Fyra veckors semester går fort. I alla fall när det varit en sådan fantastisk sommar som i år. Jag har hört andra klaga på sommarvädret, men här ute på ön har vi haft fantastiskt väder hela sommaren och vi är sååååå tacksamma för denna ljuva härliga underbara sommar 2020. Självklart har det varit en konstig, eländig och sorgsen sommar. Då tänker jag på coronaeländet, men om man nu var tvungen att genomlida sommar 2020 med det hemska viruset, så kunde man inte ha det bättre än vad jag har haft det.
Idag, sista semesterdagen, har jag bara tagit det lugnt. Försökt att tänka på allt som är gott.
Jag har självklart badat. Många gånger.
Jag har även blivit räddad av min far.
Per hittade nämligen ett stort getingbo uppe på vår vind och eftersom han är allergisk och jag är minst sagt obekväm med att kliva in till massa arga getingar, så lovade pappa att rädda oss. Så han klev upp för stegen och klev in på vår vind. Där hade de nämligen bestämt sig för att bygga sitt bo.
Efter en kort stund kastade pappa ut en ihopknuten påse. När den landade på gräsmattan lät påsen VÄLDIGT arg….
Sen klättrade pappa lugnt och fint ner igen…
Snacka om att vara vår hjälte!!!