Tiden flyger…

Vad vore man utan sina vänner?

Igår träffade jag min lunch-ängel Helene, och vi babblade oss igenom tiden som förflutit “sedan sist”. Vi hann självklart inte igenom allt trots att det bara var några månader sen vi sågs. Detta eftersom det alltid händer mer än vad man tror. Vi pratade om att försöka ses igen om några veckor för att fortsätta prata. Den gången med ett glas vin eller varför inte lite champagne? Vi får se om vi får till det! Trevligt var det hur som helst. Och gott. Det ser ni kanske på bilden?

Idag på lunchen smaskade jag först i mig matlådans innehåll, och sen gick jag och Åsa ut i solskenet. Under promenaden insöp vi solljuset och stötte och blötte det som skulle ut ur våra huvuden. Det kändes som om det var en bra stund som gjorde nytta för oss båda!

När utsikten var vacker och solen varm, så stannade vi till en stund och njöt.

Njutning är annars något som vi inte är så bra på nuförtiden. Vi kör mest på, känns det som. Har jag rätt? När jag läste Dalai Lamas ord nedan, så kändes de i alla fall väldigt kloka och lite sorgliga…

Alldeles nyss kom jag hem från en träff med en klasskompis “från förr”, Mr Daniel Williams. Vi konstaterade att vi inte setts på sjutton år och den gången sågs vi bara i några timmar, så egentligen har vi inte “hängt” med varandra på tjugosex år! Det var en underlig känsla att å ena sidan känna någons ursprung och personlighet, men å andra sidan inte ha en susning om vad personen handlar om, går igång på eller funderar på. Det blev en lång stund av “men vad hände sen?” och “oj, berätta mer?” och självklart “det minns inte jag!!!” Det var Superkul och jag hoppas och tror att vi kommer att ses igen.

Vänner är bra grejjer!!

 

En kommentar till “Tiden flyger…”

  1. Huvudvärken försvann faktiskt. Och även en del av mitt dåliga humör blåste bort. Härligt. TACK!

Kommentarer inaktiverade.