Månad: mars 2020

Det är svårt att inte tänka på Sverige när man sitter på färjan 🙂

Även idag träffade jag pappa och Kina utomhus med stort avstånd mellan oss. Kina bjöd på kaffe vid det förstorade jättebordet och vi fick umgås lite på avstånd. Det är så man får göra i Coronatider.

Två grader och en aning snö i luften gör dock att man inte sitter och pratar så där jättelänge 🙂 Även med ytterkläder blir det kallt efter en stund.

Per och jag tog en promenad för att få upp värmen igen. Vi hamnade vi Granö brygga där man nuförtiden får gå ut på egen risk.

Varm efter promenaden tog jag ytterligare en promenad. Denna gång med min pappa. Vi gick ner till stranden vid bryggan där vattnet har sjunkit undan en hel del sen jag var här sist.

Vi gick längs med skogsstigen hemåt. Solen försökte komma fram, men lyckades inte.

I denna tid när vi ska hålla oss ifrån mänskliga kontakter får man komma på nya sätt att ses. Per och hans bror bestämde därför att vi skulle samla familjen via videomöte. Ikväll träffade vi Marcus och Sofie, Tobias och Linn och Thomas och Ninni över en drink via Teams. Tack och lov för dagens teknik. 😉

Sofie och Marcus hade otroligt roliga bakgrunder i sin video. Ibland satt de vid en pool. Ibland på en tropisk strand. Ibland satt de i en vacker pub. Tänk vad man kan göra om man jobbar på rätt bolag. Det var superkul att få ”träffa” Linn och Tobias fast vi var så långt ifrån varandra. Det här vill man ju göra om!

Efter drinken tog vi en matlagningspaus och sen kopplade vi upp oss igen för att äta middag ihop med Thomas och Ninni.

Det var ett trevligt sätt att umgås utan att träffas. Jag tror vi kommer göra det igen!

Har ni provat att ha ”dejt” via Teams?

Jag fick ett sånt rejält sjunk igår kväll att jag fortfarande har svårt att komma tillbaks upp till ytan. Helt plötsligt när jag pratade med en av mina lillasystrar på telefonen så insåg jag hur eländigt det är just nu i världen. Jag började fundera på ”allt” som kan gå åt fanders nu. Jag insåg hur landet lider och hur jobben försvinner framför näsan på oss och hur människor lider och hur somliga till och med dör av det här jäkla ”Corona”. Ett virus. Nåt vi inte kan se. Pyttelitet osynligt, men ont. Så ont.

Tankarna spann iväg och jag såg bara alla problem det medför och fick svårt att dra ner luft i lungorna. Utan att gå in på för många detaljer så ser jag hur jag kommer att ha kontakt med människor framöver och hur farligt det kan vara för både mig och de jag träffar. Hur kommer man förbi såna situationer där man faktiskt vill hjälpa till, men inte vet om det blir att man stjälper dem istället? Inom två veckor har jag två personer i min familj som vill ha hjälp, på plats, inte via dator eller telefon. Om två månader har jag ytterligare en person som behöver min hjälp ”in real life”. Hur ska jag kunna låta bli? Man hjälper ju till när de kära behöver en.

Min livskamrat, min kärlek, min bästa Per säger att ”vi får ta en dag i taget” och att ”vi kan inte göra mer än vårt bästa” i det som händer den dagen. Det är säkert rätt, och jag försöker. Jag lovar. Det är bara det att mitt bästa inte alltid är bra nog.

När jag nu sagt allt det där och helt öppet sagt hur skit det är i mitt huvud och hur jobbigt det är nu, så vill jag samtidigt säga hur tacksam jag är för att jag fått energi och syre från det här idag:

Jag har dessutom Pappa och Kina i huset bredvid! Även om jag inte får träffa dem inomhus och krama dem som jag brukar, så kan vi ses utomhus med rejält säkerhetsavstånd och det är inte dumt!

Här sitter vi utomhus och tar en eftermiddagskaffe i två plusgrader. Pappa hade fixat med borden så vi satt ”ihop men långt ifrån varandra” och Kina bjöd på supergott varmt kaffe. Det var värt otroligt mycket!!

Det blir bättre! Snart ska jag skärpa till mig igen. Det finns massor att vara glad över. Jag har bara en jobbig dag idag. Det är inte ofta jag ger er alla de tunga tankar jag har inom mig, men idag var en sån dag. Man kan inte alltid vara glad.

Det finns de som inte bara sitter och väntar ut Coronaviruset.

Det finns de som funderar på vad de kan göra för att underlätta dagen för andrar och faktiskt gör nåt åt det.

Line Hedlund (som var med i Alcazar och som ledde Mello i år) satt igång en liveshow helt gratis med många av sina musikkompisar.

Idag mellan 12 och 13, precis på lunchen, så bjöd de på en show på Facebook. Den sändes via kanalen “Karantänsessions”.

Rätt coolt får man säga!!!

Det bästa jag gjort i dessa tider är att erbjuda min gamla granne att handla mat….

Idag var det premiär för oss att köpa mat från MatHem.se.

Vi har ju alltid vetat om att tjänsten att beställa mat via nätet och sen få den hemkörd till dörren har funnit, men Per gillar att lukta på tomaterna och titta på nyheterna i kyldisken och så vidare för att hitta det han ska handla, så vi har inte utnyttjat den tjänsten. I alla fall inte sen i början av 90-talet när vi faktiskt hade den tjänsten från ett annat bolag. Då var vi dock småbarnsföräldrar och hade väldigt ont om tid. Att lukta på tomater fanns inte på priolistan då 🙂

Idag kom dock första leveransen från MatHem. Det är ju Coronaviruset som gör att vi gör det vi kan för att hålla oss borta från folk. Vår första erfarenhet så här långt var inte helt odelat positiv, men vi är ovana och hade inte svarat på deras mail om “utbytesvaror” så när vi fick färskvaror i tetra istället för konserver, så fick vi nog inse att vi fick skylla oss själva. Det var i övrigt bra produkter som kom hem till oss och de var bra packade.

Det går bra att jobba hemifrån, men det är rätt trist. Att ha kollegor runt omkring sig är mer värt än vad man kan tro. Per sitter i och för sig bredvid, och det är jag evigt tacksam för, men vi delar inga uppgifter så det är inte samma sak.

Per håller på att bli galen av hemmajobbandet och ser fram emot miljöombytet vi får i helgen när vi åker till ön. Det är perfekt för mig. Då får jag känna mig lugn och cool för en gångs skull.

Idag fick vi mail om att konserten med dithörande showmiddag i Göteborg som vi bokat till Maj blivit inställd. 🙁

Det är väl lika bra det…då får vi ännu mer tid hemma….

Corona tvingade mig att jobba hemifrån, men det hindrade mig inte från att gå ut på en lång promenad runt omkring i Solna och Sundbyberg 🙂

Den här kyrkan, var en av flera som jag passerade, har tvingats stänga, men den är lika vacker som vanligt!

Papper, penna, kuvert, frimärke och lite tid. Det är en gåva som ges bort alltför sällan.

Jag har fått en sån gåva!

Idag när jag vaknade så öppnade jag väderappen i min telefon för att se dagens väder. Den var inställd på Blidö och jag såg hur enormt vackert väder det skulle vara ute i skärgården och blev avundsjuk. Sen gick jag upp ur sängen och drog upp båda rullgardinerna och såg att vi var exakt lika lyckligt lottade!! Jag väckte Per och så gick vi direkt och åt frukost och klädde på oss. Sen var det raka vägen utomhus!!

Vi tog en REJÄLT lång promenad

Vi gick runt båda våra närmsta sjöar

…och andades och njöt av den blå himlen…

Per försökte hela tiden gå upp mot husen och jag slet hela tiden ner honom mot vattnet. Jag får så mycket energi av vatten….

Det gick ju att övertyga honom, så vi hamnade vid vatten ändå. Jippie!!

Per läste på om hur istiden gjorde sönder berg (bild ovanför), medan jag tittade på den blå himlen (bild nedanför)

Den där promenaden var den bästa delen av dagen, för när vi kom hem så städade vi precis hela lägenheten. Till och med båda diskhoarna…

Jag tyckte det var ungefär lika roligt som vår skulptur tycker att det är att sitta bredvid vår lampa.

En av mina kompisar är sjuksköterska och har idag delat en bild som tydligt visar skillnaderna mellan en ”vanlig” förkylning, den inte så roliga influensan och den läbbiga nyheten och pandemin Corona. Hon lade till egen info att inkubationstiden är 2-14 dagar och att man smittar när man fått symptom.

Jag litar ju såklart på Caroline, som kompisen heter, men kollade ändå upp var hon fått bilden ifrån. Man ska ju källgranska 🙂 Det visade sig vara från Expressen som tagit info från olika håll som står på bilden.

Jag vill nu visa sagda bild. Den är rätt bra tycker jag!