Jag vaknade redan före klockan sex i morse när min man var uppe och eldade i brasan. Det hade ju varit ett mysigt sätt att vakna om det inte var för det faktum att det inte var det mysiga sprakandet som jag vaknade av utan av det extremt läbbiga knakandet i tallarna utanför fönstret.
OJ, vad det blåste!!
Det här stormen MALIK känns inte lika eländig som ALFRIDA men den var eländig nog för att göra mig lite småstressad. Att få en tall eller en gran över huset eller bilen är inget man önskar sig.
Vår dag började ju väldigt tidigt och jag frågade Per om vi skulle våga oss utomhus för att känna på vädret i verkligheten. Per sa nej. Efter två timmar såg vi dock hur pappa var ute i skoteroverall och kollade läget, så då sprang vi också ut.
Efter en promenad runt i området kunde vi konstatera att vi har två vindfällen där granar slitit med sig hela rotsystemet och slängt sig på sidan. En tall har gett upp i marknivå men har inte kunnat falla hela vägen till marken utan fastnat i en kompistall. Det lär darra rejält i marken när den väl faller… Dessutom har en sälg av modest storlek gett upp och lagt sig ner. Inga av dessa träd har skadat något speciellt. SKÖNT!