Om jag jobbar från tidig morgon till klockan fyra utan någon som helst paus. Inte ens lunch. Så får jag dåligt samvete när jag går hem före klockan fem…
Om Jag glömmer låsa altandörren så får jag onda ögat från maken, men om han glömt ger han mig två tummar upp och stor-ler…
Om maken försöker göra sonen avundsjuk på vår middag och messar en bild på den hemmagjorda pizzan, så kontrar sonen ögonblickligen med en bild på en ljuvlig bacon/ost/broccolipaj…
Om vi korkar upp en rosévinsflaska så slutar det alltid med att den överges till fördel för en tjockvinsflaska…
Det där första känner jag igen. När jag kommer tjugo minuter för sent till jobbet får jag dåligt samvete, trots att lunchen är 10 minuter istället för en timme och jag kanske jobbar hemma på kvällen också. Men på något sätt känns det ändå illa att vara sen på morgonen…
Dörrlåsningen då??? Hur kommer han undan?? 🙂
Du tittar inte tillräckligt argt kanske… Make him suffer…
Sluta ha dåligt samvete för att ni inte jobbar över ännu mer!! Det är ingen som tackar er när ni går in i väggen för att ni inte kan säga NEJ på jobbet. Skriv upp varenda minut ni jobbar över. Och va inte alltid så jävla “duktiga”
Jag vet att du har rätt Susanna. Men jag är dålig på att skriva upp eftersom jag ändå inte får betalt för övertiden, utan det bara är “tid mot tid”. Vad hjälper det liksom, när ska man kunna ta ut den tiden?
Däremot har jag blivit mycket bättre på att inte försöka hinna allt, utan det får bli som det blir helt enkelt.
Håller med dig Susanna! Det är arbetsgivarens ansvar att ta hand om sina anställda. Övertid ska alltid kompenseras, antingen med pengar eller tid.