OJ, vad jag är trött!! Det här har verkligen varit en händelserik dag!!

När jag tänker tillbaka på den delen av dagen som hunnit passar så började den med att jag spände mig i väntan på att få ett sms. När det kom blev jag i och för sig riktigt glad! Det jag gick och väntade på var nämligen beskedet från Marcus om hur hans uppkörning hade gått. När sms’et kom “Jag klarade det! 😀” så fick jag faktiskt applåder från alla mina kollegor. Det passade utmärkt in känslan jag kände. Att den jublande skaran trodde att min telefons sms-signal var ett pling från vår avdelnings klocka som visar på att någon löst ett ärende spelar ju ingen roll 🙂 Jag har skrivit det förut här idag på bloggen, men det tål att sägas igen: GRATTIS MARCUS! Det är stort att ta körkort. Jag minns den dagen jag tog mitt körkort och då måste det ju vara stort. Jag minns ju nästan ingenting…

Bokslutsvecka som det är så fortsatte dagen i full fart, och framåt lunch när Marcus, på sin första körkortsdag, kom körandes i min bil in till Stockholm (cool kille!) var det fullt ös och kriser överallt. Eftermiddagen sprang verkligen iväg medan alla på avdelningen jobbade ihop som en väloljad maskin. Det var skoj att se (även om det såklart är trist när allt inte flyter som det ska)! Vi löste kriserna och vi lärde oss många nyttiga saker som vi kan ha användning för i framtida bokslut.

I bilen på väg hem med min granne Anita kände jag hur huvudvärken kröp på mig och jag ligger nu i soffan hemma och andas för att försöka få bort den. Det dunkar för fullt och jag funderar på hur jag ska göra med middag idag. Huset är tomt. Per är ju i Tyskland ett par timmar till och min bil står inte på uppfarten så jag antar att Marcus är ute och kör. Emma däremot vet jag inte var hon befinner sig…. Ska man verkligen behöva laga mat bara åt sig själv? Något borde jag kanske få i mig för att mota huvudvärken på dörren….vi får se.

Dagens aktiviteter tar dock inte slut nu. Fram till klockan tio i kväll har jag bokslutsjour för vår avdelning. Jag måste vara redo att hoppa in om jag behövs. Jag håller tummarna att det flyter på bättre ikväll än vad det har gjort under dagen….

Idag fyller “min Kina” år. Grattis på födelsedagen! Hoppas du fick något gott att äta hemma hos brorsan!!

Nu ska jag ta en tablett eller två…..

Bevismaterialet:

Stolt körkortsinnehavare (Det riktiga kortet kommer på posten):

Första gången man parkerar efter att man fått kortet så ska man självklart parkera i ett trångt garage.
Bredvid en Porsche…

MÅNDAG och vad hände??

Vintertiden hade kickat in och det gjorde att det var ljust (eller ljusare i alla fall) på morgonen och att det var mörkt som i en säck med kol långt innan jag gick hem från jobbet. Är det bättre än hur det var häromdagen? Jag vet inte. Mörkt är mörkt oavsett när det inträffar…

Mitt på dagen, på min lunch, var det i och för sig ljust. Det måste jag erkänna. Jag och Cim gick en promenad åt “andra” hållet mot vad vi brukar göra och siktade ner mot vattnet vid Karlbergskanalen.

Där var himlen blå och Karlbergs slott vitt….

Varje gång jag ser den här byggnaden så tänker jag på min gamla klasskompis China. Hon bodde mittemot det här slottet och vi kikade ofta ut mot det när vi var hemma hos henne. Det minnet lär inte försvinna hur mycket guldfisk jag än är. Alltså: China, om du läser det här, jag tänker på dig!!

Vatten är “grejen” konstaterade vi innan vi knallade uppåt mot kontoret igen.

Sen kom då mörkret och jag kikade ut genom fönstret på jobbet och fasade över faktumet att nu kommer minst fyra mörka månader. Jag som redan är trött!

När jag kom hem satte jag mig vid datorn och “lekte” snäll svägerska.
Jag hjälpte Frida med lite “skrivjobb” och som belöning fick jag höra att lilla Maja lärt sig att gå!!!!
Det bara måste jag få se. Det är såååå sött när de stolpar omkring på ostadiga ben 🙂

När jag skrivit klart begav jag mig ut i mörkret mot:

Där hade de kommit på ett sätt att mota bort mörkret: Att tända ljuset!

Inte vilket ljus som helst utan JUL-LJUSET!

Är inte det LITE tidigt???

ALLA LÖSNINGAR ÄR BRA, UTOM DE DÅLIGA??