Idag har jag jobbat elva år på mitt jobb. Grattis till mig och grattis till Manpower!
Jag är nog inne på sjätte eller sjunde tjänsten, så jag har verkligen inte haft någon långsam period
på ett och samma ställe. Jag har lärt mig otroligt mycket och lär mig fortfarande saker varje dag.
När jag firade tioårsjubileum förra året, firade jag och apan också tio år som vänner. Detta eftersom vi möttes för allra första gången den dag jag klev in genom företagsdörrarna. Som ett minne av den dagen och som en symbol för vänskapen mellan oss så har jag siffran TIO på mitt armband. Jag fick den berlocken av apan förra året! Tack för att du finns Thérèse!
De uppenbara frågorna idag är:
Hur länge till kommer jag att jobba kvar och vilken siffra kommer att hänga runt min handled i framtiden?
Människor kommer och människor går
det blir många möten genom livet.
Somliga lämnar tankar och spår
som går till huvudarkivet.
Många personer kring livet det finns
och alla är en unik individ.
Första fröken man säkert minns
och vänner från barndomens tid.
I yrkeslivet susar folk förbi
namn kan fastna för en tid framöver.
För några man känner varm sympati
som blir vänner man behöver.
Det finns människor man aldrig kan glömma,
man träffats en tid av något skäl,
som gett minnen man vill spara och gömma
och som etsat sig fast djupt i ens själ.
Jag har alltså jobbat i två dagar och efter en och en halv var det dags att andas lite. Det gick lite för fort för mig där inne på kontoret. Sagt och gjort, jag gick ut på en lunchpromenad!! Fast jag började förstås med en hisstur i riktningen ”nedåt” i sex våningar innan själva gåendet började. Det får ju finnas gränser för det nyttiga.
Jag kollade faktiskt på klockan, och det tog mig exakt sju minuter att komma ner till Karlbergs slott. Nära.
Kanalen var smockfull av båtar och jag drömde mig tillbaks till senaste båtfärden med Gurgela. Oj, vad blöt jag blev. Det blåste nio sekundmeter och alla i båten blev översköljda av vatten eftersom vår båt är för kort för såna vågor. Fniss! Det var ett kärt minne som fick mig att gå omkring och le en stund.
Näckrosor i kanalen. Undrar hur läskiga de är under ytan?
De är fina ovanför ytan i alla fall 🙂
Efter en stund var det dags att vända blicken ”hemåt” igen.
Där borta ser man var jag jobbar. Typ.
På vägen tillbaks såg jag de i Stockholm ”världskända” kaninerna.
Så söta men så felplacerade…
Det var verkligen jätteskönt med en promenad. Det gav bra energi. Jag ska nog ta en imorgon också!
(Kanske t.om. skippa hissen?! Nja….)
En smart dotter lyckades övertala mig att åka till Stinsen och äta middagen där istället för vid middagsbordet. På nåt sätt lyckades båda avkommorna sen få mig att villigt betala för block, kalendrar och sånt till skolan också. Det KAN ha att göra med att jag vill att de ska plugga, men borde de inte använda studiebidraget till sånt? Hmm…. Till slut hamnade vi alla fall på ICA Maxi där vi handlade lite förnödenheter. Jag kan inte låta bli att visa deras helt nyöppnade fisk- och köttchark. Jag vet en familjemedlem som kommer att gå igång på den. 🙂
Burr!! Jag blir lite rädd när jag inser att någon har snott mig. Jag är någon annan. Jag är i alla fall inte mig själv! Jag har varit hemma sedan i söndags kväll och jag har inte packat upp semesterväskorna, jag har inte vattnat blommorna, dammsugit eller städat i övrigt. Min tvättstuga ser ut som ett kaos…
Ikväll höll det på att inte bli något blogginlägg. Jag hittade helt enkelt inte hit. Det låter ju helt galet men jag kom inte ihåg adressen till ”där jag loggar in”. JISSES. Nog om det…jag är här nu! 🙂
När alla i familjen hade hittat hem till middagsbordet idag, så tog vi tag i att fylla det ”blanka ark” som hösten än så länge är. Det är så underbart skönt när en ny termin drar igång. Ingenting är missat. Ingenting är för sent. Ingen har gjort fel, ingen har missat något prov, försovit sig eller schabblat bort något viktigt papper. Man har än så länge alla rätt och allt är möjligt!! Som de sa i ”Youv’e got mail”: Visst är hösten fantastisk?! It makes me wanna buy a bouqet of sharpened pencils! Vi fyllde vårt ”vita ark” med tankar om vem som gör vad och när, hur vi ska se till att företaget ”Familjen Hertz” rullar på och att alla bidrar som olja i maskineriet och så pratade vi om vad som händer framöver så att alla har koll. Nu ska vi se till att hålla arket vitt och slätt. (Vi kanske inte kommer att klara det, men vi vill försöka.) Hur gör ni i er familj?
Just det…jag började jobba idag igen. Det var roligt att få träffa kollegorna och höra hur de haft det. När vi hade ett möte för att sätta lite regler på vårt vita jobbveckoark så kändes det faktiskt helt rätt. Dessutom åt jag Sushi till lunch. Oj, vad det var gott!!
Nu måste jag gå och göra lite nytta för klockan elva ska jag ligga i sängen. Det mår jag bra av. I alla fall imorgon bitti klockan sex. 🙂
Morgondopp. Det var vad som startade min dag. Helt rätt!
Efter badet var det såklart frukost och sånt som gällde men sen drog dagen igång på riktigt. Min apa med fästman hade ju sovit över hos oss och hon fick oss till att spela Scrabble, vårt absoluta favoritspel!
Per var inte med och spelade utan städade istället undan ”sommarens” leksaker.
Här demonstrerar han sitt EXTREMT långa metspö. Syns det på bilden?
(Det går hela vägen förbi vänsterkanten på bilden om ni inte ser…
Lite nyttiga ville vi ju vara också så efter spelet gick vi ut och promenerade.
Vi passerade detta:
och detta var ovanför oss:
Marcus tog ”the easy way out” och cyklade…
Vår promenad gick in i skogar…
och över ängar
..och har man gått av sig lite kalorier så är man värd lite vila!
Allt leder liksom vidare, för har man legat i solen och stekt så måste man ju bada för att bli fräsch.
Jag tar farväl av mitt sommarlov och blir lite sorgsen…
Fast då fick jag en go’ kram av min Tesan
Inte lätt att hålla sig över ytan då 🙂
Det var faktiskt så varmt i vattnet så att när jag tog upp den ur vattnet så SJÖNK temperaturen på mätaren.
Det gjorde den även på Tesans tår så hon klädde på sig lite efteråt och tog sig en städstund i sin iPhone.
Karlarna tog sitt, av kön bestämda, arbete som grillmästare på allvar så vi kunde äta det som Peter kallade ”årets bästa grillade köttbit”. Det var gott alltså 🙂
Hur man än drar ut på en dag så tar den slut till sist. Vi stängde Vitsippan och sa adjö. Sommaren är slut. Nästa gång vi kommer hit så är det bara ”helg”. Inte dumt det heller i och för sig men det kändes trist att åka härifrån.
Vid färjläget var jag bara tvungen att gå ur bilen och ta några bilder. Det ser ju ut som en tavla. Så vackert är det!
Ikväll var det dags för årets första och kanske sista kräftskiva.
Thérèse och Peter var här med mig, Per och Marcus.
Det var ingen stor skiva, men den var liten och naggande god.
Helan går…..
I år hade vi armeniska kräftor som enligt Aftonbladet var godast av dem alla.
Vi kan inte säga om de hade rätt i sin bedömning, men goda var de.
När sängen började ropa på oss nu på natten och det var dags att sova så släckte vi allt ljus utom de här….
….sen tittade vi upp på den otroligt vackra och stjärnbeströdda himlen och mös.
Ganska snart såg vi ett stjärnfall och jag önskade mig……
Till frukost borstade jag kantareller. De behövs till kvällens kräftskiva och den tillhörande kantarell- och västerbottenpajen!
Direkt efter frukost gick Marcus över till pappa och började hjälpa honom med att lägga tegel.
Jag gick över och satte mig i solen och kikade på takfolket. Det belönades jag tydligen för, för helt plötsligt fick jag en påse med roliga och goda tomater av Kina. Hon har många tomater i växthuset som är mogna just nu. Tur för mig 🙂
Per klättrade också upp på taket och hjälpte till. Nu gick det undan.
När taket var färdiglagt var killarna galet svettiga och det var verkligen dags för ett bad. Thérèse och Peter dök upp precis lagom för att följa med ner till vattnet.
Väl hemma vid huset så värmde Tesan sig med studsmatteövningar.
(Jag har nog femtio bilder eller något, på det här men de behåller jag själv 🙂 )
Det började dugga så vi satte oss under seglet och spelade en omgång Scrabble. Jag vann! 🙂
Kvällen ska vi ägna åt kräftskiveövningar och för att säkerställa att det blir ett blogginlägg idag så skriver jag fram tills ”nu” och så får ni kanske en glimt av kvällen senare.
Nu är min semester över för den här sommaren. Nu är det liksom ”bara helg” och på måndag morgon ska jag åka till jobbet som alla andra. Det är en konstig känsla som infinner sig när jag tänker på det, det blir ovant. I nästan sex veckor har jag försökt hitta det inre lugnet, det där som man mår så bra av. Jag tror att jag till slut hittade det! Nu gäller det att hålla kvar det inom mig.
Jag har haft en bra semester med allt från storstadspulsen i Tokyo, via salta kvällar på västkusten, umgänge med nära och kära, till det härliga underbara som heter Blidö och Stockholms skärgård. Jag är tacksam.
Det här är min sista semsterdag i korthet med bilder
(för jag vet att ni har börjat tröttna på det här som jag kallar ”paradiset”):
Ännu en dag i solen vid bryggan Undrar hur najs de har det på segelbåten?Jag mår bra härLämnar bryggan men försöker ta med mig känslanMitt vin- och boksällskap
BANK BANK BONK!!
Det var ljudet jag vaknade av idag. Jag hade varit uppe tidigt som bara den med Per och ätit frukost och sen gått och lagt mig igen. Klockan halv nio hördes detta bankande och jag insåg yrvaket efter en stund att det nog var någon som ville att jag skulle vakna. Det var min pappa. Sotaren och Brandskyddsinspektören som skulle komma mellan elva och ett var flera timmar tidiga. Jag klev upp.
Vart åttonde år ska fritidshusens eldstäder brandskyddsinspekteras. Vart fjärde år ska de sotas. I år var det dags för båda dessa ”händelser”. Den här mojen användes aldrig, men den är fin. 🙂
Brandinspektören tog sig direkt upp på taket och började filma inne i min skorsten, sen tog han sig in på (till hans glädje helt getingfria) vinden för att kika på skorstenen från det hållet. Under tiden plockade sotaren bort plåten inne i kaminen och kikade med ficklampa nerifrån. Dessutom klädde han in hela grejjen i svart duk för att inte skita ner hos mig. Jag var tacksam!
Sen var det dags för sotning!
Jag fick beskedet att allt såg superbra ut och att det bara var att elda vidare som vi gjort. Skönt! Värre kanske det blir för några av mina grannar som helt glömt bort att det var dags för sotning och inspektion idag. De får betala för bomkörning och boka in nytt besök annars blir det inget elda utav!
Äh, det löser sig nog 🙂
Jag har skjutit på det i flera dagar.
”Jag har ju besök….”
”Det är ju blött i gräset….”
Ja ni vet hur man brukar låta när man inte orkar eller vill?!
Idag fanns det ingen återvändo, så jag tog ut de här kompisarna ur friggeboden.
….och sen klippte jag gräs i FEM timmar. Först klippte jag allt gräs hos mig, sen tog jag en lunchpaus med pappa (som också jobbat hela förmiddagen med att installera en centraldammsugare) och sen klippte jag allt hos pappa också. Solen sken och jag blev riktigt varm innan jag var klar!
Jag hoppade i plurret så fort jag bara kunde efter arbetspasset.
Där låg jag sen och guppade på min lila badring och fascinerades av allt som växte på botten. Då och då kände jag hur jag var tvungen att dyka ner under ytan. Huvudet kokade!! En sak som är säker är att det är roligare att bada när man har badsällskap, men jag tänkte att jag nog har blivit vuxen ändå. Jag trivs riktigt bra här ute helt ensam. Jag satte mig på bryggan och insöp omgivningen.
Det som syns på filmen, det ska jag leva på senare i höst.
Middagen åt jag tillsammans med pappa och Kina på altanen. Jag ville prompt grilla, dricka rödvin och sitta utomhus. Är det sommarväder så är det sommarväder. Dessutom ville jag verkligen känna ”SOMMAR”.
Det var en otroligt lugn, varm och skön middag. Tack för det!
När jag kom hem funderade jag på ett av mina gräsklipparfynd. Jag hittade den här bakom ett träd.
Jag tror inte den mår så bra. Jag har för mig att den var ny och fin innan någon lämnade den utomhus.
I kväll läste jag om hur en av mina kollegor har varit och klippt sig och gjort sig fin. Jag började fundera på min egen sommarfrilla; Utväxt uppe i hårbotten och superblont i topparna.
Jag längtar efter min mammaledig frisör, men får helt enkelt se det som något positivt.
Jag har tydligen utsatts för tiden (=utväxt ) och solen (=blont).
Bra grejjer!
Nu sitter jag helt ensam i ett kolsvart hus med bara några tända ljud.
Mysigt och lite läskigt…
Godkväll!
PS. Åsa fick fem rätt på V75 igår. Ingen utdelning i form av kronor och ören men hon får min applåd ändå! DS
Tänk om Åsa vinner hela jäkla potten? Tar hem hela skiten liksom!
Idag har jag i alla fall varit med om något för allra första gången och det var att spela på travet.
….eller…JAG spelade inte, men Åsa gjorde 🙂
Vi var nämligen i Norrtälje idag och strosade omkring. Mest kikade vi på inredningsprylar eftersom Åsa har en ny lägenhet. Sen är vi ju faktiskt tjejer så visst hanns det med att kika på lite kläder också….
Åtellet har blivit mitt nya ”hak”. De är trevliga. Lokalen är snygg. Maten är god.
Gå dit! Idag hade många hittat deras uteservering så vi fick sitta inne.
Ett av inköpen känns nästan lite pinsamt att skriva om, så då gör jag ju det förstås!!
Jag köpte det här:
Vid Busstationen i Norrtälje hoppade Åsa på en blåbuss in till stan. Hennes skärgårdsvistelse var över för denna gång! Själv fylldes jag av en konstig känsla när jag klev in i verkligheten på Pressbyrån och fyllde på mitt sl-kort med en månads resor från och med måndag morgon….
Jag satte på hög musik i bilen och tog mig återigen ut till semesterläge och skärgården.
På Blidö gjorde jag det enda rätta.
Jag badade!!
Fortfarande sommartemp!
Nu efter att ha jobbat hela dagen kom Per ut till ön och då får ni inte vara med längre, så här slutar rapporten med en ”nulägesbild” 🙂
