Idag gjorde jag skäl för min hårfärg. Jag vaknade och tänkte att nu fick det vara nog med sjukdom. Jag kände efter medan jag åt frukost och duschade. Jo, jag hade fortfarande svullna ögon som sved, och var röda som hin den onde själv, men visst var jag väl frisk nog för att jobba? Jag har ju en stor dos av pliktkänsla i mig och enligt den var det dags att jobba.
Jag åkte till jobbet och klarade mig faktiskt fram till lunch men sen fick jag ge upp. Jag har aldrig känt av jordens dragningskraft så mycket som idag. Det kändes verkligen som om jag trycktes ner mot marken och att hela jag bara behövde ligga ner. Jag hade svårt att koncentrera mig och fick ge mig och “gå tillbaka till gå” dvs. till sängen hemma i sovrummet. Jag kände mig precis lika blond som jag är…Varför sjutton åkte jag till jobbet?
Tyngdkänslan jag har påminner mig om den underbara låten GRAVITY av och med John Mayer.
Jag lyssnar på låten nu när jag bloggar. Lurar. Hög volym!!
Ren och skär njutning!
Genom mitt sovrumsfönster ser jag hur det droppar från hustaken. Betyder det att våren försöker putta ut vintern och att man snart kan byta vinterjackan mot en tunnare vårvariant, att den bleka kroppen äntligen kan få lite sol på sig, att de ljusare mornarna vi har ska åtföljas av lite värme? Åh, jag hoppas faktiskt riktigt mycket på vårens ankomst. 
Jag springer in på en vädersajt och hittar vadå??
Låt oss se efter!!
Nope…ingen vår. Minus tretton grader nästa vecka, där ser man.
Enligt SMHI har våren bara kommit till Falsterbo, Malmö och Lund. Eländes!
Jag överlever säkert, men nu, precis NU, fick jag nog av vintern!
Nej, nu ska jag sova igen och vila mig ur tyngdlagen!
Var snälla, och gör absolut ingenting som inte jag skulle göra.
