Nagpur 5:e Mars

Morgonen startade med samma feber och snuva som gårdagen slutade med, men det var bara att ta sig upp och stoppa i sig piller och tänka glada tankar. Dessutom sköljde jag bihålorna med min bästa kompis:

Nere i frukostmatsalen stod kockarna på rad för att laga alla möjliga maträtter till oss hungriga gäster. Här fångade jag två av dem på bild.

Jeanette och jag berättade om våra Indienfavoriter och Tuija visade att hon inte är en fegis och plockade på sig lite allt möjligt.

“Tjejerna runt det runda bordet” – Mitt frukostsällskap!

Jag fick ett sjunk mitt i frukosten, kastade i mig resterande småplock av frukosten och gick sen upp på rummet och vilade tills det var dags för att hoppa in i bilen som skulle ta oss till kontoret.

Även idag fick vi åka längs den långa raddan av pelare som ska hålla uppe Nagpurs nya “tunnelbana”. Den ska ju gå uppe i luften, men ändå. Här på bilden ovanför har bara själva pelaren kommit på plats.

På bilden ovanför har de dock börjat lägga själva “banan”.

I morse hade vi Anders med i bilen och det visade sig att han kunde massor om Nagpur. Han berättade om kricketanläggningar och ekonomiska zoner och allt vad det var som jag redan har glömt. Jag har funderat en lång stund på vad SEZ på skylten här ovanför står för men kommer bara på “S Economic Zone”… Så jag var tydligen inne i feberdimman när han pratade. Jag får fråga honom imorgon…. Jag borde ju utnyttja det faktum att jag har en guide med mig här i Indien 🙂

Nu måste ni stanna upp!!!!!

Bilden här ovanför är nämligen dagens mest riskfyllda händelse under dagen. Jag vet ju att det som vore allra roligast för er där hemma att se är ju bilder på hur det ser ut här nere där vi spenderar så mycket tid. Tyvärr är det ju förbjudet att ta bilder här nere, så jag tar ju extremt få. När jag får chansen så bangar jag ju dock inte! Cim, eller Cimpa som hon numera heter, ville visa vad huset heter där vi sitter hela dagarna, så på vägen till lunchen (som intas i en annan byggnad) så hoppade hon ut i grönsakerna och ställde sig bredvid husnamnsskylten. Jag kastade upp telefonen och tog bilden och i samma sekund så kom en vakt och ropade “NO MA’M! NO picture!” Jag såg helt förvånad ut och sa “Oh, am I not allowed?” och tog ner mobilen som om jag inte hade tagit någon bild och så gick vi vidare. SÅ NU MÅSTE NI SKROLLA UPP IGEN OCH TITTA PÅ BILDEN RIKTIGT LÄNGE SÅ DET VERKLIGEN VAR VÄRT DET 🙂

Nu är det ju så att vi mest sitter och jobbar, eller springer omkring och får andra att jobba, så jag har inte så många roliga bilder att visa er. Ska jag vara ärlig har jag mest suttit i det här rummet idag. Då och då har jag tagit den energi jag hade kvar för att gå in till “mitt” team för att prioritera deras arbete eller för att kontrollera något och sen har jag gått tillbaks och försökt “fjärrstyra” från datorn. Jag hoppas det blir bättre med hälsan och energin i morgon!

På vägen hem från kontoret försökte jag ta en bild på trafikskylten som säger “WISH YOU A HAPPY AND SAFE JOURNEY”. Först tänkte jag att det är en typ av skylt som vi aldrig skulle se i Sverige. Sen tänkte jag att just idag var chauffören inte så bra, så jag funderade på hur säker vår resa skulle bli.

Bara några minuter senare passerar vi en olycksplats där en gångtrafikant blivit påkörd av en bil…. Vi får hoppas att hen överlevde och kommer klara sig utan bestående skador. Jag håller tummarna. Jag har hela tiden tänkt att jag verkligen anser trafiken vara extremt mycket lugnare här än vad den är i Bangalore, ändå har jag varit med om en krock själv, sett en mopedolycka, hört mina kollegor vara med om en krock och nu sett en person bli påkörd, så helt olycksfritt kan man ju inte säga att det är här i Nagpur. Vi får helt enkelt WISH YOU A HAPPY AND SAFE JOURNEY!