Jag är som en rund boll. Både till utseende och i känslan. Jag ville därför gå ut och gå. Alla tyckte det lät som en lysande idé, så vi gjorde i ordning oss, klädde på oss mycket kläder, kokade kaffe och packade ner sittunderlag i ryggsäcken. Sen bar det av.
Vi gick ut mot stora vägen, men svängde av till vänster när vi kom halvvägs till busshållplatsen.
Nästan framme vid Björkuddsvägen var det någon som eldade för fulla muggar och vi fick hosta oss igenom röken medan vi funderade på om de som eldade bor i planerat eller inte planerat område. Det vill säga: Får de elda nu i April, eller är de olagliga? 🙂 Vi fortsatte utan att sätta oss längre in i frågan och kom ner till den stora bryggan i Källviken där de varje år lämnar bommarna i under vintern. Jag tänker varje år att det inte kan vara så speciellt bra för bommarna. Inte för att jag vet, men vad händer när isen drar iväg?
Just nu ligger isen dock tjock och det ser ut som om det är några veckor kvar innan isen tänker bege sig iväg. Fast vem vet. Det går ju fort när det väl händer…
Vi fortsatte vår promenad hela vägen ut till yttersta tippen av Rådmansholmen. Jag tog högerspåret och kom dit först. Det var här vi tänkte ta oss en kopp kaffe. De andra tog vänsterspåret och kom fram en halv minut senare.
Per dukade upp kaffet, jag fotograferade, Sofie chillade och Marcus tog sig ner till vattnet/isen.
Sen fick vi kaffe!
Det är bara några hundra meter i sidled som skiljer den här positionen från bastun och bryggan där vi oftast sitter och tittar på havet, men det är ändå fascinerande hur annorlunda det ser ut när kobbar, grynnor och skär ligger på “fel ställen”.
Vi vet att vattnet är riktigt lågt, så vi gick över isen hem. Vi bor ju på andra sidan den grunda sandviken.
Någon hade borrat ett gäng hål i isen och Marcus tog av sig vanten och kände på isens tjocklek. Den var fortfarande runt 20 cm tjock. På ett ställe hade isen spruckit och det var “öppet vatten”. Där kunde man se sandbotten precis under isen och vi behövde inte vara rädda. Även om Sofie så klart hade rätt när hon sa “att det är kallt även om man bara blir blöt om fötterna”. Fast det blev vi inte 🙂
Väl hemma blev det soffhäng. Sofie tittade på fotboll eftersom det är allsvensk premiär idag (tydligen), Marcus höll henne sällskap, Per pysslade med maten i godan ro och jag satt med lurar och tittade på tv på iPaden. Alla roade sig som de kände bäst alltså!