Just ja…

Jag jobbade till midnatt och nu ska jag sova. Vilken dag…

Det här inlägget postades i Mias dag. Bokmärk permalänken.

7 svar på Just ja…

  1. Mia skriver:

    Å nu är det redan en ny dag. Det går fort när man har roligt…

  2. Erica skriver:

    Men Mia, VEM kan kräva att du ska jobba så där mycket…? Det finns två möjliga förklaringar:
    1. Du är så dålig och långsam på det du gör att du på allvar borde sluta för företagets skull.
    2. Du har en chef med noll koll eller noll omdöme.

    Ta ansvar och bestäm dig för en av orsakerna. Och sätt ner foten. Nu. Ingen kommer tacka dig. Och nej, du är inte ett dugg duktig! Om en vecka ses vi, då vill jag se en åtgärdsplan. Ok?! Kärleksfulla kramar från bitchen

  3. Susanna skriver:

    Det finns nog fler förklaringar… en kan ju vara att Mia är jävligt duktig på jävligt mycket, men nu har hon bytt arbetsuppgifter som hon faktiskt inte kan helt och hållet ännu och vi som känner henne vet att hon inte riktigt fixar att inte kunna och nu gör hon allt hon kan för att lära sig.

    Men jag håller absolut med om att Mia måste trappa ner lite, jobba 40 timmar/vecka…
    Man jobbar ändå inget vidare så sent på kvällen och dessutom gör sömnbristen att man jobbar dåligt dagen efter också tyvärr.

    Mia var rädd om dig!! Puss

  4. Camilla skriver:

    Jag håller också med Susanna. Massor!

  5. Erica skriver:

    Att Mia är väldigt duktig på väldigt mycket vet jag. Jag var ironisk när jag skrev att det bara finns två alternativ och det första är inte ens ett tänkbart alternativ. (men det hoppas jag att du, Mia, min Mia förstod). Jag vet också att det finns ett mål att inte alltid vara så duktig. Därför ville jag inte framhäva duktigheten. För den ska inte späs på – tvärtom! Man är inte duktig när man vänder ut och in på sig själv för att vara andra till lags (i det här fallet en arbetsgivare) Mia ska göra det som Mia mår bra av – och där ingår inte att jobba hela tiden. Punkt. Och kram!

  6. Camilla skriver:

    Erica – jag förstod din ironi. Till fullo. Jag lovar.
    Ville dock bara understryka, och gör det gärna igen, att det här inte bara har med arbetsgivaren att göra. Hade det funkat att stänga av datorn, följa med Mia ner till bilen och tvingat henne att köra hem hade jag gjort det – varje dag!
    Jag är ärligt orolig, beklämd och blir ledsen av det jag ser, men har inte förmågan att göra något åt det.
    // Camilla (kollega och fd chef)

    PS. Intressant att se vilka missförstånd det kan bli med skriven text 🙂 DS

Kommentarer inaktiverade.