Ikväll har jag fått ältat den rå verkligheten under tiden jag ätit lika rå mat. Båda sakerna gjorde gott för själen!
Kvällen avslutades med en drink. Bra kväll. Trevligt sällskap.
(Miabild tagen av Erica Breyer)
Månad: oktober 2011
Min pappa är min hjälte!!
Under två timmar idag har jag suttit tillsammans med en kollega och fått information om brand och brandskydd. Min kollega och jag är utsedda till att vara utrymningsvärdar. Det innebär att vi ska vara lite “auktoritära” när brandlarmet går och faktiskt försöka få folk att gå ut ur lokalen. Vi ansvarar precis som alla andra i lokalen bara för vårt eget liv, men vi kan ju försöka få med oss folk ut ur lokalen om det går. Vi ska också finnas tillgängliga på uppsamlingsplatsen när alla har gått ut. Det ingår även i vårt jobb att med jämna mellanrum kontrollera nödutgångarna och brandsläckarna samt ha lite koll på att de skyltar och hjälpmedel som leder oss ut ur lokalen faktiskt fungerar.
Idag handlade mötet en hel del om hur man skyddar sig mot brand och om hur vår lokal är byggd för att hjälpa oss vid en eventuell brand, men det handlade också om hur människan beter sig konstigt i krissituationer. Vi fick se flera filmer som visade på hur människan inte alltid gör det smartaste och hur vi ofta gör likadant som alla andra gör, istället för att göra det vi själva tycker vore smartast att göra. Det är tydligen bra att vara förberedd på att det inte alltid blir som man tänkt sig. Det var dock INTE kul att se en av filmerna. Den var nämligen filmad från en verklig brand där flera hundra brann inne. Jag var djupt tagen i flera timmar efter att jag sett den filmen och kommer aldrig mer att gå och leta efter min jacka och handväska när larmet tjuter….
Jag är uppvuxen i en familj där vi barn tidigt vande oss vid att pappa, när hans brandsökare tjöt, drog iväg så snabbt att dammet yrde på gården. Han var nämligen förman i brandkåren och skulle iväg och rädda liv och släcka bränder. Senare blev även två av mina bröder brandmän och jag har, såklart, alltid förstått att det som brandmän gör i sitt jobb är hedervärt och stort och jag har alltid sett upp till min pappa, men från och med idag är jag än mer överväldigad!
Pappa: Du, precis som alla andra brandmän, är värda allas vår uppskattning. Du är min hjälte! Fy farao vilka hemskheter ni ställs inför!
Tänk om man alltid fick ha det så här!!
Sova hur lite eller länge man vill, äta en god och långsam frukost till ljudet av en sprakande brasa, ta en kopp kaffe och fundera på dagen, promenera i solen och känna hur man blir varm av strålarna, fotografera lite här och lite där, sätta sig ner och bara vara och låta trollsländorna landa på mössan, dricka god kaffe latte, whatsappa med dottern, prata med nära och kära och bara låta dagen ha sin gilla gång. Tänk om man alltid fick ha det så här!!
Hösten är vacker!!
Lugn lördag på landet
Idag bjöd Kina oss på lunch. Det blev premiärgrillning på den nyinköpta Webergrillen. Länge har hon funderat på att uppgradera den gamla trotjänaren som stod där innan och nu var det tydligen dags. Maten blev väldigt god, så det var nog ett bra köp!
När de andra lagade mat, fotograferade jag hennes blommor (som vanligt). Det här är nog sista bilden för i år. Idag togs beslutet att det är dags att låta dem bli kompost. Hösttecknen duggar tätt idag!
Efter maten gick Per och tog hand om Bubbel. (Det är ju mycket som ska göras med båten innan den får somna in för vintern.) Jag tog en promenad ner till vattnet.
När jag kom upp igen fick jag lite dåligt samvete över att jag är så lat…
…sen gick det över!!
Bubbel är på land
På vägen upp från årets sista båttur stannade jag till och andades och njöt. Visst är det vackert även med vissnande löv och blommor?
För att få kraft och energi nog för att ta upp Bubbel ur sjön så bjöd Kina på kaffe latte och goda varma kanelbullar. MUMS!
Sen var det dags att använda bilen till det som den är avsedd för. Terrängkörning 🙂 Vi hämtade båtkärran i båtskjulet. Jag och pappa drog iväg mot Bromskär där vi skulle möta upp Per och Bubbel.
När Per kom till Bromskär fick vi vänta en stund. Det var ett annat par där och tog upp sin båt. Jag undrar om de kände sig stressade eftersom de fick publik?! 🙂
Till slut var det vår tur. Pappa hjälpte till som vanligt. Även vi fick publik, men vi blev inte stressade 🙂
När Bubbel var uppe på land spände vi fast henne ordentligt med spännband och sen var det bara att åka hem och parkera henne i vinterhuset.
Ta da!!
Sista båtturen för året avklarad
Idag skulle vi haft sällskap på ön, men vårt besök fick vattenläcka och var tvungna att stanna hemma. Vi fick alltså ta årets allra sista båttur helt själva. Det gick bra 🙂
Per njuter trots temperaturen (7 grader). Solen skiner och enligt ordspråket så finns det ju inga dåliga väder utan bara dåliga kläder, så vi tog bra kläder!!
Det blåste betydligt mer än vad SMHI påstod. Det här är INTE 2 sekundmeter…
Vi drog söderut i vår jakt på sälar…
Vid den läskiga grynnan fanns dock inga sälar idag. Bara en läskig sten som i vanliga fall inte syns för ögat, men som vid blåsigt väder syns tydligt eftersom det skummar och fräser vid den flata stenhällen. Ser ni?
Eftersom ingen tar kort på fotografen, så får fotografen ta kort på sig själv. Här med min iPhones “fulkamera”. Det blir lite grynigt, men ni får säkert en bild av att även jag var ordentligt och vuxet påklädd.
Vi hittade ingen lä, ingen säl och inga andra båtar. Med den faktan bestämde vi, där och då, att det var dags att ta upp Bubbel ur sjön.
Vi tackar Gurgela och Bubbel för den här sommarens alla båtturer och ser redan fram emot sommaren 2012.
Glad och Tacksam
Ni vet att jag älskar att få post, eller hur? Tanken på att någon har tänkt på mig, gjort sig besväret med att skriva några rader, köpa frimärke och gå till postlådan är så varm och go att jag blir alldeles rörd! Kan ni föreställa er min glädje idag när jag inte bara fick hämta ut paket på posten (Jag gissar att det är en fin Me & I-tunika, men jag har inte öppnat paketet ännu…) utan också såg att jag hade ett paket i brevlådan där hemma!? I paketet låg det ett kort fullt med vänskaplig värme samt en burk full med te och kärlek. Jag har det allt riktigt bra!! Jag är ödmjuk och tacksam.
Glad och tacksam är jag också över det faktum att jag just nu sitter i en kolsvart skärgård och skriver det här inlägget. Jag är tillbaks på Blidö!! På vägen ut hit kunde jag se hur hösten, på bara två korta veckor, hade tagit ett jätteskutt framåt. Träden var färggrannare, älgarna stod och betade ute på fälten och det var ”bättre utsikt” (färre löv på träden?). Det kändes konstigt nog inte ens sorgligt. Det är underbart här ute oavsett årstid! Det är i och för sig bara tre grader utomhus och jag måste ha tofflor på mig för att inte huttra, men tjockvinet är upphällt, brasan sprakar hemtrevligt i kaminen och levande ljus fladdrar fint i mörkret. Det blir nästan inte bättre än så här.
Nu är det jul igen, nu är det jul igen!!
Vi har inte ens tagit upp båten ur sjön. Vi planerar faktiskt en tur ut på havet till helgen, MEN i affärerna så säljer de julsaker!!! Det är fortfarande sommar i mitt huvud och så blev det helt plötsligt dags för frysande kollegor, isfläckar på vägarna och julljusstakar på ICA Maxi.
GALET!
Övrigt att fråga sig själv och andra:
Har ni bytt till IOS5 ännu? Gick det bra? Har ni inte uppgraderat ännu, så ta goooood tid på er. Börja inte, som jag, för sent på kvällen. Då får ni, som jag, sitta uppe halva natten innan ni är klara.
Finns det ett sätt att lära sig att ignorera högar med tvätt, soptunnor som inte töms och disk som inte plockas in i diskmaskinen? I så fall behöver jag gå den kursen. (Läs: Irriterad mor vet inte om hon ska ge upp uppfostransförsöken eller kasta ut avkommorna genom dörren)
Har ni ett riktigt gott, men gärna lättlagat, recept på äppelpaj? Kan ni dela med er av detta i så fall? Jag ska baka en sån på lördag kväll och jag har ingen aning om vilken kaka jag ska baka. Jag vill gärna baka en GOD kaka…
Är det inte dags att börja använda mössa snart? Jag kör bil till jobbet och jag fryser nästan aldrig, men jag har några riktigt fina mössor som jag sååå gärna vill använda. Visst är det väl dags snart? De säljer ju faktiskt julsaker på ICA i Häggvik…
Höstpromenad i stan
Utsikten från mitt skrivbord tidigt i morse.
Himlen vid lunchdags.
Utanför jobbet hittade jag och min promenadkompis en cykel…
…som fick agera rekvisita! Känner ni igen Hedvig?
Cykelfotograferingen hade den här inramningen.
Vid Karlbergs Station står hundratals cyklar parkerade under det här trädet. Jag var dock mest intresserad av solens härliga strålar som nästan kändes varma…
Fast trädet var ju fint också förstås!!
Ännu närmare S:t Eriksbron hittade jag den här….”saken”…
..som på nära håll faktiskt var lite småfin. Eller?
Helt plötsligt stannade Maria upp och tittade upp på en tvärgata…
Titta på huset! Kolla in växten!
Om jag bodde i det här huset så skulle jag nog tycka att det var vackert, men tror ni jag skulle öppna fönstret? Någonsin? Hur många spindlar bor i det där?
Otroligt charmigt är det i alla fall nu när jag inte bor i huset själv 🙂
På S:t Eriksgatan hittade vi den här ….. Frihetsgudinnan?
Vi avslutade till slut vår lunchpromenad med att titta och känna på grannhusets plastgräsmatta och ta kort på det här fina trädet.
När jag tittar på trädet och löven så längtar jag ut i skogen.
Ser ni vilka fina färger hösten har??
Avslutningsvis vill jag önska Thérèse, min lilla apa,
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!!
Jag hoppas du haft en riktigt bra kväll!
Piiiiip!
Även idag hittade jag läxböcker och bakverk i köket när jag kom hem. Idag var det dock bara två tjejer som satt där. Ganska snabbt klädde de dock om till träningskläder och drog iväg till gymet. Att Emmas kompis är hurtig det är inte så konstigt (hennes familj är superduktiga på att röra på sig), men var har Emma hittat inspirationen??
Idag lagade jag mat (Per är bortrest. Har jag sagt det?) och jag inser nu att jag självklart borde ha tagit fram fin-kameran och tagit en artistisk bild (det finns t.om. en specialinställning på kameran som är till för att fota mat med…) som jag kunde ha använt som bevismaterial, men jag glömde det! Ni får lita på att jag gjorde det. 🙂 Vi var två som fick äta den färdiglagade maten, och även om Marcus frågade hur jag hade tänkt när jag lagt osten överst, så tyckte i alla fall jag att den smakade gott. Hur står ni ut alla ni som lagar mat varje dag? Det är ju riktigt tråkigt. Inte undra på att osten hamnar på fel plats…
Jag sitter och funderar på när Sverige blev lill-Amerika. När hände det? Jag sitter och tittar på tv och inser att det piper hela tiden. RIKTIGT IRRITERANDE. Istället för att få höra vad kändisarna runt matbordet, i programmet 4 stjärnors middag, säger (snuskiga ord förstår jag på minerna) så hörs långa piiiiiiiiip! Censur. I Sverige? Har vi haft det länge?
Nu förväntar jag mig såklart att ni svarar mig på alla dagens frågor. Det är bara att klicka på kommentarslänken här nedanför. Seså. Jag måste ju få svar!!!