Månad: oktober 2025

Jag gick från denna färg som suttit så länge att man tydligt såg utväxten…

…till denna som tydligt säger HÖST!

Idag promenerade jag till jobbet för första gången på rätt länge. Det var höst..

Inne på kontoret hade Sandra pyntat.

Det var en konstig och rätt ofokuserad dag men mina kollegor är fina och lyssnade på vad jag behövde prata om.

Det var ansträngande men bra.

Det är mörkt utomhus. Det är mörkt inom oss. Ute är det tyst och stilla. Inom mig skriker tankarna högt och ostrukturerat.

Mitt barn har förlorat sitt barn i magen. Mitt barn har tvingats föda fram sonen som aldrig kommer att få leva och andas. Sonen som är så perfekt, har allting såsom fingrar och tår, näsa och öron. Han har allt förutom livet. Livet saknas.

Vi sörjer vårt änglabarn. Vi kramas.

Vi vet inte när man ska gå vidare, eller hur man går vidare från denna punkt. Vi famlar. Vi försöker.

Tillsammans.

Det funkade ju inte så bra med förbudet om att inte slänga textilier i soporna. Så man tog nytt beslut. Det var ju bra!

Per och jag gick ner till havet sent igår kväll. Klockan var typ halv tio.

Visst var det mörkt, men vackert var det ändå!

Jag har lite trista tider just nu. Jag gick hem från jobbet vid lunch förra tisdagen pga rejält ont i halsen och sen dess håller jag mig hemma pga en dunderförkylning.

Dag efter dag samma visa. Jag hostar och hackar med slem i hals och bihålor. Ingen vill umgås med en sån person så jag jobbar på hemmakontoret.

Eftersom jag ändå jobbar hemma och Per behövde vara i fred under två dagar för att fokusera på en arbetsuppgift så åker vi ut till ön ikväll.

Det blev uppenbart när Baltic Queen passerade att det är höst. Ordentligt. Helt tyst gled hon förbi mig på färjan i ett kolsvart höstmörker. Det ljus som syntes kom från henne.