I morgon bitti flyttar min minsting, Emma, hemifrån. Hon flyttar till Häggvik vilket ger förhoppning om att vi kommer ses igen 🙂 Det är drygt ett år sen Marcus, vår förstfödde, drog hemifrån och jag saknar honom fortfarande varje dag. I morgon blir det alltså värre.
Fast….det är ljuvligt och hjärtevärmande att se hur bra de klarar sig själv. Det måste betyda att jag och Per gjort en hel del rätt som föräldrar. Det är ju så lätt att tycka att man är värdelös, men nu tänker jag inte dyka in i den känslan.
