Idag var jag synsk!
Joho, det var jag visst det!
Min kollega Andreas skrev så här som byline på msn:
“Changing to winter tires today – where is the snow?”
Jag kände efter, använde mina förmågor och insåg att han var helt rätt ute.
Jag skrev lugnt tillbaka:
“Den kommer. Jag lovar.”
När jag senare var på lunch och myste, så hände det! Det började snöa!!
Jag har en gåva!!
(och äntligen passar mitt bloggsnöande)
Lite irriterat skriver jag de här raderna. Irritationen kommer sig från att jag inte har några bilder att bevisa orden med. Det är dock en stor händelse i våra liv, så jag får helt enkelt stå ut!
Emma och jag var hos tandläkaren idag. Karin (ortodontiassistent) och Per (övertandläkare) ska nämligen räta ut det plockepinn som dottern har istället för tänder. Idag fick hon räls på överkäken. Efter nyår ska rälsen fortsätta ner i underkäken. Emma och jag skrattade högt och gott åt det faktum att det tåg som försöker köra på den rälsen kommer inte att ha det lätt. Snacka om guppigt spår.
Det var galet roligt att titta på och lära sig hur det går till! Det var verkligen ett pillergöra som krävde noggrannhet och precision. Jag försökte gång på gång att få tillstånd till att ta lite bilder men dottern är envis som en gris. Var har hon fått det ifrån????
—-
Idag fick jag en av livets stora glädjeämnen slängt på mitt skrivbord.
Det levererades av en glatt leende chef.
Hon vet EXAKT hur jag reagerar varje gång jag får en ny kalender!!
Ikväll har jag suttit och njutit med mina färgglada pennor, min hemmakalender för 2009 och min jobbkalender för 2009 och fört över födelsedagar, namnsdagar, dopdagar, bröllopsdagar, lediga dagar och allt annat skoj till min sprillans nya YEAR 2010-kalender i grönt!!
Snacka om livets goda!!
Signerat:
Ditt helt egna Pucko!
Min viktväktarkonsulent har lagt av:
Det finns inte längre några kurser att tillgå i Sundbyberg. Att läraren skulle ge upp innan jag gav upp var klart otippat men så blev det alltså! Idag är det måndag och “invägningsdag”. Jag får alltså utgå från min egen supermoderna våg istället för viktväktarnas lite “halvdana” och väga mig själv. HOPP och SKUTT upp på vågen! Rapporten lyder: MINUS 0,3 kilo eller 3 hekto hur man nu vill se det. Det är väl inget att skriva till tidningarna om men heller inget att gråta över. Det får duga fintfint i jakten på de sista kilona fram till mål. HEJA MIA!!
Tips om hur man spar pengar i lågkonjunkturens Sverige:
Åk iväg och träffa en god vän och fd. kollega. Välj gärna en bra restaurang. Ju finare ställe desto större blir besparingen på slutet. Njut av maten och sällskapet, snacka bort tiden och ha riktigt trevligt. När det sen är dags att betala notan så går ni helt enkelt bara rakt förbi kassan. Fortsätt ut som om inget har hänt. När det gått lagom lång tid så ringer ni upp er vän och säger “Oj, vi glömde visst att betala?!” När kamraten erbjuder sig att ringa till restaurangen för att lösa problemet så säger ni helt enkelt bara “Åh, vad snällt”. Jag lovar att kamraten kommer att betala både din och sin egen lunch. Hepp!! Gratis lunch. (Det dåliga samvetet går bort när ordet SPRINGNOTA slutar ringa i öronen….)
Tack för maten idag, Björn!
1985 – 2009 är tillräckligt många år med trasigt vänsterknä eller hur?
Jag har glädjen att rapportera att jag fått en remiss till ortopeden på Löwenströmska sjukhuset!! Mitt vänstra knä ska få en proffsgenomgång!!! Det känns så otroligt skönt men samtidigt lite läskigt. Tänk om de hittar nåt fel som leder till att knät ska öppnas? Tänk om de inte hittar nåt fel som leder till att knät inte ska öppnas? Den elfte november får jag kanske mitt svar….
Mina buckliga ögon (astigmatism) med dygnet runt linser fick sin dom:
Efter missade och ombokade återbesök hos Synsam (no comments) så var jag idag tillbaks hos min optiker Ylva. Jag har i två veckor använt en lins som ska sitta i ögat dygnet runt. Idag kontrollerade hon hur mitt öga gillar den här nya sortens lins. Det visade sig att mina ögon inte alls har reagerat, utan funkar precis som vanligt och att jag kan använda de här linserna hur bra som helst. Det är en ovanlig känsla att sova, duscha, sminka sig, skratta och gråta med linser.
Skum men mycket SKÖN känsla.
När jag kom hem från landet så hade vi finbesök i köket i Sollentuna.
Min bror Henrik och hans fru Frida hade tagit med sig sina
underbara ungar och satt och drack kaffe i vårt kök.
Jag vet att mina ungar är det bästa i hela vida världen,
men deras ungar…förlåt “barn”, är verkligen helt fantastiskt goa!!
Kolla in de här underbara småpersonerna!!
Maja
Min bror Henrik och Maja
Per och Alexander
Maja och jag själv
Busungen Alexander
Frida med Maja
Alexander
Bra ungar!