Idag har solen strålat från en nästan klarblå himmel. Jag märkte det redan i sängen, för solen sken in genom gardinen. Jag klev därför upp, klädde på mig och sprang ner till vattnet innan jag ens ätit frukost.
Soluppgångsvarma trädstammar.
Isfotsvass
Soluppgång
Livet
De här små isfötterna på vassen fascinerade mig…
Precis som kombinationen av mörk skog, blått hav och soluppgång…
Vid bryggan stannade jag och funderade på om jag kan minnas när det någonsin varit så här högt vatten. Det är ju vatten på fel sida om piren. Möblerna står med fötterna i vattenbad.
Jag lutade mig mot möbeln, blundade och njöt.
Väl hemma igen hittade jag mer att fundera på. Haglet från i går eftermiddag ligger kvar på altanen. Det är alltså minusgrader utomhus. Det var dags!! När kommer snön??
När Per vaknat och vi hade fått i oss en god, stärkande och ”långsam” frukost så gick vi återigen ner mot havet. Nu var det ljusare utomhus och då såg jag hur närmsta grannens brygga i princip ligger under vattenytan. Det gör i alla fall den del som fortfarande finns kvar. Den yttre delen är kvar, men var är den inre undrade jag? (Jag hittade den sen i plockepinformat längs med stranden… Det där lär bli dyrt. Stackare!!)
I vanliga fall går man torrskodd ut till den yttre av de där stora stenarna. Högt vatten är en underdrift.
De här stackars alarna står med fötterna i drivor av sand som följt med vattnet upp på land.
Den här stackars lillplutten har i och för sig helt och hållet hamnat i havet, så han lär ju ha det än tuffare…
Det hänger ju istappar från grenarna…
Det ser kallt ut…
Fast å andra sidan….om vi nu tyckte synd om alarna i sanden och björken ute i havet, så är väl de här tallarna i princip vinnare av ”tycka-synd-om-träden-ligan”? De här tre tallarna lutar betänkligt då deras rotsystem hamnat i havet och då jorden helt sköljts bort från deras fötter.
Vatten. Överallt. Vackert, men starkt och helt utan pardon.
Väl nere vid bryggan var jag tvungen att ta den här bilden. I vanliga fall ligger bryggan en dryg meter över havsytan. I vanliga fall ser man betongkajen som bryggan vilar på. Så är inte direkt fallet nu när vattnet är så här tokhögt. Pappa visade mig i och för sig bilder från veckan som gick. Då låg vattenytan t.om. över bryggan!!
Vi fortsatte vår solpromenad och vid den andra stranden, allmänt kallad för ”Erlandssons strand”, så hittade vi vår betongringsgrill långt ut i vattnet.
Efter en god kopp kaffe hos pappa och Kina och en stärkande lunch tog Per och jag bilen söderut på ön. Vid kyrkan var det samma visa som hemma på Granö. Alla träden står och blir sura i vattnet som går högt upp på gräsmattan. Dör träd som står i vatten, precis som krukväxter gör när de fått för mycket vatten?
Kyrkan ligger dock på en liten höjd så den var i säkert torrt förvar!
Inne i kyrkan tände jag ett ljus för min syster Johanna. Per tände ett ljus för sin styvfar Håkan. Det var fint.
Resten av dagen har vi mest myst, sugit i oss solen så mycket vi bara kunnat (eftersom ryktet säger att det inte blir någon sol imorgon) och tagit det lugnt. Några filmer har vi också hunnit med och nu ska vi laga middag.
Jag älskar den här lilla plätten på jorden som vi köpt i skärgården. Den ger mig ett sånt lugn som ingenting annat kan ge mig. Ingenting.
