det är inte varje dag jag kommer på en rubrik till inlägget. Idag struntade jag i det helt enkelt 🙂 Vad hade ni använt för rubrik?
Idag är det söndag. Jag gillar inte söndagar. Inte alls faktiskt. Speciellt inte när jag måste lämna skärgården. Åsa och jag gick upp vid åtta och packade ihop våra saker, åt frukost och begav oss hemåt. Här ser ni hur vattnet vid Norrsund nästan är i isform.
Vi vinkade hejdå till Blidö och tog färjan över till Yxlan…
När vi tog nästa färja från Yxlan var islagret betydligt tjockare…
Det beror nog på att de här stora lekstugorna puttar in isen i sundet.
Att de sliter sönder isen syntes tydligt på skrovet på den här saken. Den var helt bucklig och repig längs med vattenkanten.
I höjd med Brottby insåg jag att jag VERKLIGEN saknar solen. När solen skiner åker leendet fram och ögonen börjar glittra! Gårdagens härliga sol och dagens dito lagrar jag som en form av positiv energi. Människor ska inte leva i mörker. Är det inte nog med vinter nu? Hur det än är med den saken så har jag verkligen njutit av solen i dagarna två. Underbart helt enkelt.
Den energin använde jag sedan till att handla en korg till alla mina tofflor på landet, att handla mat inför middagen och till att gå in i verklighetsrummet här hemma dvs. tvättstugan.
Jag har fått en finne. 🙁 Det är inte vanligt. Jag borde vara glad att det är så sällan det händer, MEN när den kommer varför sätter den sig då precis mellan ögonen?? Det ser ju inte klokt ut! (”Det gör inte du heller mamma, om du lägger upp en bild på en finne på bloggen” – sa Emma. Så då lägger jag ju såklart ut den precis där! 🙂 )
Mellan tvättstugebesöken tittar jag nu, tillsammans med Emma och Per, på filmen ”Finding Neverland”. Det känns som en bra söndagsunderhållning. Ja, det vill säga, innan solsidan börjar. Då ska vi självklart åka till Saltsjöbaden!!
Archipelago peace
Hejsan!
Åsa och jag sitter just nu och tittar på barnkanalen och ett program som heter Svaleskär. Åsas lillebror är nämligen med i den serien och om hon tittar på den så kanske hon saknar sin bror lite mindre?
Vi provar i alla fall den teorin 🙂
Tidigare idag var vi ute och gick på isen i solen.
Det var helt underbart mysigt och här nedanför kan ni se vad jag menar.
En stor sten vill inte bli bortglömd och visar sitt tryne genom isen.
Svartlögafjärden i solsken
Där långt åt vänster ser man hur det kommer skridskoåkare. MYSIGT!!
De har ju inte direkt dåligt väder eller dåligt före.
All den snö som tidigare låg på isen har smält i tövädret som var.
Nu är isen helt perfekt!
Åsa filosoferar på bryggan.
Bryggan som troget tjänstgör året runt.
Närbild på det otroligt tunna snölagret som döljer den perfekta isen.
Den här vinkeln/vyn har jag nog aldrig fångat på bild.
Här är det ju vatten i vanliga fall.
Al. Is. Snö. Sol.
Änglar finns dom?
Det blänker där snön har blåst bort…
När vi var fulltankade av goda känslor, solsken och skärgårdslukt
så gick vi in till Pappa och Kina för att tigga till oss en kopp kaffe.
Vi hade tur och träffade där på en söt liten rödhårig tjej!!
Möt Maja, mitt fadderbarn!
Hon mjukade upp mitt hjärta genom att visa kärlek så som bara barn kan….
Hon är inte snål heller, så hon gav sin värme även till Åsa! De har ju träffats förut. Jag vet inte om Maja minns det, men Åsa lyckades i alla fall vinna hennes förtroende och kramar.
Maja och Alexander gillar sina kusiner och är de inte där i verkligheten så får man ta dem i fotoform 🙂
…och vi fick kaffe!! 🙂
Såklart! Tack Kina.
Majas storebror Alexander var med och fikade. Han satt hos sin farfar och var inte riktigt lika benägan att dela med sig av sina kramar. Han ville kolla in oss först och se om vi dög. Det gjorde vi lite senare under dagen, då var han hur social som helst och ville att vi skulle titta på fåglar och titta på film med honom. Goa unge!
Jag fick sen ynnesten att leka fotograf en stund.
Frida skulle nämligen ha en bild till ett dokument och här ser ni en av de jag tog.
Vacker, rödhårig och glad svägerska jag har va??
Efter lite slöande, braseldande och fixande åt vi en riktigt god middag. Med ett glas vin i handen sitter vi nu alltså och kikar på tv och tar det lugnt. Per har kommit hem från Japan till Sollentuna, ungarna mår bra, det är en dag kvar på helgen och och livet känns helt ”som det ska vara”. Najs.
Morsans tapas
Fredagshälsningar från skärgården!!
Åsa och jag sitter och dricker rödvin och myser ute i Vitsippan på Blidö!!
Vi har det bra!
Här kommer några noteringar från min dag:
När jag gick förbi ett konferensrum så såg jag denna.
Varför ritar man en bro på en tavla på Manpower där vi inte bygger broar?
Eller vänta…..det kanske man alltid ska göra?
Idag åkte jag med stor-Volvon till jobbet istället för med lill-Toyotan
och jag lyckades faktiskt komma både ut och in ur det pyttelilla garaget utan repor! 🙂
Efter jobbet åkte jag till Kungsholmen för att äta tapas hos morsan.
”Mamas & Tapas”
Vi skulle nämligen träffa kollegorna och deras respektive för att äta och babbla!
Alla åt dock inte tapas.
Åsa åt t.ex. kött…
…och jag åt djävulens kyckling!
Min söta chef var den enda som brydde sig om att jag fotograferade till bloggen.
Kram och Tack för det!
Sen var det dags för anledningen till varför jag hade storbilen;
Jag och Åsa åkte nämligen till Blidö och här sitter vi nu!!
Ön är lycka!
Redo för skärgården
Frukost-tekoppen såg idag ut som på bilden ovan!
Jag vet inte om dagen blev så bra som koppen säger, men ”idag” blev i alla fall inte dålig.
Imorgon kanske jag ska dricka ur muggen som gör mig snygg 🙂
Imorgon ska jag åka ut till Blidö, och under trappan kan man se att jag är redo för avfärd!
Där står en väska med kläder och så självklart kameraväskan ifall jag vill fota lite skärgård.
I kylen ligger dessutom en kylväska färdig att kastas in i bilen.
Jag är klar. Kan jag få åka nu???
Min snälla kollega Kicki bär ofta med sig morgonens ”metro” till mig.
Det är meningen att jag ska lägga mig i soffan på kvällen och läsa lite nyheter.
Kistan i vardagsrummet visar tyvärr på att jag inte läst något på tre dagar….
Bättring!!!
Ja just ja!!
Pappa, kan du sätta på värmen i Vitsippan??